Jag har precis haft ett informativt samtal med justitiedepartementet på temat ACTA och Lissabonfördraget.

I ACTA-förhandlingarna företräds EU-länderna av kommissionen i de delar där EU har kompetens och av EU:s ordförandeland i de delar där medlemsstaterna själva bestämmer.

Med Lissabonfördraget vidgas EU:s kompetens på det rättsliga området genom att kravet på enhällighet tas bort. Detta behöver dock inte påverka ACTA-förhandlingarna i någon större utsträckning. EU-kommissionens förhandlingsmandat är redan definierat – med de gamla fördragen som grund – och just nu finns det inga planer på att vidga mandatet även om Lissabonfördraget eventuellt tillåter det.

EU:s position samordnas löpande, formellt i 133-kommittén men i substans i en rådsarbetsgrupp under ministerrådet för rättsliga frågor.

En nyhet är att Europaparlamentet får en större roll, och de hemliga handlingar som nu går till regeringarna ska också gå till åtminstone vissa Europaparlamentariker i utskottet för internationell handel(INTA).

I INTA är Christofer Fjellner(M) ledamot och Carl Schlyter(MP) ersättare. Om de nu får tillgång till de hemliga ACTA-dokumenten kan jag inte säga säkert.

Enligt justitiedepartementets bedömning kommer regeringsformens artikel 10.2 att vara tillämplig när ACTA-avtalet är färdigförhandlat. Det betyder att riksdagen måste godkänna avtalet.

Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

[...]

Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt.

Ur Regeringsformens artikel 10.2

Ambitionen är att ACTA-avtalet ska vara färdigförhandlat någon gång under nästa år, men det ser inte ut att bli färdigt under första halvåret 2010. Det betyder att det blir riksdagen under nästa mandatperiod som får ta ställning.

Läs mer hos Dagens Nyheter.

I dag fick jag brev från enhet D1 på EU-kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet. Enhet D1 ansvarar för grundläggande rättigheter.

Brevet rör mitt önskemål om att EU-kommissionen skulle utreda vilka restriktioner för yttrandefriheten som är förenliga med EU-medlemskapets krav på “frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”, som det står i fördragets artikel 6.1. Detta med anledning av att Irland har straffbelagt hädelse.

Så här skriver enhet D1:

Bäste Karl Sigfrid!

Tack för Ert brev med klagomål rörande ändringen av den irländska lagen om förtal(Defamation Act) från 2006.

Inhemska lagar om blasfemi omfattas av den nationella rättsordningen i varje medlemsstat. Europeiska kommissionen saknar befogenheter enligt fördragen att ingripa på detta område. Det är medlemsstaternas ansvar att se till att yttrandefriheten upprättshålls i samband med denna typ av lagstiftning.

Jag får väl nöja mig med det svaret, även om en mer utförlig analys av fördragens krav hade varit att föredra.

Här följer det brev som föranledde svaret ovan.

Jag vill uppmärksamma EU-kommissionen på den lag mot hädelse som trädde i kraft på Irland den 23 juli. Enligt den nya lagen kan en unionsmedborgare straffas för ett yttrande som bedöms ha förolämpat ett betydande antal utövare av en viss religion. Straffet är böter upp till 25 000 euro.

Artikel 6.1 i gällande EU-fördrag slår fast att unionen ” bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna.”

En mänsklig rättighet som är intimt förknippad med både frihet och demokrati är yttrandefriheten. Den Europeiska stadgan om mänskliga rättigheter, artikel 10, beskriver yttrandefrihet på följande sätt:

”Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.”

Det finns ingen uppenbar anledning till att yttrandefriheten inte ska innefatta rätten att karaktärisera religiösa uppfattningar eller symboler på ett sätt som somliga anser vara förolämpande.

Med hänvisning till ovanstående ber jag EU-kommissionen att granska huruvida den irländska lagen mot hädelse är förenlig med gällande EU-fördrag.

Karl Sigfrid

För ett par dagar sedan sa en norsk domstol nej till skivindustrins krav på att Telenor ska blockera The Pirate Bay. Domstolen säger att tillhandahållandet av en internetuppkoppling inte är att betrakta som medverkan till upphovsrättsbrott.

Öppenhet på internet förutsätter att internetleverantörer inte styr vilka webbplatser kunderna besöker. Ansvaret för att agera lagligt bör ligga helt på den enskilde internetanvändaren. Därför är det oroande att den svenska tingsrätten gick i motsatt riktning när de tvingade Black Internet att strypa överföringskapaciteten mellan the Pirate Bay och användarna på internet. Eller för att vara mer exakt tvingades Black Internet att strypa kapaciteten till en kund som i sin tur hade the Pirate Bay som kund.

Om de inte klippte av uppkopplingen skulle Black Internet, med tingsrättens logik, anses tillhandahålla upphovsrättsskyddat material.

Låt oss hoppas att hovrätten är klokare.

Via MiNimaliteter hittade jag det brev om ACTA:s internetkapitel som EU-kommissionen har sänt till medlemsstaternas regeringar. Brevet, som ligger på Wikileaks, innehåller en sammanfattning av det utkast som USA lär ha lagt fram till veckans förhandlingsmöte i Seoul.

