Agerandet gör att man kan fråga sig hur uppriktig EU-Kommissionen var när den påstod sig arbeta för en mer öppnen förhandlings-process.

I näringsutskottet vill Miljöpartiet att WTO ska sluta vara pådrivande för fri handel över nationsgränserna. Partiet anser att handelsliberaliseringar bör genomföras i ett långsammare tempo för att skydda företag i utvecklingsländer från utländsk konkurrens.
[...]
Mot bakgrund av Miljöpartiets ambition att framstå som det fria nätets försvarare är det förvånande att man nu tagit ett initiativ för att staten ska få internetleverantörer att övervaka sina nät i jakten på prostitution.

Expressen, Sidan 4

Istället för att ta sig an skuldproblematiken ger sig EU på budbäraren. När EU:s medlemsstater ska förhandla om lagstiftning mot kreditvärderingsinstitutens nuvarande arbetssätt hamnar vi i en märklig situation där att länder som Grekland, Italien och Frankrike får vara med och påverka vad än så länge oberoende organisationer ska få säga och inte säga om det egna landets kreditvärdighet. En inte alltför vild gissning är att skuldtyngda länder med misskötta ekonomier kommer att vilja införa kraftiga begränsningar av vilka slutsatser kreditvärderingsinstituten får publicera.

SvD Brännpunkt

Henrik Alexandersson kallar på sin blogg tilltaget för strutsbeteende.

Uppdatering:
På dagens möte med EU-Kommissionen tvingades Kommissionär Michel Barnier backa från förslaget att censurera kreditvärderingsinstituten. Om förslaget därmed är acceptabelt återstår att analysera.

- 3,5 miljoner svenskar betalar tv-licens till Radiotjänst. Är tv-licensen ett rimligt system i en tid då allt mer material finns på nätet och är tillgängligt oberoende av om du har en tv-mottagare?

- Mycket av det material som produceras av Sveriges Television och Sveriges Radio finns inte tillgängligt, och hårda restriktioner begränsar dem som vill använda det. Bör materialet istället vara fullt tillgångligt och fritt att använda?

- För varje dag som går får vi tillgång till nya informationskanaler. Vad bör Public Service-företagen ägna sig åt och vad ska överlåtas åt privata aktörer på marknaden?

I vår panel som ska diskutera frågorna har vi:

Marie Sönne, Huvudsekreterare i Public Service-kommittén
Jimmy Ahlstrand – Strategichef på Sveriges Television
Jan Ainali – ordförande för Wikimedia Sverige

Välkommen!

KARL SIGFRID, Riksdagsledamot (M) för Stockholms län
JIMMY BAKER, Kommunalråd (M) i Botkyrka kommun

Datum: Den 10 november
Tid: Klockan 18.30 – ca 20.30
Plats: Sveriges Riksdag, Mittpoolen

Anmäl dig till: dennis.wedin@riksdagen.se

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter sätter nu ner foten i frågan. Kommittén tar upp artikel 19 som rör yttrandefriheten och det blir inget hädelseförbud. Det är ett bakslag för den muslimska organisationen OIC som krävt att hädelse blir förbjudet.

TV4/Nyheterna.se

Om detta skriver nu Svenska Dagbladet.

Moderaten Karl Sigfrid, ledamot i KU, går samtidigt längre i sin kritik.

– Ett omförhandlat datalagringsdirektiv riskerar att bli betydligt sämre för Sverige än det vi har idag. Vi riskerar att tvingas förlänga lagringstiden och införa ett regelverk där polis och andra myndigheter kan få ut uppgifter även för mindre allvarlig brottslighet, säger han.

Svenska Dagbladet

Vi vill även pröva möjligheten att ge ekonomisk stimulans till de hem som är lyckosamma. Ekonomiska incitament har visat sig verkningsfulla i andra verksamheter, till exempel sjukvården, och den finns inget som säger att det inte även skulle fungera inom socialtjänsten. Bonus skulle kopplas till mätbara mål, till exempel skolresultat, rymningar och missbruk.

SvD

Kommentarerna under artikeln är mindre entusiastiska. En kommentator jämför med polisens målstyrda verksamhet och ger exempel på hur det ger incitament till kreativ statistikföring.

Svårigheten med bonusar och resultatbaserad lönesättning ligger i att mäta produktivitet på ett rimligt sätt. Om det går att åstadkomma inom socialtjänsten vet jag inte, men sambandet mellan ekonomisk vinning och ambitionsnivå finns naturligtvis där precis som inom andra verksamheter.

Det huvudsakliga hindret mot den här utvecklingen är matkonservatismen som snarare tycks vara tilltagande än på tillbakagång. Mat ska vara närodlad, och det finns en föreställning om att ju mer naturligt desto bättre. Det tar sig uttryck i bland annat ett utbrett motstånd som genmodifierad mat, både bland medborgare och politiker. Om den här attityden hade tillåtits styra skulle vi i dag både sakna effektiva läkemedel och ha en kronisk brist på mat.

Vi som inte anser att naturligt – vad det nu betyder – är detsamma som bra måste börja bilda opinion för mer teknisk utveckling inom matindustrin. De som vill livnära sig på egenodlade äpplen och annat de hittar i sin närmiljö får så klart göra det – och när forskningen visar att en tillsats i maten är ohälsosam ska det tas på allvar – men vi får inte låta en irrationell rädsla för det nya stå i vägen för matproduktion som är både bättre ur djurskydssynpunkt och mer resurssnål.

I själva verket är Sveriges nettokostnad betydligt större. Om de pengar som nu kommer tillbaka från EU i form av jordbruksstöd i stället hade stannat i Sverige skulle de användas på ett mer effektivt sätt. En miljard i EU-bidrag är värd betydligt mindre än en miljard i statsbudgeten som vi kan använda till att sänka skatter och stärka välfärden.

Nu tycker inte Socialdemokraterna i Europaparlamentet att 11 miljarder räcker, utan vill att svenska medborgare dessutom ska betala en skatt på finansiella transaktioner. Förespråkarna av transaktionsskatten beskriver den som en skatt för de stora finansinstituten. Men när bankerna skickar kostnaden vidare är det slutkonsumenten – vanliga medborgare och företag – som får betala i form av högre avgifter, högre räntor på lånen och lägre ränta på sparkontot.

Huvudargumentet för en transaktionsskatt – att svängningarna på börsen beror på för låga transaktionskostnader vid värdepappershandel – är naturligtvis trams. Svängningarna på börsen beror på att allt för många politiker runt om i Europa är oförmögna att balansera en budget, och när länder står på randen till konkurs är det fullt rationellt att som investerare känna osäkerhet.

Den verkliga anledningen till att Europaparlamentariker vill ha en transaktionsskatt är att det skulle ge EU en egen inkomstkälla. Därmed skulle EU:s beroende av medlemsstaterna minska, och det skulle bli omöjligt att se hur mycket svenska skattepengar som går till att subventionera Grekland och Italien. Då kan politikerna göra av med våra pengar utan att behöva mötas av folkliga protester.

Har Cecilia Malmström som svensk Kommissionär reserverat sig? Eller står hon bakom förslaget? Vad anser i så fall regeringen om att ha tillsatt en Kommissionär som förespråkar Tobin-skatt?