Karl Sigfrid

Många sitter hemma och bygger kartor över sina släktförhållanden. Det finns också webbplatser där alla som vill kan kartlägga sin släkt, och sedan bygger en applikation ihop nätverken.

Den uppenbara platsen för att bygga dynamiska relationskartor är Facebook med 250 miljoner användare, varav 120 miljoner loggar in dagligen. Varje dag är alltså nästa en av 60 världsinvånare ansluten till nätverket.

Med applikationen Geni kan Facebookanvändarna bygga ihop sina släktträd i syfte att skapa ett enda gigantiskt användargenererat släktträd. Geni finns även som en självständig webbplats, men det är som Facebook-applikation som det har potential att bli riktigt stort.

Det här är ytterligare exempel på hur det användargenererade internet skapar ekonomiska värden i en skala som få kommersiella aktörer skulle klara av att hantera.

I går sände P1 ett avsnitt av Människor och tro på temat yttrandefrihet. I studion deltog jag som försvarare av rätten att fritt kritisera religioner, och över telefon medverkade Tuve Skånberg(KD) som förespråkar någon form av lag mot hädelse även i Sverige.

Oscar Swartz uppmärksammar på sin blogg föreläggandet mot Black Internet och anser att någon borde ställa upp med pengar för ett överklagande.

Lagom till den moderata arbetsstämman i Västerås publicerar Fokus en artikel om partiets relation till internet. Mary X, som är artikelns huvudperson, tror inte att det blir någon snabb förnyelse av internetpolitiken. Niklas Wykman är mer optimistisk och tror att EU-valet har väckt en insikt om att vi måste ta internetsamhällets värderingar på större allvar.

Både Mary X och Niklas har rätt. Insikten finns, men det kommer knappast att bli några snabba, omvälvande förändringar. Några snabba vändningar finns det inte heller anledning att göra. Politiska förslag måste föregås av en ordentlig analys om ambitionen är att de ska vara genomförbara.

De väljare som vi just nu har problem med är unga storstadsväljare, som traditionellt har varit en av våra starka väljargrupper.

Vi kommer aldrig att vinna stöd från de vänstersympatisörer som utgår från att allt – på och utanför nätet – ska vara gratis. Det stödet ska vi inte heller söka. Däremot borde vi – om vi lyckas anpassa vår politik för entreprenörskap till internetmiljön – kunna bli det naturliga valet för Stockholms unga marknadsliberaler.

I dag skriver jag på SvD Brännpunkt om behovet av internetpolitisk förnyelse, och vad Moderaterna kan göra för att bli entreprenörernas parti även i internetmiljön.

Den första principen är att rättig heter är lika viktiga i internetmiljön som i den fysiska miljön. Den andra principen är att entreprenörer ska uppmuntras och inte tyngas av föråldrade regelverk. Den tredje principen är att vi ska ha en marknad på nätet där den som erbjuder de bästa produkterna vinner – inte den som är bäst på att dra sina konkurrenter inför rätta.
[...]
Moderaterna borde vara Black Internets bästa vän och de första att ta initiativ till en lagändring som ger internetentreprenörer lugn och ro. Det är inte rimligt att en liten internetleverantör ska behöva dras in i rättsliga processer på grund av att en kund till en kund bedriver en verksamhet som kan vara otillåten.

Svenska Dagbladet

På DN Debatt skriver MUF:s ordförande Niklas Wykman om vad han tror krävs för att de unga väljarna ska börja se Moderaterna som sitt parti.

Integritetsdebatten har på många sätt format unga människors uppfattning om Moderaterna. Vår politik på området tilltalar inte unga eftersom den saknar bäring på deras verklighet. Vi har inte sett nätet som en arena för frigörelse där kunskap och affärsmöjligheter sprids och skapas. I stället har det misstänkliggjorts som en mötesplats för terrorister, mobbning och spelberoende.

Dagens Nyheter

Kommenterar gör bland annat Göran Pettersson, Kent Persson och Blognyheter

Jag har registrerat min kandidatur till riksdagsvalet 2010, och vill med detta berätta varför.

Moderaterna har genom sin förnyelse utvecklat svar på de frågor som medborgarna ställer, med verkligheten som utgångspunkt. Unga människor som lever sina liv på internet ställer samma höga krav på att politiken ska utgå från den verklighet som de lever i. Om vi vill vinna förtroende från nya generationer medborgare måste vi visa att vi tar internetsamhället på allvar och utvecklar en internetstrategi som fungerar.

De unga mobiliserade i valet till Europaparlamentet och kommer att spela en viktig roll för vem som styr riket, kommunerna och landstingen nästa mandatperiod. Moderater på alla geografiska nivåer är beroende av att vi som parti återigen blir ett alternativ för unga väljare. Vi måste nå fler än de 11 procent som vi fick bland väljare upp till 30 år i Europaparlamentsvalet.

Ett fritt och öppet internet borde vara en moderat kärnfråga. Internet har radikalt stärkt de friheter som vi moderater sedan länge har försvarat: Yttrandefriheten, informationsfriheten och etableringsfriheten för entreprenörer. Medan mycket av det övriga samhället har tyngts av byråkrati och regleringar har internet genomsyrats av den fria marknadens logik, med fantastiska resultat. Låt den utvecklingen fortsätta.

Samtidigt som internet har skapat ett friare samhälle innebär övergången till elektronisk kommunikation att staten får nya möjligheter att övervaka medborgarna. Vår lagstiftning är inte anpassad för ett samhälle där många lever huvuddelen av sina liv på nätet, och därför måste lagstiftningen moderniseras genom stärkt integritetsskydd i grundlagen.

