Karl Sigfrid

Europaparlamentariker har ett arvode på närmare omkring 75 000 kronor i månaden. Utöver detta får de över 150 000 kronor till assistenter. Men det räcker inte, tycker de. Därför har de nu med en överväldigande majoritet röstat för att ge sig själva ytterligare omkring 15 000 kronor i månaden till assistentlöner.

Det här är natuligtvis inte lika allvarligt som att införa europeiska skatter, eller som att subventionera Greklands misslyckade finanspolitik med skattepengar från andra Europeiska länder. Men det visar att skattebetalarnas resurser inte hanteras med tillräckligt stor respekt och försiktighet.

Nu efterlyser Europaparlamentarikern Dan Hannan, som tillhör det brittiska systerpartiet till oss moderater, en europeisk Tea Party-rörelse av samma slag som de vi ser i USA. Det behövs bevisligen.

Europeiska internetleverantörer fruktar att ACTA-avtalet ska tvinga fram en “graduate response”-modell, det vill säga en skyldighet för företag som Telia och Bredbandsbolaget att varna och stänga av kunder. Samma farhåga finns inom Europaparlamentet.

Arbetet för ökad öppenhet står samtidigt still, skriver IDG och Michael Geist. Singapore och Sydkorea vägrar att gå med på insyn för medborgarna medan USA är tyst och flera Europeiska länder tveksamma. Allt enligt ett dokument från den nederländska regeringen som har läckt ut på Internet.

Uppdatering: Upphovsträtan skriver om svenska regeringstjänstemän som tidigare sagt sig vilja stänga av misstänkta fildelare från nätet och som nu ansvarar för ACTA-förhandlingarna. HAX rapporterar från Europaparlamentet.

Mindre än ett år efter att IPRED-lagen har trätt i kraft säger Antipiratbyrån återigen att övervakningen av internetanvändare är otillräcklig.

Antipiratbyrån kräver nu att internetleverantörerna ska agera polis och skicka ut varningar till sina användare.

Förslaget är nära besläktat med den franska HADOPI-lagen och med den svenska Renforsutredningens idéer. Tanken är att internetleverantörerna efter en anklagelse om upphovsrättsintrång ska vidareförmedla en varning till den abonnent vars ip-nummer pekas ut.

- Det enklaste är att den som utsätts för upphovsrättsbrott får möjlighet att skicka varningsbrev, säger Pontén.

Det kan Antipiratbyrån inte göra i dag eftersom personen bakom ip-numret inte är känd. I stället efterlyser Pontén en oberoende organisation som i samarbete med internetleverantörerna kan skicka ut varningsbrev.

SvD

Som internetleverantör sätts du i en besvärlig position. Ska du skicka ut hotbrev från upphovsrättsindustrin utan en rättsprocess som slår fast att ip-adressen har använts till olaglig fildelning? Eller ska du göra en egen brottsutredning? Inget av alternativen når upp till grundläggande krav på rättssäkerhet.

Inför det kommande valet vore det önskvärt att samtliga politiska partier som söker regeringsmakten ger ett tydligt besked om var de står.

Andra som kommenterar: Satmaran Svensk Myndighetskontroll MinaModerataKarameller imike Leo Erlandsson Peter Lindén

Av DN:s senaste ACTA-uppdatering går det att dra två slutsatser. För det första att en majoritet av de aktiva länderna motsätter sig öppna förhandlingar. För det andra att de flesta Europeiska länder så är ointresserade av hur avtalet utformas att de inte ens dyker upp på förhandlingsmöten.

Bland de åtta EU-länder som deltog i Mexikomötet var bara tre för ökad öppenhet. De åtta EU-länderna var Spanien, Storbritannien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Tjeckien och Sverige. Vilka som förutom Sverige förde fram kraven på ökad insyn framgår inte.

DN

De förhandlande parterna kom överens om att offentliggöra en officiell “beskrivning” av förhandlingarna.

Partisekreterare Per Schlingmann efterlyser tillsammans med ordförandena för Moderatera i Stockholms stad och län en möjlighet för fler att påverka vilka som väljs in i politiska församlingar.

Det bästa vore naturligtvis att medborgarna fullt ut får bestämma vilka som ska representera dem genom ett starkare personval. I dag krävs att minst åtta procent av partiets väljare i en viss valkrets kryssar en och samma kandidat för att personkryssen överhuvud taget ska få effekt. Genom en överenskommelse mellan allianspartierna, socialdemokraterna och miljöpartiet sänks snart åtta-procentsspärren till riksdagen och blir en fem-procentsspärr. Det är ett steg i rätt riktning, men som debattartikeln i DN påpekar är även fem procent en alltför hög spärr för att personval i de stora Stockholmsvalkretsarna ska vara möjligt. I valet 2006 kryssade drygt 20 procent av de moderata Stockholmsväljarna Fredrik Reinfeldt. Övriga Stockholmskandidater hade som mest omkring en halv procent.