Om dokumentet är äkta bekräftar det vad bland annat Michael Geist har rapporterat om ett ökat ansvar för internetleverantörerna att kontrollera och bestraffa sina kunder.

Alla inblandade tycks vara nöjda med det nu färdigförhandlade telekompaketet. Åsa Torstensson betonar de ekonomiska aspekterna och förslagets förenlighet med EU-rätten. Christian Engström säger att skyddet för internetanvändare har blivit starkade än vad han hade vågats hoppas. På sin blogg har Engström lagt upp de överenskommna formuleringarna:

3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-user’s access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Beslutet betyder att det krävs en förhandsprövning innan en användare stängs av från nätet i strid med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Computer Sweden noterar dock att det inte står något om rätt till prövning i domstol.

Rätten för den anklagade att försvara sig i processen torde göra Hadopi-lagen otillåten. Enligt den senare versionen av Hadopi-lagen fattas beslutet om avstängning av en domare, men utan en förhandling.

Men Frankrike ger sig knappast, och nu har vi nog en långdragen tolkningskonflikt i EG-domstolen att se fram emot.

Samtidigt diskuterar ACTA-förhandlarna ett något annat upplägg för avstängning än det franska. ACTA-förslaget, framlagt av USA, går ut på att internetleverantörerna tvingas skriva in en policy för olaglig verksamhet i sina kundavtal. Internetleverantörerna ska även vara tvingade att verkställa de straff – sannolikt varningsbrev och avstängning – som står inskrivna i kundavtalet.

Jag ytterst osäker på om 138:an i telekompaketet ger skydd mot detta.

Den kanadensiske rättsprofessorn Michael Geist har fått ta del av innehållet i det hemliga utkast som i dag diskuteras i ACTA-förhandlingarna i Seoul. Enligt uppgift innehåller utkastet förslag om ökat ansvar för internetleverantörerna och bestämmelser som syftar till att stänga av användare från internet.

Utkastet, som är skrivet av den amerikanska regeringen, föreslår bland annat att internetoperatörerna ska tvingas att anta en kundpolicy, och att den som inte följer policyn automatiskt ska straffas genom åtgärder som avstängning.

Enligt uppgifter från PC World är EU-kommissionen öppen för att gå med på detta.

Det är dock en omöjlighet för EU att medverka till regler som innebär avstängning från internet och samtidigt hålla löftet om att ACTA inte ska medföra ny lagstiftning. Jag förutsätter att EU-kommissionen står fast vid sina löften.

Utkastet sägs även innebära skärpta regler mot att kringgå kopieringsskydd, vilket kan inskränka exempelvis rätten att göra säkerhetskopior för eget bruk.

Uppdatering:
Nu rapporterar även DN

Nu, 40 år efter att datorer för första gången kommunicerade över ett nätverk, är det dags att ta internet på allvar skriver Nicklas Lundblad. Lundblads kritik mot den nuvarande internetpolitiken handlar om att lagstiftaren ser nätet som en blek kopia av den fysiska verkligheten. Vi har alla hört någon säga att “samma regler som gäller i övriga samhället ska även gälla på internet”. Detta är att slå fast att internet inte ska tillåtas förändra politiken.

Det finns bland många en närmast religiös föreställning om tidlösa värden, och om att politiker ska slå fast vad som är rätt och fel oberoende av de förutsättningar som verkligheten ger. Det är en världsfrånvänd attityd. Vilka principer vi uppfattar som etiska är nästan alltid ett resultat av individens och samhällets egenintresse. De institutioner som gynnar oss upplever vi som bra, och vi utvecklar etiska regler för att bevara dem. Destruktiva institutioner lämnar vi bakom oss.

Just nu befinner vi oss i en brytpunkt, och det har uppstått en splittring mellan å ena sidan dem som vill internetanpassa lagstiftningen och å andra sidan dem som vill anpassa internet till ett gammalt regelverk. Åtminstone tre miljoner fildelare har lämnat dagens upphovsrättsreglering bakom sig medan särintressen och politiker biter sig fast i principer om informationsspridning som etablerades före internet och och till och med före kassettbanden.

Klyftan mellan politiker och internetanvändare har bland annat resulterat i att 130 000 unga internetanvändare använder anonymitetstjänster. Av alla internetanvändare kan det finnas ungefär en halv miljon anonyma. 55 procent av nätanvändarna (oklart om de som redan är anonyma ingår i siffran) kan tänka sig att använda en anonymiseringstjänst.

Läs mer hos Mary X och Farmorgun i Norrtälje.

Unga socialdemokrater tycks på kongressen ha slagits mot ledningen om partiets internetpolitik, och förlorat. Så uttrycker de det naturligtvis inte själva. De vill gärna framställa det som att de har vunnit en halv seger, men vaga löften om att integritetsskyddet kring IPRED-lagen ska stärkas betyder i realiteten ingenting. Hela poängen med det informationsföreläggande som utgör kärnan i IPRED-lagen är att avskaffa identitetsskyddet för abonnenter vars uppkoppling misstänks ha använts för olovlig fildelning. Jag tror, om jag ska vara ärlig, att varken de socialdemokratiska topparna eller SSU:arna riktigt förstår innebörden i det som beslutats på kongressen. Eller att det överhuvudtaget finns en innebörd att förstå.

