Karl Sigfrid

Genom EU-samarbetet har vi nu ett nytt hot mot yttrandefriheten: Brysselbyråkrater som vill ersätta svensk yttrandefrihet och tryckfrihet med repressiva EU-regler. En undersökning från människorättsorganisationen Freedom House visar att flera av EU:s länder har problem med pressfriheten, vilket kan drabba Sverige när de här länderna exporterar sin politik till EU. Sverige måste därför säga ifrån när makten över vår yttrandefrihet är på väg att flytta till Bryssel.

Freedom House granskar årligen världens länder ur ett pressfrihetsperspektiv. Statliga ingrepp och annat som begränsar yttrandefrihet och journalisters arbete identifieras och summeras. I årets undersökning bedöms Italien ligga på gränsen till att vara et fritt land ur pressfrihetssynpunkt och de nya EU-medlemmarna Bulgarien och Rumänien ligger ännu sämre till.

I Sverige är vi vana vid att information får flöda fritt. Den friheten är inte alls på samma sätt given i länder som Frankrike, där radiostationerna tvingas kvotera bort utländskt material och positiva yttranden om droger kan ge både böter och fängelse. I Polen är det förbjudet att yttra sig nedsättande om religioner eller utländska regeringschefer som ska komma på statsbesök. I Rumänien trakasserar myndigheterna journalister som avslöjar korruption och Bulgarien har stängt en myndighetskritisk hemsida.

EU kan införa bestämmelser som övertrumfar den svenska grundlagen utan den procedur som krävs för en grundlagsändring. Att yttrandefriheten är just en grundlag är ingen slump, för utan yttrandefrihet har vi ingen pressfrihet, religionsfrihet eller vetenskaplig frihet. Ett öppet idéklimat förutsätter att ingen ska behöva hålla tyst av rädsla för att bli straffad. Därför ligger det ett tungt ansvar på regeringen att stå emot varje EU-förslag som kompromissar yttrandefriheten.

I den nu diskuterade Rom II-förordningen regleras det vilket lands lagar som ska gälla i civilmål om förtal. Enligt EU-parlamentet bör den som anser sig vara utsatt för förtal kunna väcka talan enligt det egna landets regler. Det innebär att svenska tidningar och ansvariga utgivare måste följa lagstiftning i vart och ett av EU:s 27 medlemsländer. Det land som har minst respekt för yttrandefriheten bestämmer vad vi i Sverige får säga och skriva. Den ordningen kan vi inte acceptera.

Publicerad i Expressen den 20 maj 2007, skriven tillsammans med MUF:s ordförande Niklas Wykman

Det är bra att Göran Persson efter en livslång karriär inom politiken skaffar sig ett jobb. I stället för att kritisera detta borde fler politiker skaffa sig erfarenhet av arbete och det helst innan de sysselsätter sig med politik på heltid.

Att vara politiker är inte finare än att ha ett jobb i näringslivet, vilket miljöpartiets Peter Eriksson tycks anse när han oroar sig för att Persson ska ”smutsa ned både sig själv och statsministerämbetet”. Som om politiken var mindre smutsig eller politikerna mindre intresserade av egna förmåner än vad vilken företagare som helst är.

Politiska uppdrag är inte finare än vanliga arbeten. Politiker sägs företräda allmänintresset men i själva verket har de precis som alla andra ett egenintresse. Det kan vara ekonomiska förmåner, uppmärksamhet och inte minst makt som lockar. Politikerna sätter sina egna löner och det finns många möjligheter att dela ut toppjobb med partibok som enda kvalifikation.

Egenintresset kan till och med ha ett större spelrum inom politiken än inom näringslivet eftersom det är svårare för väljare att utkräva ansvar än för bolagsägare att kräva aktieutdelning.

Myten om politikens godhet kan få allvarliga konsekvenser. Den kan invagga väljare i en falsk trygghet om att politiker och politiken tar hand om allt och vill väl. Det kan leda till en auktoritetstro där väljare litar på ledargestalter i stället för att granska politiken och dess resultat.

En undersökning gjord av professor Stefan Voigt och docent Lorenz Blume visar att länder med större inslag av direkt väljarinflytande ofta har en effektivare offentlig sektor och ett lägre budgetunderskott.

Lösningen på problem är inte alltid mer politik, och det förstår väljare i högre utsträckning än politikerna som de representeras av. När politiker lever och arbetar under samma villkor som vanligt folk blir de mer lika sina väljare. Därför borde fler göra som Göran Persson och ta steget över till näringslivet.

Publicerad i Aftonbladet den 11 maj 2007