Karl Sigfrid

Det blir många frågor just nu. Den här gången är det Åsa Torstenssons tur att svara. Jag noterar att Max Andersson(mp) har författat en fråga med samma innebörd.

Den 27–28 november behandlar ministerrådet det så kallade telekompaketet. När telekompaketet behandlades i Europaparlamentet lyckades svenska parlamentariker driva igenom tillägg som är viktiga för Sverige.

För det första handlar det om tillägg 138 till direktiv 2002/21/EG i kommissionens förslag COD/2007/0247. Tillägg 138 säger att ingen Internetanvändare ska få sina friheter begränsade utan domstolsbeslut.

För det andra handlar det om tillägg 166 till direktiv 2002/22/EG i kommissionens förslag COD/2007/0248. Tillägg 166 understryker medborgarnas rätt att inte få sin tillgång till Internet begränsad.

I parlamentet var den svenska uppslutningen bakom förslagen stor. Även Sveriges regering har tagit ställning för principerna i tillägg 138 och 166 genom att förkasta Renforsutredningens förslag om att stänga Internetanvändares abonnemang. Det är nu viktigt att Sverige försäkrar sig om att tilläggen tas med även i rådets beslut.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillägg 138 till COD/2007/0247 och tillägg 166 till kommissionens förslag COD/2007/0248 kommer med i ministerrådets behandling av telekompaketet?

Bloggare som skrivit om detta är bland andra Henrik Alexandersson och Oscar Swartz

Lagrådsremissen om sanktionsdirektivet föreslår en skyldighet för internetleverantörer att efter domstolsbeslut lämna ut abonnentsuppgifter till upphovsrättsinnehavare. Förutsatt att uppgifterna finns lagrade. Den internetleverantör som vill kan låta bli att lagra uppgifter om tilldelning av IP-nummer utan att därigenom bryta mot laget, och om alla internetleverantörer gjorde det skulle lagrådsremissens förslag bli verkningslöst. Ett orosmoln är dock datalagringsdirektivet som Sverige måste införa. Datalagringsdirektivet tvingar internetleverantörer att lagra trafikuppgiter, däribland tilldelning av IP-nummer, i syfte att bekämpa terrorism och grov organiserad brottslighet. För att försäkra mig om att denna terrorlagstiftning inte används för andra ändamål, till exempel för att jaga fildelare, har jag skickat en fråga till justitieministern:

Med hänvisning till terrorism och grov organiserad brottslighet föreslår utredningen ”Sveriges införande av datalagringsdirektivet” långtgående ingrepp i rätten till ett privatliv. Teleoperatörer och internetleverantörer åläggs att bland annat lagra uppgifter om vem som har ringt till vem, vilka vi skickar sms och e-post till, och vem som surfar på Internet med en viss IP-adress.

Utredningen betonar att det är hotet från terrorismen och den grova organiserande brottsligheten som motiverar plikten för Internet- och teleoperatörer att lagra trafikdata. I utredningen står att läsa: ”Endast en ytterst begränsad del av uppgifterna kommer att lämnas ut till de brottsbekämpande myndigheterna och användas vid bekämpning av allvarlig brottslighet.”

Samtidigt bereder regeringen ett lagförslag som kan ge privata upphovsrättsinnehavare möjligheten att gå till domstol och begära ut identiteten bakom en IP-adress som har använts vid ett konstaterat intrång i upphovsrätten. Utlämnandet av internetabonnentens förutsätter inte något krav på att intrånget är av större betydelse.

Att lagra uppgifter om abonnenters IP-adresser är i dag, i den mån det tillåts, frivilligt för en Internetleverantör. Med datalagringsdirektivet införs ett krav på att dessa uppgifter lagras under en viss tid.

Hur avser justitieministern garantera att identiteten bakom en viss IP-adress, i de fall då denna information är lagrad enbart i syfte att bekämpa grov brottslighet, inte kan utlämnas till privata upphovsrättsinnehavare?

Chicagoekonomen Milton Friedman brukade använda en blyertspenna som exempel när han förklarade varför den fria marknaden är överlägsen en planerad ekonomi. För att skapa en blyertspenna krävs kunnandet hos tusentals människor runt om i världen, och tack vare den fria marknadens prismekanism samverkar de, ofta utan att veta om det, och skapar en produkt som ingen skulle kunna skapa på egen hand.

Den samlade kunskapen hos medborgarna är alltid långt större än den samlade kunskapen hos regeringskansliet. Därför har informationssystem som sammanför medborgare ett värde som är svårt att överskatta. Prismekanismen är ett sådant informationssystem och internet ett annat.

Programmerare har på nätet organiserat sig för att bygga open-source software. Vem som helst med rätt kunskaper kan bidra. Som ett resultat av detta kan den som så önskar kan köra sin dator med enbart gratis mjukvara. Det här blogginlägget skriver jag med hjälp av Ubuntu och Firefox. På Wikipedia ser jag att WordPress, som publicerar texten, är fri mjukvara som bygger på PHP och MySQL.

