I dag presenterades den statliga polismetodutredningen. Ett av förslagen i utredningen gör det möjligt för polisen att begära ut identiteten på en internetanvändare även vid bötesbrott. Med dagens lagstiftning krävs det att brottet är så allvarligt att det förväntas ge fängelse eller villkorlig dom.
Något domstolsbeslut krävs inte i dag, och kommer inte heller att krävas i framtiden om polisutredningens förslag förverkligas.
Det här kommer att användas som ytterligare ett verktyg för att trappa upp jakten på miljontals fildelare. På presskonferensen, som finns tillgänglig på regeringens hemsida, nämnde utredaren Stefan Reimer särskilt upphovsrättsbrott som ett skäl för den nya lagen. Polisen kan även använda lagen för att begära ut abonnentsuppgifter i samband med andra typer av bötesbrott, som förtal.
I utredningen motiveras förslaget med att IPRED-lagen ger rättighetsinnehavare ”mer vittgående befogenheter” att få ut abonnentsuppgifter än vad polisen har. Det är, säger utredaren, inte acceptabelt i en rättsstat:
När det gäller det immaterialrättsliga området är det värt att notera att ett genomförande av förslagen i prop. 2008/09:67 med nuvarande reglering skulle innebära att rättighetshavare, om än efter domstolsprövning, i några fall skulle ha mer vittgående befogenheter att få ut IP-nummer från Internetleverantörerna än vad de brottsbekämpande myndigheterna för närvarande har. I en rättsstat måste dock det huvudsakliga brottsbekämpande arbetet åvila polisen och andra myndigheter, även när det gäller bötesbrottslighet av det slag som upphovsrättsbrott utgör exempel på. Det finns således flera starka skäl till varför möjligheterna till inhämtande av abonnemangsuppgifter bör utvidgas till att avse även brott på bötesnivå.
Polismetodutredningen, s. 144
Så vad vi ser är följande utveckling: IPRED-lagen stiftas med hänvisning till att upphovsrätten är en civilrättslig angelägenhet. Rättighetsinnehavare, hette det då, skulle inte behöva gå omvägen via polisen för att kunna stämma fildelare:
I Sverige – liksom i många andra länder – används framför allt civilrättsliga åtgärder för att bekämpa immaterialrättsintrång. Vid intrång som avser exempelvis förfalskade kläder eller andra fysiska varor är de civilrättsliga åtgärderna helt dominerande. Endast i få fall polisanmäls intrång. När det gäller just intrång som begås med hjälp av Internet är dock regleringen än så länge utformad så att rättighetshavarna i princip saknar praktiska möjligheter att använda sig av det civilrättsliga regelverket. Det hänger samman med att endast polis och åklagare har möjlighet att få ut den information som krävs för att identifiera abonnenten. Det är detta som förslaget vill komma till rätta med.
Förslaget ökar alltså möjligheterna att använda andra, redan existerande, åtgärder än de straffrättsliga. Det finns anledning att tro att den föreslagna ändringen kommer att innebära att civilrättsliga åtgärder – som t.ex. varningsbrev och skadestånd – i framtiden blir det vanliga även när det gäller intrång på Internet. Det följer alltså den allmänna princip som gällt i svensk rätt länge inom immaterialrätten, dvs. att det i första hand är rättighetshavarna själva som ska bevaka sina rättigheter genom civilrättsliga åtgärder och att straffrätten bara ska vara ett komplement. Motsvarande gäller sedan tidigare i många andra länder.
Justitiedepartementets FAQ om IPRED-lagen
Nu förs det motsatta resonemanget. Polisen kan inte i en rättsstat ha mindre långtgående befogenheter än vad andra aktörer har, så med hänvisning till IPRED föreslås att polisen får nya verktyg för att jaga fildelare. Värt att notera är att detta förslag ger större befogenheter än vad IPRED gör i och med att polisen inte behöver gå via domstol. Betyder det, för övrigt, att en rättighetsinnehavare som får nej i domstol kan få beslutet överprövat av en polis?
Man kan även fråga sig om åtgärden är effektiv. Precis som IPRED ger den en möjlighet att identifiera en internetabonnent, men det räcker sannolikt inte som bevisning mot abonnenten. Ett logiskt nästa steg blir därför att ge polisen nya verktyg för att säkra ytterligare bevisning genom att proportionalitetskraven för husrannsakan sänks.
Allt detta är en följd av en upphovsrätt vars hela syfte är att låta rättighetsinnehavare kontrollera andra människors aktiviteter.
Updatering:
Så här skriver Ekot, SVT, Christian Engström, Rick Falkvinge, MiNimaliteter, Aftonbladet, Norran, Nyhetskanalen, SvD, Sydsvenskan, IDG, HD