Ska personvalet få genomslag i Stockholm måste vi antingen sänka spärren ner mot en procent, slopa spärren helt eller införa en kompletterande regel som säger att personkryssen räknas om en kandidat som inte uppnår fem procent ändå flyttas upp på listan om han eller hon har ett visst antal röster i absoluta tal. Förslagsvis kan reglerna kräva antingen fem procent eller minst 1000 röster.

Ett problem är att komma överens med socialdemokraterna som ogillar personvalet som idé. En lösning som eventuellt vore politiskt möjlig är att varje parti får bestämma över procentspärrarna på de egna listorna. En nackdel med flera olika personvalsspärrar i samma val vore förstås att väljarna får det svårt att skaffa sig en korrekt bild av vad som gäller.

Ett minskande antal medlemmar i partierna gör det lättare att lyckas i ett internet provval utan att ha ett brett, genuint stöd. Men även om systemet inte är ofelbart bör den interna demokratin försvaras. Alternativet är att en kommitté eller en grupp föreningsordföranden sitter i ett slutet rum och gör upp om vilka som ska representera medborgarna.

Juristen bedömer att en enskild medborgare eller organisation i Sverige kan ta datalagringsdirektivet till Europadomstolen även om det inte har införts i svensk lag. Det räcker med att det finns en skyldighet att införa datalagringen.

Även om direktivet ännu inte har implementerats med svensk lag torde det vara möjligt för enskilda och organisationer som kan komma att beröras av direktivet att klaga till Europadomstolen. Sverige är nämligen skyldigt att införa direktivet som lag, vilket torde vara tillräckligt för att grunda talerätt i Europadomstolen. När Centrum för rättvisa klagade till Europadomstolen angående FRA-lagen hade lagen ännu inte trätt i kraft. Jag vill minnas att motsvarande gällde när “Liberty and others klagade på den brittiska varianten av lagen.

Säga vad man vill om Thomas Bodström, men han är i alla fall uppriktig i sin ambition att flytta fram statens positioner. Som justitieminister drev han igenom datalagringsdirektivet, och som riksdagsledamot vill han skyndsamt införa det. En katastrofal politik, men ett konsekvent agerande från Socialdemokraterna. Det är mer än vad man kan säga om vänsterpartiet och miljöpartiet.

När Europaparlamentet för ett antal år sedan röstade om datalagringsdirektivet sa alla svenska partier utom socialdemokraterna nej. Även vänsterpartiet och miljöpartiet röstade alltså mot.

Nu har de rödgröna hittat en kompromiss, hävdar de. Den går ut på att direktivet ska implementeras men att lagringstiden ska vara sex månader – inte ett år som en utredning har föreslagit.

Jag tänker inte kritisera att de rödgröna småpartierna kompromissar bort sina ståndpunkter. Kompromisser är en nödvändighet för båda de politiska block som vill bilda majoritet i riksdagen. Däremot är vänsterpartiets och miljöpartiets retorik värd kritik. Istället för att säga som det är – att de har tvingats förhandla bort vissa av sina ståndpunkter för att kunna samregera med Bodström – slingrar de sig och ljuger.

Vänsterpartiet har gjort en fullfjädrad helomvändning och försvarar inte bara kompromissen. Alice Åström beskriver i Svenska Dagbladet trafikdatalagringen som någonting önskvärt.

Det är också viktigt att poängtera att den här lagringen sker redan i dag. Men den är i dag helt oreglerad och det finns ingen tlllsyn. Så det finns ett klart behov av lagreglerinig, säger Alice Åström, Vänsterpartiets talesperson i rättsfrågor.

Svenska Dagbladet

Budskapet är att vänsterpartiet i och för sig är mot datalagringen, men egentligen är den inte så farlig. Kanske är det rentav bra med lite lagreglering för att råda bot på lagringsanarkin.

Nu stämmer inte Åströms beskrivning av verkligheten. Det finns i dag inte något krav på att trafikuppgifter som tilldelning av IP-nummer ska lagras. Tvärtom finns det ett förbud mot att uppgifterna lagras under en längre tid än vad som krävs för vissa administrativa ändamål. I praktiken är det vanligt att uppgifterna lagras i ett par veckor, och den som vill surfa anonymt kan använda en anonymiseringstjänst som inte sparar några loggar. Med datalagringsdirektivet förlängs lagringen till åtminstone ett halvår och även svenska anonymitetstjänser – i den mån de klassificeras som internetleverantörer – tvingas lagra uppgifter.

Miljöpartiets approach tycks vara att motsätta sig datalagringsdirektivet fram till valet. Om de då vinner regeringsmakten kommer de, enligt överenskommelsen, att byta fot och införa det. De hoppas dock att direktivet före valet kommer att omarbetas.