Det mönster som upprepar sig är att socialdemokraterna egentligen vill ha samma FRA-lagar och IPRED-lagar som regeringen. De vill inte lova substantiella förändringar, men de är samtidigt angelägna om att utnyttja det motstånd som finns bland unga väljare. Så budskapet blir att de vill riva upp och göra bättre. Men exakt vad som är en bättre utformning av lagarna vare sig vill eller kan de berätta.

En ytterligare reflektion är att de unga socialdemokraternas engagemang för ett fritt internet framstår som ytligt. De drar pliktskyldigt upp ett antal frågor som många unga har reagerat mot, och det faktum att många unga har reagerat tycks i sig vara argumentet för en ny politik. Sakargumenten för ett fritt internet har fått en mer undanskymd roll.

Det finns inte heller några ambitioner att se framåt. Vad säger socialdemokraterna om blockering av webbplatser, om internetleverantörernas ansvar för innehållet i kunderna kommunikation och om upphovsrättens utformning?

Svensk upphovsrättsdebatt har framför allt handlat om hur upphovsrätt ska balanseras mot integritet, yttrandefrihet och informationsfrihet. Det är bra att upphovsrättens negativa inverkan på internets frihet tydliggörs, men det finns också problem med den argumentation som fildelningsvännerna driver. Framför allt skapar den skarpa distinktionen mellan privat och kommersiellt bruk lätt bilden av att kommersiell användning av andras verk är något som enbart bör ske med rättighetsinnehavarens tillåtelse.

Det är rimligt att regelrätt försäljning av immateriella verk kräver tillstånd så länge upphovsrättsskyddet gäller, men kommersiellt nyttjande är sällan så uppenbart. Google utnyttjar gigantiska mängder material – varav delar är upphovsrättsskyddat – till sin sökmotor. Detta accepterar de allra flesta. Google News däremot har mött motstånd från dagstidningarna, och nu har bland annat den tyska regeringen ställt sig på nyhetsföretagens sida.

Google News skiljer sig inte särskilt mycket från vanliga söktjänster. I båda fallen är det en användare som söker information genom en webbportal. Skillnaden ligger i att Google News är en smalare portal som presenterar och beskriver länkar redan på startsidan.

Det är uppenbart att företag som Google, Yahoo och Microsoft utnyttjar andras arbete för att tjäna pengar. Och att de gör det utan att be om lov. Det här beskrivs nu som förkastligt, men hur är det med den saken? Är det en rimlig princip att ingen ska kunna tjäna pengar på andras arbete utan tillstånd?

Om Ikea bygger en ny jättebutik i ett område som tidigare varit tomt så kommer det att dra besökare till området. Runt Ikea-butiken växer det fram klädbutiker, elektronikbutiker, kiosker och så vidare. Alla de mindre butikerna utnyttjar det faktum att Ikea drar dit kunder, som kanske passar på att köpa en tv när de ändå handlar möbler. Och de kanske äter en hamburgare efter shoppingrundan. Ikea tjänar sannolikt på att kunderna kan handla elektronik och äta lunch på samma ställe men det hör inte till principdiskussionen. Den intressanta frågan, för att dra paralleller till Google News, är om de verksamheter som profiterar på Ikeas arbete ska kunna göra det utan att be Ikea om tillåtelse. Motsatsen – att alla som profiterar på kundtillströmningen skulle betala Ikea en licens – är naturligtvis absurd.

De nyhetsföretag som ogillar att Google tjänar pengar på nyhetslänkar bör utvärdera sig själva. Varje gång en tidning recenserar en restaurang eller rapporterar från Volvos bolagsstämma utnyttjar de andras arbete. För att inte tala om de mängder av artiklar som skrivs med referenser till andra tidningars artiklar.

Samhällsekonomin är ett stort pussel, och de flesta företag utnyttjar de förutsättningar som uppstår genom andras arbete. Ett samhälle där detta kräver tillstånd skulle blir ett byråkratsamhälle av sovjetiska proportioner, med avstannad ekonomisk utveckling som följd.

Dagstidningarna är inte ute efter att upprätthålla en rimlig princip, utan efter att få sälja länklicenser. De ser helt enkelt att Google har utvecklat en tjänst som ger intäkter, och nu vill de utan motprestation ha en del av pengarna.

På valdagen kan medborgarna rösta på ett parti, och även kryssa en kandidat. I praktiken är det dock ofta så att personrösterna inte får någon effekt.

Den verkliga makten över vilka som ska sitta i riksdagen har partierna, och i Stockholms län får omkring 10 000 moderata medlemmar rösta fram sina favoritkandidater i ett internt val.

På Göran Petterssons talradio pratar jag och Göran om det moderata provvalet, som styr var på valsedeln de olika riksdagskandidaterna kommer att stå.

Inslaget kan strömmas från bloggen Din Ledamot, eller laddas hem i mp3-format.