Idén med EU:s satellitnavigeringsprojekt Galileo var att kunna konkurrera med noggrannare positionsangivelser än det kostnadsfria GPS och att sälja tjänsten till användarna. Besluten om Galileoprojektet fattades på 90-talet. Då besluten togs fanns redan GPS-systemet i drift.
Sedan besluten om att bygga Galileo fattades har kostnadsprognosen skenat från 8 miljarder kronor till dagens 33 miljarder. Samtidigt har konkurrenssituationen förändrats. I maj i år beslutade Ryssland att öppna sitt system, Glonass, för kostnadsfritt civilt bruk och planerna på att bygga ut det fortsätter.
GPS-systemet håller på att uppgraderas för att förbättra precisionen och kommer även fortsättningsvis att kunna användas kostnadsfritt. Även Kina håller på att bygga ett system som skall bli tillgängligt för allmänheten utan kostnad.
Förseningarna i Galileoprojektet gör att planerade konkurrensfördelar till stor del kommer att vara utraderade när satelliterna kan tas i bruk. Från början visade Galileoprojektet lönsamhet. Men förseningar, kostnadsökningar och ökad konkurrens har gjort att projektet idag ser ut att gå med kraftig förlust.
Vem är beredd att betala höga avgifter till Galileo för något som redan finns och kan användas gratis? Den frågan har de privata företag som skulle bygga satelliterna och sköta driften svarat på:
De vägrar att sätta igång verksamheten om de inte först får ett rejält tillskott av skattepengar, pengar som i dagsläget inte finns med i budgeten.
När kostnaderna ser ut att varken kunna täckas på kommersiell väg eller i budgeten har EU-kommissionen planer på alternativ finansiering: kommissionen funderar bland annat på att punktbeskatta satellitnavigeringsutrustning. I praktiken blir det en GPS-skatt, eftersom det systemet har i stort sett hela marknaden idag. Genom att göra det dyrare för konkurrenterna hoppas man få in pengar för att subventionera unionens egna projekt.
GPS-skatten skulle innebära att en helt ny princip för beskattning etableras på EU-nivå. Idag har EU inte fri tillgång till medborgarnas plånböcker utan får nöja sig med den summa som medlemsländerna anslår. Dagens system med medlemsavgifter hindrar EU från att växa ohämmat och tvingar fram prioriteringar.
Med direkt beskattning, det vill säga EU-skatt, skulle EU kunna ta in pengar direkt utan att störas av komplicerade förhandlingar med EU-ländernas finansministrar. Principen leder till att ytterligare makt koncentreras till Bryssel på medlemsstaternas och medborgarnas bekostnad.
Om inte de privata företag som skulle ta den ekonomiska risken för Galileo vill ställa upp med egna pengar är det en tydlig signal att de inte borde få våra skattepengar istället. Det är dags att inse att Galileoprojeket inte längre är en bra idé. Det borde därför skrotas.
EU-byråkraternas stormaktsdrömmar om egna satelliter går om intet, men vi andra kan fortsätta att gratis använda GPS utan att sörja.
March 2, 2009 at 4:09 am |
He he he, lite sent att kommentera kanske, men de militära aspekterna då? Hur ska EU kunna använda sig av satellitnavigering i krig och alla dessa system plötsligt krypteras?
Sedan finns de civila aspekterna, alla myndigheter och företag som idag är beroende av satellitnavigering, vad ska de göra om de andra systemen plötsligt krypteras?