Karl Sigfrid

Den Ungerska regeringen – den som ville att mediernas kritik mot makthavare skulle kräva statens godkännande – är just nu ordförandeland i EU. I den egenskapen föreslår de att EU bygger en virtuell gräns runt Europa på Internet. EU ska upprätta en svart lista över webbplatser som internetanvändare innanför denna gräns hindras från att besöka.

The Presidency of the LEWP presented its intention to propose concrete measures towards creating a single secure European cyberspace with a certain “virtual Schengen border” and “virtual access points” whereby the Internet Service Providers (ISP) would block illicit contents on the basis of the EU “black-list”. Delegations were also informed that a conference on cyber-crime would be held in Budapest on 12-13 April 2011.

Anteckningar från Europeiska Rådet upprättade den 3 Mars 2011 (sid 4)

Förslaget presenterades på ett hemligt möte i Februari enligt the Telegraph. Ungerns represenation i Bryssel ville inte kommentera mötet, och Europeiska rådets talesperson hade på grund av semester ingen möjlighet att uttala sig.

På dagens DN Debatt meddelar Sofia Arkelsten att Moderaterna tar initiativet till ett nytt regelverk för redovisning av privat partistöd. Större bidragsgivare – vilket i det här sammanhanget är de som skänker mer än 20 000 kronor till ett politiska parti – ska offentliggöras. Medborgarna måste veta vilka ekonomiska intressen om står bakom ett parti för att kunna förvissa sig om att stora bidragsgivare inte särbehandlas i statens beslutsfattande.

Jag har egentligen mer att säga om det här, men nu ska jag snart fråga ut Åsa Torstensson i KU. Fortsatta resonemang får vänta tills efter det.

För några dagar sedan kom det fram att Iphone-telefoner i en dold fil lagrar information om var användaren befinner sig.

Informationen finns på telefonen och på datorer som telefonen har synkroniserats med.

Efter att ha kört Iphone Tracker på min PC kan jag se var jag själv har befunnit mig vid olika tidpunkter sedan jag hämtade ut min riksdagstelefon. Samma uppgifter är åtkomliga för alla som kan komma åt telefonen eller en dator som den synkroniserats med. Exempelvis familjemedlemmar och besökare. Varje gång jag lämnar in telefonen på service får riksdagsadministrationen tillgång till uppgifterna. Information om ledamöter som synkroniserar telefonen med sin riksdagsdator på kontoret torde riksdagsadministrationen ha ständig tillgång till.

(Det här innebär inte – vill jag understryka – att riksdagens tjänstemän gör något fel. De har nog varit lika ovetande som alla andra om att informationen lagras.)

Så här visas informationen i Iphone Tracker. Den 11 april befann jag mig i korsningen mellan Sveavägen och Rådmansgatan och även på Engelbrektsgatan intill Humlegården. Om jag tittar i loggen kan jag dessutom se exakt vilka tider som jag befunnit mig på respektive plats.

Uppdatering: Nu har Expressen skrivit om detta.

Den vanligaste läsarkommentaren är att riksdagsmän inte ska klaga över att de utsätts för samma typ av övervakning som andra medborgare. En fullt rimlig synpunkt. Jag säger inte att Apples hemliga registrering av var icke-politiker befinner sig skulle vara mer berättigad.

En domstol i Texas har dömt Google till skadestånd för att ha brutit mot ett mjukvarupatent som tillhör företaget Bedrock Computer Technologies. (Patentet finns beskrivet här för den som vill ha de tekniska detaljerna).

Syftet med en patentlagstiftning är att ge innovatörer ett försprång framför dem som kopierar deras produkt. Syftet är inte att patenttroll ska kunna ta mängder av patent i syfte att stämma företag som självständigt utvecklar lösningar baserade på samma principer.

Eftersom den programkod som målet gäller ingår i Linuxkärnan kan Google-Bedrock-domen få stora konsekvenser. I teorin skulle Bedrock kunna kräva en licensavgift av alla amerikaner som använder en Linuxvariant med version 2.4.22.x eller senare av Linuxkärnan.

Det här illustrerar varför vi i Europa inte bör införa mjukvarupatent, men det visar också att det finns behov av en generell begränsning av patenträtten. Ett avgörande faktor i patenttvist bör vara huruvida den som står till svars har kopierat en lösning från patentinnehavaren eller utvecklat den på egen hand.

Hur ska en domstol kunna avgöra det, kanske någon undrar? Det är naturligtvis inte lätt, men det är inte heller lätt att avgöra vems fel det var att två bilar krockade när de inblandade ger helt olika bilder av vad som hänt. Att göra besvärliga bedömningar är vad domstolarna är till för.

När Socialdemokraternas valberedning föreslog Håkan Juholt som partiledare var det många av mina partikollegor som befarade att han skulle bli en farlig motståndare. Han var en duktig retoriker, hävdade de, och så var han ju dessutom rolig eftersom han drog ett skämt om sin mustasch på presskonferensen.