Mårtensson och Henrik Alexandersson har uppmärksammat att internet även ger upphov till denna typ av samarbete mellan bloggare som vill påverka politiken. Så här skrev Henrik Alexandersson om FRA-motståndet:

Utan att det finns någon plan, ledare eller finansiering bjuder bloggarna ett motstånd som, faktiskt, skakar regeringen. Hundratals bloggare gräver fram information, analyserar och bygger argument. Allt detta arbete länks sedan, bokstavligen talat, samman. Fakta, argument och synpunkter utvecklas och finslipas i en dynamisk, spontan process som har snudd på något organiskt över sig.

Man skulle kunna kalla detta fenomen för “open source-politik”.

Jag funderar på att skapa en wiki som samordnar dessa fakta, analyser och argument i strukturerade dokument, som sedan kan kanaliseras in i det politiska systemet. En konsoliderad version av bloggsfärens och nätanvändarnas input vore inte bara en bra faktabas, utan även en möjlig grund för remissvar och motioner som kanaliseras in i det politiska systemet.

Syftet är inte att skapa en ren informationssida av det slag som finns på Wikipedia, utan att sammanställa något som snarare kan beskrivas som en mycket lång, välbearbetad debattartikel.

Jag har ett par specifika wikiprojekt som jag skulle vilja utveckla, exemeplvis riksdagens första wikimotion, men först vill jag höra synpunkter som finns kring idén. Vilka möjligheter finns som jag har förbisett och och vilka utmaningar har jag eventuellt missat?

Vilket vore ett bra Wiki-hotell att använda?

Alla synpunkter uppskattas.

I går kom lagrådets yttrande om den föreslagna antipiratlagen. Lagrådets uppgift är att bedöma bland annat hur ett lagförslag överensstämmer med grundlagen och annan redan befintlig lagstiftning.

Några punkter ur lagrådsremissen är värda att lyfta fram:

Lagrådet påpekar att förslaget går längre än vad direktivet kräver. Det innebär att lagrådsremissens förslag om informationsföreläggande inte bara är frivilligt. Det ligger dessutom delvis utanför det civilrättsliga sanktionsdirektivet:

“Förslaget innebär att en Internetleverantör ska kunna tvingas lämna
ut uppgifter om vem som innehar en viss IP-adress trots tystnadsplikten
i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Den föreslagna bestämmelsen går längre än direktivets artikel 8.1,
där skyldigheten för tredje man att lämna information knyts till att det
finns ett slags samband med en rättegång om immaterialrättsintrång.”
(Lagrådets yttrande, s. 3)

Lagrådet slår sedan fast att lagförslaget medför en inskränkning av rätten till ett privatliv, och att denna rättighet borde ha ägnats större uppmärksamhet:

“Den i remissen företagna intresseavvägningen
utmynnar i att det är ett angeläget behov att införa en
inskränkning i rätten till privatlivet för att skydda andras immateriella
rättigheter och att regleringen är ägnad att tillgodose sitt syfte och
står i proportion till det som skall uppnås. Enligt Lagrådets mening
hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare
underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet.”
(Lagrådets yttrande, s. 4)

Yttrandet förändrar inte det politiska läget. Lagrådet pekar ut brister i analysen av medborgarnas integritetsskydd, men ytterst är det valda politiker som väger samhällsintressen mot varandra.

Hur propositionen kommer att utformas är fortfarande en öppen fråga.

SvD DN Aftonbladet Mark Klamberg Rick Falkvinge

För någon vecka sedan startade moderaternas provval till Europaparlamentet. Ett provval inom moderaterna är ungefär som ett amerikanskt primärval. Partimedlemmarna röstar på kandidater, och de kandidater som lyckas bäst får toppa vår valsedel nästa sommar.

Undersökningar från bland annat Tyskland och Storbritannien har visat att omkring 80 procent av de beslut som vi fattar i Sverige handlar om att införa lagar som beslutats på EU-nivå. Lägg till detta att våra parlamentariker har en ganska självständig ställning så förstår var och en att detta provval har betydelse.

En Europaparlamentariker som jag värderar högt är min tidigare MUF-ordförande Christofer Fjellner, och jag hoppas att han får stanna kvar även nästa mandatperiod. Inte för att jag råkar känna honom, utan för att hans insatser är viktiga för Sverige. Faktum är att Christofer Fjellners plats i Europaparlamentet kan vara skillnaden mellan ett fritt internet och en fransk internetpolitik som går ut på att stänga av fildelares uppkopplingar. Han gjorde först skillnad genom att driva igenom ett symboliskt viktigt tillägg till den så kallade Bono-rapporten, och nu har han även räddat telekompaketet från att kidnappas av upphovsrättslobbyn.

