I går ägde det äntligen rum, det riksdagsseminarium med Lawrence Lessig som fullbokades på ett dygn efter att det blev känt.
Som Rasmus Fleischer påpekar var budskapet bekant för dem av oss som sett tidigare föreläsningar. Avsikten var också att seminariet skulle presentera de grundläggande argumenten för upphovsrättsreform. En Lessig 101.
Jag är själv mycket nöjd med tillställningen. Intresset var stort både från journalistkåren och från de närvarande, som tyvärr inte hann ställa alla sina frågor. De frågor som besökarna tog upp handlade ofta om gränsdragningsproblematik. Var går till exempel gränsen mellan remix och kopia?
Jag tycker inte att Rasmus Fleischer gör Lessigs svar rättvisa när han sammanfattar det:
Remix av en låt är att använda den på ett sätt som skapar någonting nytt, som inte bara handlar om den underliggande låten.
Det centrala i Lessigs svar var att han använde konkurrensbegreppet som ett verktyg för att avgöra vad som i första hand ska betraktas som en kopia. Om en modifierad version av ett verk kan anses konkurrera med originalverket – eller annorlunda uttryckt om du i praktiken kan uppleva originalverket genom den modifierade versionen – är den att betrakta som kopia. En film där någon enbart ändrat typsnittet på eftertexten vore ett övertydligt exempel.
Konkurrensbegreppet erbjuder ingen skarp gräns som gör det enkelt att separera kopior från remix-verk. Det är
Lessig medveten om, och han har även gjort en poäng av det. Principer medför i allmänhet besvärliga gränsdragningar, men det är ingen anledning att avstå från att formulera principer.
Times presenterar grafer som visar hur musikers respektive skivbolags intäkter har förändrats i takt med att internetanvändningen och fildelningen har ökat. Till skillnad från upphovsrättsindustrin berättar de dessutom hur de har räknat.
Internetleverantörer har ingen plikt att lagra information om sina kunders nätaktivitet. Det är till exempel fullt tillåtet att inte lagra uppgifter om vem som vid en viss tidpunkt har varit tilldelad ett specifikt ip-nummer, men av säkerhetsskäl och av administrativa skäl lagrar i stort sett alla internetleverantörer denna information en viss tid. Enligt Datainspektionens lagtolkning får uppgifterna dock inte sparas längre än vad som är nödvändigt för att klara administrationen och upprätthålla säkerheten.
Efter IPRED-lagens införande har den genomsnittliga lagringstiden för IP-adresser minskat något, säger åklagaren Fredrik Ingblad till TT/SvD:
- Generellt sett har sparandetiden minskat. Telia slänger efter ungefär tre dagar, vissa bolag har kvar längre, högst tre veckor. Så den bevisning vi behöver försvinner ganska snabbt. Om det har någon koppling till ipred vet jag inte men det har hänt under den här perioden, säger Ingblad.
På en fri, konkurrensutsatt marknad är det naturligt att internetoperatörerna maximerar kundernas anonymitetsskydd inom ramen för den gällande lagstiftningen. Givet att det inte behövs för att klara säkerheten och administrationen är det dessutom olagligt att lagra uppgifterna en längre tid.
Lars Gustafsson på IFPI anser att internetleverantörerna ska lagra informationen en längre tid i syfte att hjälpa polisen utreda upphovsrättsintrång, trots att denna förlängda lagring skulle vara ett lagbrott:
Gustafsson tycker att operatörerna nu måste skärpa sig så att polisens utredare får en möjlighet att göra sitt arbete på ett bra sätt. Kanske behövs till och med lagstiftning för att få operatörerna att spara uppgifter, anser han.
Någon gång under nästa mandatperiod införs sannolikt datalagringsdirektivet. Vad IFPI tycks antyda är att de gärna vill ha tillgång till den personinformation som då lagras i syfte att bekämpa terrorism.
På webbplatsen möts man av länkar till filmer och tv-serier, och först trodde jag att jag tittade på ytterligare en surfthechannel eller quicksilverscreen, det vill säga en sajt med länkar till material som ligger någon annanstans. Ofta går länkarna till filmer och tv-serier som med låg bild- och ljudkvalité streamas från megavideo eller någon kinesisk sajt som tudou.
