Karl Sigfrid

Med viss förvåning läser jag i Svenska Dagbladet en debattartikel av Anna Troberg. Artikeln är en replik på ett par partikollegors tankar om ett nytt verktyg som kan användas mot nätmobbning. Verktyget i fråga är polisens nya rätt att begära ut abonnemangsuppgifter för att utreda mindre allvarliga brott. Mindre allvarliga brott – eller brott som inte är “av viss svårhet” som det heter i propositionen – betyder i det här sammanhanget brott som inte förväntas ge fängelse.

Utan att ge mig in i diskussionen om hur lagstiftningen borde väga förmågan till brottsbekämpning mot integritet noterar jag två saker. För det första att Piratpartiet ger en vilseledande bild av verkligheten och för det andra att de tycks ha en väldigt tillåtande attityd till mobbning.

På sin blogg skriver Troberg att Moderaterna lanserar datalagringsdirektivet som en anti-mobbingslag. Detta hade naturligtvis varit en kraftig ändamålsglidning med tanke på att direktivet tillkom som en anti-terrorlag strax efter tågbombningen i Madrid 2004. Men nu är det inte datalagringsdirektivets lagringskrav som mina partikollegor vill använda mot mobbning utan enbart den utökade möjligheten för polisen att få ut abonnemangsuppgifter. Detta ligger helt vid sidan av EU:s datalagringsdirektiv även om det hanterades i samma proposition. Piratpartiet brukar vara ganska noggranna med fakta när de ger sig in i den Internetpolitiska debatten, men tydligen inte den här gången.

Anna Troberg förvränger verkligheten ytterligare när hon i sin SvD-replik skriver att polisen numera helt utan brottsmisstanke kan hämta ut information om enskildas kommunikation. Den lagändring som mina partikollegor hänvisar till ger polisen rätt att vid misstanken om brott – alla typer av brott – begära ut en bredbandsabonnents identitet, men någon rätt att hämta ut uppgifter utan brottsmisstanke ger den inte.

När Anna Troberg sedan sträcker sig bortom sitt partis kärnfrågor och resonerar om mobbning i allmänhet blir det ännu märkligare. Brottslighet som begås av barn mot barn motiverar inte polisingripanden, verkar hon anse. I stället ska vi fokusera på “sociala faktorer” som storleken på skolklasserna och skolpersonalens kvalifikationer. Det här visar att hon – liksom många andra, tyvärr – betraktar brott mot barn som mindre allvarligt än brott mot vuxna. För vem skulle få för sig att ifrågasätta om polisen ska utreda andra typer av brott?

I DN kan vi läsa att EU:s ministerråd för jordbruk och fiske den 15-16 december i tysthet har beslutat att vi EU skriva under ACTA-avtalet mot piratkopiering och andra immaterialrättsliga intrång. Det här är en direkt upprepning av vad som skedde den 14 maj 2008 då EU-Kommissionen fick sitt förhandlingsmandat.

Agerandet gör att man kan fråga sig hur uppriktig EU-Kommissionen var när den påstod sig arbeta för en mer öppnen förhandlings-process.

I dagens Expressen går jag igenom jag vilka förslag som Miljöpartiet har lagt i Riksdagen denna mandatperiod. Liberala storstadsväljare skulle nog bli förskräckta om de visste hur deras mandat förvaltas.

I näringsutskottet vill Miljöpartiet att WTO ska sluta vara pådrivande för fri handel över nationsgränserna. Partiet anser att handelsliberaliseringar bör genomföras i ett långsammare tempo för att skydda företag i utvecklingsländer från utländsk konkurrens.
[...]
Mot bakgrund av Miljöpartiets ambition att framstå som det fria nätets försvarare är det förvånande att man nu tagit ett initiativ för att staten ska få internetleverantörer att övervaka sina nät i jakten på prostitution.