Den svenska regeringen har sagt nej till Renforsutredningens förslag om att stänga av fildelare från nätet. Det var en framgång, men om framgången ska betyda något måste vi vara vaksamma på att fransmännen inte driver igenom samma förslag på EU-nivå och tvingar oss i Sverige att stänga av nätanvändare. Fjellner har stoppat dessa försök så här långt, och det finns ingen som jag hellre sätter som vakthund i Bryssel under de kommande fem åren.

Som flera flitiga bloggare har uppmärksammat skickade regeringen i går ett förslag till ny antipiratlag till lagrådet. Förslaget bygger på ett EU-direktiv från 2004, som egentligen skulle ha varit infört i svensk lag år 2006. Delar av detta EU-direktiv – det civilrättsliga sanktionsdirektivet – har vi en skyldighet att införa. Den mest kontroversiella delen av direktivet, upphovsrättsindustrins rätt att begära ut identiteten på fildelare, beöver vi dock inte implementera i svensk lag. Det konstaterade EG-domstolen i en dom i januari. Om jakten på fildelare ska trappas upp är alltså en fråga som vi i Sverige har full frihet att besluta om själva.

Förslaget i lagrådsremissen ger rättighetsinnehavare till ett verk som olovligt laddats upp eller ned möjligheten att gå till domstol och begära ut identiteten på den person vars abonnemang har använts för upp- eller nedladdningen. Domstolen kan då ålägga abonnentens Internetleverantör att lämna ut abonnentens identitet.

Dagens lagstiftning balanserar skyddet för upphovsrätten mot andra värden, som rättssäkerhet integritet och tillgång till information. Det är redan olagligt att ladda hem eller tillgängliggöra ens en enstaka låt eller film. Rätten till ett privatliv väger dock tyngre än intresset av att avslöja en småskalig fildelare. Därför kan polisen i allmänhet inte få tillgång till den information som skulle krävas för ett åtal. För att upphovsrätten ska väga tyngre än rätten till ett privatliv krävs att den olovliga fildelningen är så omfattande att straffet förväntas vara högre än böter. Först då tvingas Internetleverantörerna med nuvarande lagstiftning att lämna ut personuppgifter till polisen.

Jag tror att dagens avvägning mellan olika intressen ligger ganska väl i linje med det allmänna rättsmedvetandet. På sikt bör fildelning utan kommersiellt syfte avkriminaliseras, men det kommer inte att ske inom en överskådlig framtid. Till dess bör vi bevaka att försöken att upprätthålla dagens otidsenliga upphovsrättslagstiftning inte får orimliga konsekvenser. Därför måste justitiedepartementets förslag förändras. Det är helt orimligt att den som hittar en olovligt upplagd låt på nätet och lyssnar på den, eller tittar i en olovlig pdf-bok, kan få sina personuppgifter utlämnade till en privat upphovsrättsorganisation och bli dragen inför rätta.

Jag utgår från att mitt parti förhåller sig öppet i den här frågan och lyssnar på de synpunkter som kommer fram i debatten. Med det som utgångspunkt formas sedan en proposition. Jag lovar att göra vad jag kan under den processen för att lagen ska bli mer balanserad än vad den aktuella lagrådsremissen är.

Så här skriver SVT, DN, DI, Metro, SvD

Justitiedepartementet har för 120 000 kronor tryckt upp 20 000 skolbroschyrer om upphovsrätten. Materialet ska delas ut till lärare och elever på gymnasiet och högstadiet. Syftet är att ändra ungas attityd till fildelning.

Problemet är att påståenden som saknar vetenskaplig grund presenteras för skoleleverna som fakta. Bland annat hävdar broschyren att ”upphovsrätten är grundläggande för det kreativa skapandet.” De studier som har gjorts har tvärtom visat att upphovsrätten effekter på innovation är svåra att belägga.

Bland annat den amerikanske ekonomen David Levine har sammanställt studier(se kap 8) av upphovsrättens betydelse för musikskapandet, och menar att det inte finns ett klart samband mellan upphovsrättens omfattning och innovationstakten i ett samhälle. Med anledning av detta har jag ställt en skriftlig fråga till skolminister Jan Björklund om vilka åtgärder skolministern tänker vidta för att säkerställa att skolelever får objektiv och allsidig information:

Justitiedepartementet har gett ut ett informationsmaterial om upphovsrätt – Att kunna leva på sitt skapande. I det argumenteras för upphovsrätten såsom den i dag är utformad. Förbudet mot fildelning av upphovsrättskyddat material beskrivs som bra och nödvändigt. De problem som upphovsrättslagstiftningen medför nämns däremot inte med ett ord. Det ges en bild av att produktion av exempelvis musik och film skulle minska som en följd av en upphovsrättslagstiftning som medger fildelning av skyddat material. Informationsmaterialet är tänkt att användas som läromedel på främst gymnasienivå men även på högstadiet.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att säkerställa att statens läromedel som används inom grundskola och gymnasium är sakliga och allsidiga?