Till min förvåning tycks hdmt hosta sina videoklipp själva, och kvalitén är betydligt bättre än kvalitén på de flesta andra streaming-sajter.
Webbplatsens laglighet är svårt att säga så mycket om. Att enbart titta på streamat material är inte förbjudet i Sverige. Att sända strömmad video utan rättighetshavarens tillstånd är däremot förbjudet i de flesta länder.
Att de förslag som diskuteras inom ramen för ACTA hotar det öppna nätet vet vi sedan tidigare. I Expressen tar Isobel Hadley-Kamptz upp en mer förbisedd aspekt: Skärpt immaterialrätt som hot mot den fria internationella handeln.
Anledningen till att ACTA-förhandlingarna startade var att länder i den fattigare delen av världen anser sig missgynnade av striktare immaterialrättsligt skydd för exempelvis läkemedel. Hårdare regler går inte att driva igenom i WIPO, där större delen av världens länder har medbestämmanderätt. EU, USA, Japan och ytterligare några länder går därför vidare på egen hand för att skärpa regelverken. Ett uttalat mål är dock att fler länder ska ansluta sig i efterhand.
Det är osannolikt att de länder som står utanför förhandlingarna kommer att ansluta sig frivilligt. En logisk följd av det som nu sker är att anslutning till ACTA ställs upp som ett villkor för att fattiga länder ska få exportera sina varor till västvärlden.
Hollywoods intresseorganisation MPAA har lyckats stänga det lokala trådlösa nätverket i småstaden Coshocton i Ohio. Anledningen till att hela staden förlorade sitt trådlösa nätverk var att en film laddats hem utan tillstånd.
Som om inte det räckte vill MPAA nu – för att våga visa nya filmer på tv tidigare hävdar de – få möjligheten att avaktiveradin tv:s analoga portar.
Jag får ofta bloggkommenterar som går ut på att jag är ensam i moderaterna om att försvara ett fritt och öppet internet. Så är det förstås inte.
Den här postningen vill jag använda till att lyfta fram några medbloggare som delar mitt engagemang för det fria nätet.
Mary X Jensen, som bloggar på MinaModerataKarameller, har inte bara sunda åsikter utan är dessutom en av moderaternas mest aktiva internetentusiaster. Jag och Mary har jobbat sida vid sida genom allt som skett den här mandatperioden i syfte att vrida politiken i vår riktning. Inför valet 2010 är Mary dessutom riksdagskandidat.
Jimmy Baker, som är ordförande för moderaterna i Botkyrka, är även han en stor vän av frihet och teknisk utveckling. Jag kan rekommendera ett besök på hans nystartade blogg.
På tisdag klockan 18.30 ordnar jag och Jimmy ett seminarium i riksdagen med professor Roger Wallis, som bland annat vittnade i rättegången mot the Pirat Bay. Wallis ska prata om den forskning han gjort om upphovsrätt och teknisk utveckling. Anmäl dig gärna om du tycker att det låter intressant.
Kent Persson är oppositionsråd i Örebro läns landsting och förbundsordförande för moderaterna i Örebro. Hans blogg har ett bredare fokus än min egen, men genomsyras av samma värderingar.
Staffan Strömbäck på Ekerö skriver oftast om kommunala frågor ur ett frihetsperspektiv, men slår ibland ett slag för även för den digitala friheten.
Mikael Persson är nyinflyttad stockholmsmoderat, ursprungligen från Norrköping. Han skriver initierat på temat teknik, och ibland om teknikens samverkan med politiken.
Värda ett besök är även Göran Pettersson, självständig tänkare som driver moderaternas enda politiska talradio, och Tokmoderaten, som är vad han heter.
Jag har precis haft ett informativt samtal med justitiedepartementet på temat ACTA och Lissabonfördraget.
I ACTA-förhandlingarna företräds EU-länderna av kommissionen i de delar där EU har kompetens och av EU:s ordförandeland i de delar där medlemsstaterna själva bestämmer.
Med Lissabonfördraget vidgas EU:s kompetens på det rättsliga området genom att kravet på enhällighet tas bort. Detta behöver dock inte påverka ACTA-förhandlingarna i någon större utsträckning. EU-kommissionens förhandlingsmandat är redan definierat – med de gamla fördragen som grund – och just nu finns det inga planer på att vidga mandatet även om Lissabonfördraget eventuellt tillåter det.