Expressen, Sidan 4

Istället för att ta sig an skuldproblematiken ger sig EU på budbäraren. När EU:s medlemsstater ska förhandla om lagstiftning mot kreditvärderingsinstitutens nuvarande arbetssätt hamnar vi i en märklig situation där att länder som Grekland, Italien och Frankrike får vara med och påverka vad än så länge oberoende organisationer ska få säga och inte säga om det egna landets kreditvärdighet. En inte alltför vild gissning är att skuldtyngda länder med misskötta ekonomier kommer att vilja införa kraftiga begränsningar av vilka slutsatser kreditvärderingsinstituten får publicera.

SvD Brännpunkt

Henrik Alexandersson kallar på sin blogg tilltaget för strutsbeteende.

Uppdatering:
På dagens möte med EU-Kommissionen tvingades Kommissionär Michel Barnier backa från förslaget att censurera kreditvärderingsinstituten. Om förslaget därmed är acceptabelt återstår att analysera.

Den tekniska utvecklingen utmanar på flera sätt de svenska ambitionerna med Public Service. Bland annat därför har regeringen tillsatt en Public Service-utredning. Det finns ett antal frågor som måste besvaras:

- 3,5 miljoner svenskar betalar tv-licens till Radiotjänst. Är tv-licensen ett rimligt system i en tid då allt mer material finns på nätet och är tillgängligt oberoende av om du har en tv-mottagare?

- Mycket av det material som produceras av Sveriges Television och Sveriges Radio finns inte tillgängligt, och hårda restriktioner begränsar dem som vill använda det. Bör materialet istället vara fullt tillgångligt och fritt att använda?

- För varje dag som går får vi tillgång till nya informationskanaler. Vad bör Public Service-företagen ägna sig åt och vad ska överlåtas åt privata aktörer på marknaden?

I vår panel som ska diskutera frågorna har vi:

Marie Sönne, Huvudsekreterare i Public Service-kommittén
Jimmy Ahlstrand – Strategichef på Sveriges Television
Jan Ainali – ordförande för Wikimedia Sverige

Välkommen!

KARL SIGFRID, Riksdagsledamot (M) för Stockholms län
JIMMY BAKER, Kommunalråd (M) i Botkyrka kommun

Datum: Den 10 november
Tid: Klockan 18.30 – ca 20.30
Plats: Sveriges Riksdag, Mittpoolen

Anmäl dig till: dennis.wedin@riksdagen.se

För snart två sedan skrev jag om Irlands blasfemilagar. Nu har FN slagit fast att rätten att häda ingår i yttrandefriheten så som den definieras i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter sätter nu ner foten i frågan. Kommittén tar upp artikel 19 som rör yttrandefriheten och det blir inget hädelseförbud. Det är ett bakslag för den muslimska organisationen OIC som krävt att hädelse blir förbjudet.

TV4/Nyheterna.se

Ett nytt, omförhandlat datalagringsdirektiv blir sämre än det vi har i dag. Det står klart efter att vi i Konstitutionsutskottet har granskat Kommissionens planer. I en rapport som utvärderar det gamla datalagringsdirektivet säger sig Kommissionen vilja minska medlemsstaternas möjligheter att själva välja lagringstid. De vill också skapa gemensamma EU-regler som anger under vilka omständigheter staten ska kunna begära ut uppgifter, vilket för Sveriges del lär innebära att uppgifter lämnas ut mer frikostigt än vad som sker enligt den nu liggande propositionen.

Om detta skriver nu Svenska Dagbladet.

Moderaten Karl Sigfrid, ledamot i KU, går samtidigt längre i sin kritik.

– Ett omförhandlat datalagringsdirektiv riskerar att bli betydligt sämre för Sverige än det vi har idag. Vi riskerar att tvingas förlänga lagringstiden och införa ett regelverk där polis och andra myndigheter kan få ut uppgifter även för mindre allvarlig brottslighet, säger han.

Svenska Dagbladet

Ett folkpartistiskt kommunalråd i Sollentuna föreslår bonusar till socialarbetare som når bra resultat.

Vi vill även pröva möjligheten att ge ekonomisk stimulans till de hem som är lyckosamma. Ekonomiska incitament har visat sig verkningsfulla i andra verksamheter, till exempel sjukvården, och den finns inget som säger att det inte även skulle fungera inom socialtjänsten. Bonus skulle kopplas till mätbara mål, till exempel skolresultat, rymningar och missbruk.