Med risk för att få äta upp det senare tror jag att de som höjer upp Håkan Juholt har fel. Den mittensväng i skattepolitiken som Tommy Waidelich kommunicerar är visserligen en klok defensiv strategi, men från Juholt själv har jag så här långt inte sett så mycket slagkraft utan mest ett högt tonläge.

Nu i dag skriver han på DN Debatt att hans “förtvivlan är stor” över regeringens kulturpolitik som bara handlar om pengar. Med socialdemokraterna vid makten får vi däremot “en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för. Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.”

Ja, så skriver han faktiskt. Om ovanstående var taget ur ett tal i en Hollywoodfilm så är det här som de bombastiska bakgrundsfanfarerna kommer in.

Jag klagar ibland över den allt mer begränsade yttrandefriheten i Europa.

Lyckligtvis har EU-kommissionen ännu inte kommit ikapp den kinesiska regimen, som nu förbjuder tidsresor i filmer och tv-serier. Anledningen är att kinesiska myndigheter ogillar fiktion som skildrar historien på ett – enligt dem – respektlöst sätt.

ChinaHush
SVT

IT-minister Anna-Karin Hatt presenterar på DN Debatt vad hon går till val på som kandidat till Centerns partistyrelse. Det kan tyckas odramatiskt, men kandidater som öppet säger att de vill ha ett uppdrag, och berättar vad de står för, är fortfarande sällsynta i svensk politik.

Om tio år kommer öppna kandidaturer – även till interna uppdrag – troligen att vara mer regel än undantag. Till och med Socialdemokraterna börjar försiktigt ifrågasätta om förtroendeuppdrag ska tillsättas av ett fåtal personer i slutna, rökiga rum. Men de svenska partierna – som lever på offentliga medel och utövar politisk makt samtidigt som de värnar rätten till ett inre liv fritt från insyn – har ännu inte kommit särskilt långt. Därför är det välkommet att en minister går före trots att hon säkert skulle få en plats i partistyrelsen även utan sin öppna kandidatur.

Det politiska innehållet då?

Hatt känner passionerat för enskilda människor och vill se verkliga resultat – till skillnad från de partistyrelsekandidater som är likgiltiga inför andra människor och därför struntar i vad politiken leder till.

Hatt är för den rörelsefrihet som bilen ger, men mot koldioxidutsläpp – till skillnad från de partistyrelsekandidater som gillar avgaser men ogillar att folk kan röra sig fritt.

Hatt tycker att vi ska ta ut den skatt som krävs för det som måste lösas gemensamt, men inte mer än vad som behövs – till skillnad från de partistyrelsekandidater som inte tror på gemensamma lösningar men vill ha skatter som är tillräckligt höga för att de välavlönade inte ska tro att de är något.

Hatt vill lägga grunden för framtida svenska framgångssagor genom att investera i framtidens tillväxt – till skillnad från de partistyrelsekandidater som vill lägga hela statsbudgeten på jordbruksstöd.

Hatt vill att fack, arbetsgivare och politiker slutar skylla ungdomsarbetslösheten på varandra och istället öppnar upp arbetsmarknaden för unga – till skillnad från de partistyrelsekandidater som tycker att makthavare som skyller på varandra trots allt har ett visst underhållningsvärde.

Hatt anser att sjuka, arbetslösa och pensionärer ska behandlas som myndiga medborgare – till skillnad från de partistyrelsekandidater som anser att medborgare som varit utan jobb i över hundra dagar ska omyndigförklaras, fråntas sitt körkort och portas från Systembolaget.

Hatt anser att samhället ska satsa på företagsamma människor så att de kan… vara företagsamma – även detta i skarp kontrast till dem som bara vill satsa på jordbruksstöd.

Hatt tycker att Sverige ska vara världens mest framgångsrika digitala samhälle – till skillnad från de partistyrelsekandidater som tycker att sån där IT kan de hålla på med i Japan.

Hatt vill att storstäderna ska växa medan landsbydgen blomstrar – till skillnad från de partistyrelsekandidater som tycker att med 1,7 miljarder i partikassan klarar man sig ganska länge utan vare sig storstadsväljare eller glesbygdsväljare.

Hatt tycker att nyanlända snabbare ska få jobb – till skillnad från de partistyrelsekandidater som tycker makthavarna bör hantera frågan genom att skylla på varandra, vilket ju uppenbarligen fungerar när det gäller ungdomsarbetslösheten.

Hatt har ett miljöengagemang och vill att utvecklingen ska lösa miljöproblem – till skillnad från de partistyrelsekandidater som tycker att gamla hederliga glödlampor faktiskt gav en mer hemtrevlig lyster än de där moderna som de säljer i butiken i dag.

Jag håller faktiskt med Hatt på varenda punkt. Jag tror hon tar hem det här.