Karl Sigfrid

Svenssonpolitik tycks vara den nisch som Kristdemokraterna tänker satsa på för att profilera sig gentemot de andra allianspartierna. Efter partiets riksting skrev DN att Hägglund vill bli medelsvenssons hjälte – den som står upp för vanligt folk när de angrips av kultureliten.

– Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Man är inte sämre för att man bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern.

– Den världen, människornas riktiga värld, det är Kristdemokraternas värld. Vi sitter inte i Stockholm och försöker tolka den världen, vi är den världen, sade Hägglund.

DN

Någon form av anti-elitism är det alltså frågan om.

I Almedalen fortsatte Hägglund på samma spår, med ett frihetsbudskap.

Göran Hägglund tog upp etik och moral som ledstjärna för samhällsordningen. Och att det inte handlar om att drämma till med förbud på förbud. Tvärtom.

- Vi strävar efter ett samhälle med färre förbud, sade Hägglund.

DN

Johan Ingerö blev omedelbart förtjust i kd:s nya överhetsskepsis, och tycks fundera på att rösta på kd i nästa val.

Kd:s idé om att bli medelsvenssons försvarare för närmast tankarna till de amerikanska republikanerna. Republikanernas affärsidé – att stå upp för konservativa medelklassideal – fungerar i USA tillräckligt väl för att de ibland ska lyckas erövra presidentposten och kongressmajoriteten. Men fungerar den i Sverige? Har vi en konservativ tyst majoritet som går och retar sig på Aftonbladets kulturskribenter? Jag tror inte det.

Den svenska Svenssonmedelklassen är snarare socialliberal, i likhet med riksdagspartierna. Liberal i social frågor men med stor acceptans för att staten tar halva deras inkomst. Få tycker det är häftigt att betala skatt, men ideologiskt motiverade skattesänkningar lockar långt ifrån en majoritet av väljarna. För att gå hem måste skattesänkningarna vara instrumentella – till exempel för att minska arbetslösheten – och de måste kombineras med trovärdiga garantier om budgetbalans och bibehållna anslag till vården, skolan och omsorgen.

En tolkning skulle kunna vara att kd går i nyliberal riktning och blir de främsta förespråkarna för enskilda individers och familjers frihet. Mindre stat och mer självbestämmande för Svensson. Den som hoppats på Kd som Svenssons nya frihetsparti fick dock snabbt sin förhoppning krossad. I dag kräver Hägglund att Svensson betalar högre alkoholskatter så att han inte dricker mer än vad staten anser är befogat. Om inte det räcker för att reta upp Svensson ska Hägglund ställa sig i spetsen för dem dem hävdar kulturelitens rätt att jaga hans fildelande tonårsbarn.

Hägglund siktar kanske på de Svenssonfamiljer som inte gillar alkohol och som inte använder internet. De ska nog inte vara så svåra att vinna eftersom de redan röstar på Kd.

This entry was posted on July 6, 2009 at 3:39 am and is filed under Blogg. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.