SvD

Kommentarerna under artikeln är mindre entusiastiska. En kommentator jämför med polisens målstyrda verksamhet och ger exempel på hur det ger incitament till kreativ statistikföring.

Svårigheten med bonusar och resultatbaserad lönesättning ligger i att mäta produktivitet på ett rimligt sätt. Om det går att åstadkomma inom socialtjänsten vet jag inte, men sambandet mellan ekonomisk vinning och ambitionsnivå finns naturligtvis där precis som inom andra verksamheter.

Stellan Welin från Linköpings Universitet och Julie Gold från Chalmers Tekniska Högskola skriver i dag på SvD Brännpunkt om utvecklingen av odlat kött, det vill säga kött som inte kommer direkt från djur utan från odlade muskelceller. Tekniken är ännu inte tillräckligt utvecklad för att kunna användas kommersiellt, men det är sannolikt bara en tidsfråga innan odlat kött är normen och djuruppfödning undantaget. Fördelarna i form av en lägre resursåtgång och mindre lidande för djur som annars föds upp i en allt mer industrialiserad miljö är så uppenbara att ju snabbare vi kommer dit desto bättre. Därför borde vi, som artikelförfattarna skriver, prioritera forskning som syftar till att möjliggöra storskalig köttodling.

Det huvudsakliga hindret mot den här utvecklingen är matkonservatismen som snarare tycks vara tilltagande än på tillbakagång. Mat ska vara närodlad, och det finns en föreställning om att ju mer naturligt desto bättre. Det tar sig uttryck i bland annat ett utbrett motstånd som genmodifierad mat, både bland medborgare och politiker. Om den här attityden hade tillåtits styra skulle vi i dag både sakna effektiva läkemedel och ha en kronisk brist på mat.

Vi som inte anser att naturligt – vad det nu betyder – är detsamma som bra måste börja bilda opinion för mer teknisk utveckling inom matindustrin. De som vill livnära sig på egenodlade äpplen och annat de hittar i sin närmiljö får så klart göra det – och när forskningen visar att en tillsats i maten är ohälsosam ska det tas på allvar – men vi får inte låta en irrationell rädsla för det nya stå i vägen för matproduktion som är både bättre ur djurskydssynpunkt och mer resurssnål.

SvD:s toppnyhet nu är att Sveriges nettobidrag till EU är 11 miljarder kronor om året. Vi betalar med andra ord 11 miljarder mer än vad som kommer tillbaka i form av jordbruksstöd och andra EU-bidrag.

I själva verket är Sveriges nettokostnad betydligt större. Om de pengar som nu kommer tillbaka från EU i form av jordbruksstöd i stället hade stannat i Sverige skulle de användas på ett mer effektivt sätt. En miljard i EU-bidrag är värd betydligt mindre än en miljard i statsbudgeten som vi kan använda till att sänka skatter och stärka välfärden.

Nu tycker inte Socialdemokraterna i Europaparlamentet att 11 miljarder räcker, utan vill att svenska medborgare dessutom ska betala en skatt på finansiella transaktioner. Förespråkarna av transaktionsskatten beskriver den som en skatt för de stora finansinstituten. Men när bankerna skickar kostnaden vidare är det slutkonsumenten – vanliga medborgare och företag – som får betala i form av högre avgifter, högre räntor på lånen och lägre ränta på sparkontot.

Huvudargumentet för en transaktionsskatt – att svängningarna på börsen beror på för låga transaktionskostnader vid värdepappershandel – är naturligtvis trams. Svängningarna på börsen beror på att allt för många politiker runt om i Europa är oförmögna att balansera en budget, och när länder står på randen till konkurs är det fullt rationellt att som investerare känna osäkerhet.

Den verkliga anledningen till att Europaparlamentariker vill ha en transaktionsskatt är att det skulle ge EU en egen inkomstkälla. Därmed skulle EU:s beroende av medlemsstaterna minska, och det skulle bli omöjligt att se hur mycket svenska skattepengar som går till att subventionera Grekland och Italien. Då kan politikerna göra av med våra pengar utan att behöva mötas av folkliga protester.