Det internetpolitiska arbetet bör prioriteras upp genom att vi tillsätter en öppenhets- och integritetsminister som på heltid leder arbetet med att anpassa de svenska frihetsprinciperna till ett modernt IT-samhälle.

Moderaterna ska – precis som resten av samhället – vara öppet och rymma en bred debatt. Bara så kan vi försäkra oss om att vi gör balanserade avvägningar för hela samhällets bästa.

Med anledning av föreläggandet mot Black Internet kan det vara värt att påminna om en artikel i Aftonbladet som jag och Victor Möller skrev den 18 juni.

Nyligen ansökte de stora skivbolagen om ett vitesföreläggande mot internetleverantören Black Internet. Enligt ansökan borde Black Internet beordras att stänga av fildelningssajter från nätet. Skivbranschens försök att tvinga internetleverantörerna till blockering av webbplatser går tvärtemot Sveriges politiska ambitioner och strider mot andan i det grundlagsfästa censurförbudet.

Diktaturer har sedan länge censurerat material på internet. Kinas stora brandvägg stänger ute regimkritiskt material som handlar om Tibet, Taiwan och polisbrutalitet. I Iran filtrerar staten bort information om jämställdhet, och Youtubes webbplats har periodvis varit totalförbjuden. I Kuba, som har västra halvklotets lägsta datortäthet, är det för vanliga medborgare endast tillåtet att koppla upp sig genom statliga accesspunkter.

Aftonbladet

Tingsrätten har beordrat internetleverantören Black Internet att stänga sin anslutning till the Pirate Bay, där det förutom torrentfiler finns anslagstavlor för diskussion.

Hur detta är förenligt med den svenska yttrandefrihetsgrundlagen ska jag undersöka de närmaste dagarna.

Googles kamerabil har mött problem, igen. Nu är det den Schweiziska datainspektionen som säger att Google bryter mot de villkor som sattes upp när fototillståndet gavs.

Det märkliga i sammanhanget är att det överhuvud taget krävs tillstånd för att ta stillbilder av offentliga miljöer. Jag kan inte tänka mig att utländska turister i Schweiz tvingas visa upp en blankett för att få fotografera i landet, och risken att hamna på internet i bakgrunden av ett turistfoto torde vara större än risken att hamna på en bild i Google Street View. Att mot sin vilja få en bild av sig själv, sin bil eller sitt hus på internet är visserligen en begränsning av integriteten, men den är inte särskilt stor. Den begränsning av yttrandefriheten som ett fotoförbud skulle innebära vore betydligt värre. Och vi ska minnas att Google avindentifierar såväl människor som bilar genom att sudda ut delar av bilden.

Det som kan beskådas på gatan kan knappast anses strikt privat. Aktiviteter som vi vill hålla för oss själva ägnar vi oss lämpligen åt i slutna miljöer.

Skolelever är i allmänhet positiva till kameraövervakning i korridorerna för att bekämpa brott. Samma elever som avskyr FRA, IPRED och andra lagar som ökar övervakningen på internet. Videofilmning i en skola är mer problematisk än Googlebilen eftersom en uppsättning videokameror kan kartlägga beteenden, men det rör sig fortfarande om en allmän miljö och risken för att skolkameror avslöjar känslig information om privatlivet är liten. Eleverna tycks förstå distinktionen mellan att övervaka öppna miljöer och att övervaka privat kommunikation.

Det riktigt stora dilemmat uppstår när en så stor del av de offentliga miljöerna är kameraövervakade att det går att återskapa en komplett bild av vilka aktiviteter vi ägnar oss åt och vilka vi umgås med.

New York Metropolitan Transit Authority(MTA) ansvarar för New Yorks kollektivtrafik, och tillhandahåller tidtabeller till tunnelbanan, tågen och bussarna.

StationStops kom på att det kunde finnas en efterfrågan på tågtider bland iPhone-användare, och byggde en applikation som gjorde det möjligt för iPhone-användare att kolla upp tider för vissa tåglinjer.

MTA borde rimligen vara glada över att deras resenärer enklare kan ta reda på när tågen går, men det är de inte. Åtminstone inte deras jurister, som har hört av sig med krav på att StationStops ska betala en licensavgift för informationen.

Tänk på det innan du utan tillåtelse upplyser någon om när nästa tåg går.

Efter min artikel i EU Observer om Irlands hädelselag har jag blivit intervjuad av irländska tidningar, och medverkat i irländsk radio och tv.

Jag har stor förståelse för de irländare som ogillar att utomstående lägger sig i deras inhemska lagstiftning. Samtidigt är det ett faktum att även vi svenskar lyder under EU:s fördrag och har ett intresse av att veta hur fördragen ska tolkas. Är ett förbud mot hädelse förenligt med “principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna” som slås fast i EU-fördragets artikel 6.1?

Dåliga lagar har en tendens att sprida sig, och i Expressen kan vi redan läsa om en svenk politiker som föreslår att även vi ska införa hädelselagar. Det är ett kvitto på att min anmälan till EU-kommissionen faktiskt är relevant ur ett svensk perspektiv.

Tuve Skånberg, som vill ha svenska hädelselagar, inspireras inte i första hand av Irland utan av Norge.

Den norska blasfemiparagrafen stipulerar att den som “på ett kränkande och sårande sätt visar ringaktning för någon trosbekännelse” kan dömas till upp till sex månaders fängelse.

Sex månaders fängelse är enligt Skånberg ett lämpligt straff för den som samlar in namn mot ett moskébygge.

Därför bör det inte vara tillåtet med organiserade försök att mota tillbaka en specifik religion, exempelvis genom att samla in namnunderskrifter mot ett moskébygge i en stadsdel.

Plötsligt är det inte bara yttrandefriheten utan även rätten att organisera sig politiskt som ska urholkas.

Dagen Nonicoclolasos Johanna Graf