Karl Sigfrid

Frankrikes nyvalde president Nicolas Sarkozy föreslår slopad veto-rätt inom EU på skatteområdet, Europeiska bolagsskatteregler och att EU ska få egen beskattningsrätt. Därmed står han för det traditionellt franska motståndet mot skattekonkurrens som sätter press på Frankrikes industrier. Denna franska linje måste Sverige bekämpa.

Sarkozy är inte ensam. Italiens Romani Prodi och Belgiens premiärminister Guy Verhofstadt har länge propagerat för EU-skatter. EU-kommissionen har upprättat en uppförandekod i syfte att stävja skattekonkurrens, och hotat att utsätta Schweiz för repressalier om de inte höjer sina bolagsskatter.

För de nya EU-länderna är företagsvänliga skattenivåer ett verktyg för att komma ikapp Västeuropa. Irland har visat att det är en strategi som fungerar. Låg bolagsskatt har varit en starkt bidragande orsak till att Irland gått från att vara ett land i Europas bakvatten till att bli ett av unionens rikaste länder.

Skattekonkurrensens betydelse är inte bara teori utan en påtaglig process som vi just nu kan beskåda. I konkurrensen med de nya EU-länderna har Tyskland nyligen sänkt bolagsskatten från 39 till 30 procent och Storbritannien har sänkt sin nivå till 28 procent. Till och med Sarkozy har, trots motviljan mot internationell konkurrens, valt att möta den genom att utlova kraftigt sänkta bolagsskatter.

Den relevanta skiljelinjen i Europadebatten går inte längre mellan ja-sägare och nej-sägare. Den går mellan centralister som eftersträvar överstatliga skatter och marknadsliberaler som tror på skattekonkurrens. Sverige bör tydligare sälla sig till den senare gruppen.

Publicerad i Svenska Dagbladet den 18 juni 2007, skriven tillsammans med Mats Persson på Open Europe

Med jämna mellanrum presenterar byråkrater i Bryssel förslag på hur EU kan ta på sig nya uppgifter som medborgarnas förmyndare. Det allra senaste är ett EU-direktiv som ska träda i kraft i december och innebär ett förbud av så kallad ”falsk information” i marknadsföringssyfte av teaterpjäser och filmer. Det vill säga ett förbud mot att rycka ut några positiva omdömen ur en recension som egentligen är negativ, i syfte att förhärliga och skönmåla en föreställning eller en film vid marknadsföringen.
EU-kommissionens talesperson för konsumentfrågor – varför det nu finns en sådan – menar att de nya hårda reglerna ska försäkra att vi konsumenter ska kunna lita på det som marknaden har att erbjuda. Omtanken för oss konsumenter är central. Vi ska inte lockas och tubbas till att konsumera något vi inte hade konsumerat utan lockande och tubbande.
Vi, som själva är konsumenter, sympatiserar med andra konsumenter när de emellanåt prackas på produkter, varor och tjänster med hjälp av missvisande marknadsföring, eller kanske rentav fabulerade budskap. Men nog är det väl ändå ett större problem att politiker begränsar marknadens aktörer med detta EU-direktiv, och ytterligare inskränker yttrandefriheten?

Visst låter det ädelt av EU att förbarma sig över oss konsumenter, men en rad frågetecken uppstår kring hur förbudet ska tillämpas. Däribland frågan om det verkligen är meningen att myndigheter och domstolar i de enskilda fallen, ska bedöma hur väl ett citat faktiskt reflekterar helheten i en recension.
Det får rentav anses vara farligt att EU inför ett förbud med motiveringen att det ska vara ett slags försäkring, för att övertyga oss konsumenter om att vi blint ska kunna lita på marknadsföringen. I stället för att uppmuntra människor till kritiskt tänkande vill EU begränsa det kritiska tänkandet. Marknaden är inte alltid perfekt. Men när det uppkommer behov av att syna oseriösa aktörer hanteras det av andra marknadsaktörer som konsumentorganisationer och medierna.

EU:s försök att skydda konsumenter från missvisande marknadsföring tyder på en olustig syn på enskilda människor som inkapabla att använda sitt eget förnuft. Och ju oftare människor beskrivs som offer desto fler kommer att börja betrakta sig själva som offer, utan makt och ansvar över det egna livet Vi betraktar människan som förnuftig och rationell. Och framför allt inser vi att människor lever upp till detta om vi ställer upp positiva förväntningar.
Förbud av det här slaget ger oss alla anledning att fundera över vad EU är, vad EU gör och vad EU egentligen borde göra. Inte kan tanken med EU vara att ägna sig åt att begränsa yttrandefriheten, styra marknaden med järnhand och utradera behovet av kritiskt tänkande.

Publicerad i Kvällsposten den 11 juni 2007, skriven tillsammans med MUF-kollegan Marko Huttunen

I Sverige kompenseras kommuner för kostnader som de inte själva kan påverka. Det handlar om sådant som kostnader för stora avstånd och en stor andel barn och äldre. Principen är att det statliga skatteutjämningssystemet ska kompensera alla opåverkbara kostnader som drabbar vissa kommuner hårdare än andra. Det är därför självklart att en kommun som Sundbyberg med höga lönekostnader ska kompenseras för detta.

Sveriges Kommuner och Landsting har konstaterat att de regionala löneskillnaderna är stora i Sverige, och att lönerna är särskilt höga i Stockholmsregionen. Det gäller för det privata näringslivet och det gäller i allt större utsträckning för kommunanställda.

En utredning tillsatt av den gamla, socialdemokratiska regeringen visade att löneskillnaderna inte är av tillfällig natur. Tvärtom tycks kommunernas lönegap öka över tiden. För Sundbybergs del ger det höga löneläget en ytterligare kostnad på 14 miljoner kronor per år. För en vanlig Sundbybergsfamilj betyder det tusentals kronor i extrakostnader. Det är därför välkommet att regeringen i vårbudgeten ger Sundbyberg åtminstone en del av den kompensation som behövs.

Sundbybergs höga lönekostnader beror i första hand på närheten till Stockholm, där lönerna i allmänhet är högre än vad de är på mindre orter. När kommunerna i Stockholmsregionen anställer konkurrerar de om personal både med varandra och med privata företag.

Med full kompensation för lönekostnader skulle Sundbyberg kunna anställa fler lärare i skolan, satsa på äldrevården eller sänka kommunalskatten. Tillskottet är särskilt välbehövligt i ett läge då kommunen är på väg att expandera och få ett betydligt större invånarantal.

Publicerad i Mitti Sundbyberg den 5 juni 2007, skriven tillsammans med Sundbybergs kommunalråd Bo Genfors