EU:s position samordnas löpande, formellt i 133-kommittén men i substans i en rådsarbetsgrupp under ministerrådet för rättsliga frågor.
En nyhet är att Europaparlamentet får en större roll, och de hemliga handlingar som nu går till regeringarna ska också gå till åtminstone vissa Europaparlamentariker i utskottet för internationell handel(INTA).
I INTA är Christofer Fjellner(M) ledamot och Carl Schlyter(MP) ersättare. Om de nu får tillgång till de hemliga ACTA-dokumenten kan jag inte säga säkert.
Enligt justitiedepartementets bedömning kommer regeringsformens artikel 10.2 att vara tillämplig när ACTA-avtalet är färdigförhandlat. Det betyder att riksdagen måste godkänna avtalet.
Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.
[...]
Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt.
Ambitionen är att ACTA-avtalet ska vara färdigförhandlat någon gång under nästa år, men det ser inte ut att bli färdigt under första halvåret 2010. Det betyder att det blir riksdagen under nästa mandatperiod som får ta ställning.
I dag fick jag brev från enhet D1 på EU-kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet. Enhet D1 ansvarar för grundläggande rättigheter.
Brevet rör mitt önskemål om att EU-kommissionen skulle utreda vilka restriktioner för yttrandefriheten som är förenliga med EU-medlemskapets krav på “frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”, som det står i fördragets artikel 6.1. Detta med anledning av att Irland har straffbelagt hädelse.
Så här skriver enhet D1:
Bäste Karl Sigfrid!
Tack för Ert brev med klagomål rörande ändringen av den irländska lagen om förtal(Defamation Act) från 2006.
Inhemska lagar om blasfemi omfattas av den nationella rättsordningen i varje medlemsstat. Europeiska kommissionen saknar befogenheter enligt fördragen att ingripa på detta område. Det är medlemsstaternas ansvar att se till att yttrandefriheten upprättshålls i samband med denna typ av lagstiftning.
Jag får väl nöja mig med det svaret, även om en mer utförlig analys av fördragens krav hade varit att föredra.
Här följer det brev som föranledde svaret ovan.
Jag vill uppmärksamma EU-kommissionen på den lag mot hädelse som trädde i kraft på Irland den 23 juli. Enligt den nya lagen kan en unionsmedborgare straffas för ett yttrande som bedöms ha förolämpat ett betydande antal utövare av en viss religion. Straffet är böter upp till 25 000 euro.
Artikel 6.1 i gällande EU-fördrag slår fast att unionen ” bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna.”
En mänsklig rättighet som är intimt förknippad med både frihet och demokrati är yttrandefriheten. Den Europeiska stadgan om mänskliga rättigheter, artikel 10, beskriver yttrandefrihet på följande sätt:
”Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.”
Det finns ingen uppenbar anledning till att yttrandefriheten inte ska innefatta rätten att karaktärisera religiösa uppfattningar eller symboler på ett sätt som somliga anser vara förolämpande.
Med hänvisning till ovanstående ber jag EU-kommissionen att granska huruvida den irländska lagen mot hädelse är förenlig med gällande EU-fördrag.
För ett par dagar sedan sa en norsk domstolnej till skivindustrins krav på att Telenor ska blockera The Pirate Bay. Domstolen säger att tillhandahållandet av en internetuppkoppling inte är att betrakta som medverkan till upphovsrättsbrott.
Öppenhet på internet förutsätter att internetleverantörer inte styr vilka webbplatser kunderna besöker. Ansvaret för att agera lagligt bör ligga helt på den enskilde internetanvändaren. Därför är det oroande att den svenska tingsrätten gick i motsatt riktning när de tvingade Black Internet att strypa överföringskapaciteten mellan the Pirate Bay och användarna på internet. Eller för att vara mer exakt tvingades Black Internet att strypa kapaciteten till en kund som i sin tur hade the Pirate Bay som kund.
Om de inte klippte av uppkopplingen skulle Black Internet, med tingsrättens logik, anses tillhandahålla upphovsrättsskyddat material.
