Karl Sigfrid

Vi har de senaste åren sett exempel på hur ideell journalistik på bloggar har förändrat medielandskapet. Bloggarna har grävt fram fakta och gjort analyser som sedan har spridits i stor skala genom etablerade tidningar. Detta är dock undantaget från regeln. Vanligare är att bloggarna nöjer sig med att kommentera nyheter som yrkesjournalister redan har rapporterat. En typisk bloggpost utgörs av ett snabbreferat av en aktuell nyhet följt av en mer eller mindre genomtänkt åsiktsyttring. Genom Twingly-länkar har bloggsfärens beroende av dagstidningarna stärkts ytterligare.

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter utgör både navet och motorn i den svenska bloggsfären. Enligt Peter Wolodarski på DN:s ledarsida börjar motorn nu att hacka. Trots ett ökat antal läsare ger inte tidningarnas nätupplagor reklamintäkter som kompenserar för färre betalande prenumeranter. Lokala tidningars funktion som ortens annonsplank har samtidigt urholkats.

Historiskt har de flesta av västvärldens tidningar levt på lokala annonsmonopol, som i sin tur korssubventionerat den seriösa journalistiken.

Till skillnad från cd-skivor och dvd-filmer är papperstidningar mer eller mindre meningslösa att kopiera för olaglig vidareförsäljning. Dels därför att nyheter är en färskvara och dels därför att priset för en annonsfylld dagstidning redan är så lågt att kopian förmodligen blir dyrare än orginalet. Det förhållandet förändras dock på internet, och Wolodarski pekar på Google News som samlar nyheter från nättidningar på en egen annonsfinansierad sida.

Den svenska versionen av Google News består av rubriker och ingresser från svenska tidningar som Expressen och Svenska Dagbladet. Den som klickar på en nyhet skickas till tidningens hemsida och exponeras för tidningsannonserna, men den som nöjer sig med att titta på nyhetsrubrikerna bidrar enbart till Googles intäkter.

Är det här ett problem?

Wolodarski ser framför sig hur olika nätaktörer parasiterar på tidningsredaktionernas arbete och därmed förstör de intäkter som finansierar grävande journalistarbete. Även vi som anser att privat kommunikation är viktigare än skivindustrins intäkter brukar dra en gräns mellan å ena sidan just privat kommunikation och å andra sidan kommersiellt nyttjande av skyddat material.

Det är inte självklart att jag ska kunna starta nyhetssajten DN2.se, vars enda funktion är att genomsöka DN:s webbplats och kopiera texter som sedan presenteras tillsammans med en annonspelare från Google Ads. Om jag däremot söker upp nyhetsartiklar på ett visst tema för att samla dem på ett ställe är det uppenbart att jag skapar ett merväde för de nätanvändare som är intresserade av just detta tema. Googles söktjänst skapar ett enormt mervärde för den som söker information, även om Google inte bidrar till innehållet på de webbplatser som användaren länkas till.

En ordning som kräver att den som bevakar och länkar till andras webbplatser har tillstånd från varje webbplatsinnehavare skulle skapa en orimlig byråkrati. Tjänster som organiserar information på internet skulle i praktiken inte kunna finnas, och enorma värden skulle gå förlorade.

Det klokaste är nog att även i kommersiella sammanhang vara försiktig med restriktioner som hämmar det fria informationsflödet. DN kan trösta sig med att en ren parasitsajt som presenterar DN-nyheter utan att skapa egna mervärden knappast drar till sig särskilt många läsare.

This entry was posted on April 19, 2009 at 11:13 am and is filed under Blogg. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.