Det rimligaste förhållningssättet till datalagringen är att först utmana direktivet i Europadomstolen. Det kan en medborgare göra i något av de länder som redan infört datalagringen. En andra försvarslinje är att försöka omförhandla direktivet. Misslyckas allt detta får vi införa minimireglerna.

Miljöpartiets linje – omförhandling men med en beredskap av införa datalagringen – är bra i princip. Frågan är bara hur långt de är beredda att gå för att uttömma alternativen innan de inför reglerna. Vi kommer garanterat inte att ha ett nytt, omförhandlat direktiv i höst så om uppgörelsen innebär att datalagring införs efter valet vid en rödgrön seger är miljöpartiets prat om omförhandling utan betydelse. Vill vi ompröva direktivet måste vi vara beredda att avvakta med implementeringen ett par år.

Eller är det så att miljöpartiet först vill införa datalagringen för att därefter försöka få till ett nytt, mindre långtgående direktiv? En sådan strategi är garanterad att misslyckas. För det första kostar införandet av Bodströms massövervakning många miljarder, som skulle vara bortkastade om systemet i ett senare skede monteras ned. För det andra kommer det att vara politiskt omöjligt att bygga en riksdagsmajoritet för ett avskaffande när systemet väl har införts.

Vänsterpartiet och miljöpartiet skulle kraftfullt förneka det, men allt pekar mot att partierna i praktiken har gett upp sitt motstånd mot trafikdatalagringen.

Piratpartiet, som vill avstå från att införa direktivet oavsett vad EU-domstolen och Europadomstolen säger, måste svara på frågan om hur de vill hantera Sveriges böter. Ska vi betala 30 miljoner plus 300 000 kronor om dagen för all framtid? Ska vi vägra betala, och i så fall på vilken juridisk grund? Ska vi lämna EU?

Rick Falkvinge jämför med euron. Skillnaden är att Sverige vid inträdet i EU öppet deklarerade att vi förbehöll oss rätten att behålla kronan. Något sådant undantag har vi inte i fråga om datalagringen.

Antipiratbyrån påstår att de startat sin blogg för att bredda debatten. Uppenbarligen är det här med fri debatt någonting nytt för dem, och av de kommentarer som görs på bloggen censureras flertalet.

Man kan fråga sig hur alla de kommentarer som tas bort ser ut. På den här bloggen publiceras kommentarer utan att behöva godkännas, och jag tror det har hänt en enda gång att jag har tvingats ta bort ett inlägg som gick över gränsen. (Ibland fastnar kommentarer i spamfiltret och måste godkännas manuellt, men det är en annan sak.)

För att hjälpa Antipiratbyrån att stimulera den debatt som de avsåg skapa har Infallsvinkel lovat att skugga varje inlägg på sin egen blogg. På skuggbloggen kan inläggen kommenteras. Bara kommentarer som innehåller övertramp tas bort, som på de flesta andra bloggar.

Ingen kan anklaga Google för att ha låga ambitioner. Slashdot skriver i dag om företagets försök att utvecka mobilmjukvara som tolkar röstkonversationer.

De nödvändiga komponenterna – röstigenkänning, översättning och automatisk uppläsning – finns redan. Men för att systemet vara användbart måste vart och ett av stegen fungera med någorlunda god precision. Annars blir det som att leka viskleken – i varje steg förändras budskapet en aning för att till slut bli oigenkännligt.

Google Translates översättningar är visserligen imponerande jämfört med äldre tiders motsvarigheter, men de har en bit kvar att gå.

I går fastställdes den moderata riksdagslistan för Stockholms län. Efter en placering som nummer 11 i provvalet slutade jag som nummer 14 på listan. Det kan ses i perspektivet att Moderaterna i Stockholms län i dag har 17 mandat.

Jag har varit tydlig med vilka frågor jag tänker driva under nästa mandatperiod – censurförbud på internet, budbärarimmunitet för internetoperatörer och begränsningar av upphovsrätten. Blir jag invald i riksdagen i höst har jag ett tydligt moderat mandat i ryggen när jag försvarar yttrandefrihet och rätten till ett privatliv mot antipiratlobbyisterna.

Jag är särskilt glad för det stöd som jag får från Antipiratbyrån. På en nystartad antifildelningsblogg marknadsför Henrik Pontén ett blogginlägg där jag beskriver hur antipiraternas metoder hotar yttrandefriheten.

Pontén kommer att bli en av mina mest effektiva kampanjarbetare i valrörelsen. Han bör dock lära sig de politiska ideologiernas terminologi. Socialismen är en lära som förespråkar förstatligande av ägandet. Att egendom ska nationaliseras är en åsikt som jag aldrig har hört i debatten om ett fritt internet.

Den intressanta frågan är hur lagstiftningen om upphovsrättsmonopol ska utformas för att göra större nytta än skada.