Fildelningsmotioner

Under riksdagens allmänna motionstid har jag bland annat lagt en motion om att avkriminalisera fildelningen. I bloggvärlden har motionen redan hunnit kommenteras av Christian Engström, som är positiv till förslaget. Miljöpartiet har lagt en motion med delvis samma innebörd, men med ett antal betydande skillnader.

Motiven bakom miljöpartiets motion är, precis som i min motion, att det krävs en oacceptabel övervakningsapparat för att upprätthålla dagens alltför omfattande upphovsrätt. Dock begränsar de sin kritik till de utredningsförslag som ligger på regeringens bord, och ser inte att de integritetsproblem som utredarnas förslag medför bara är en mild fläkt jämfört med vad som faktiskt skulle krävas för att stoppa fildelningen. Både Renforsutredningen och utredningen om hur EU:s sanktionsdirektiv kan införas i svensk lag fokuserar ensidigt på P2P-nätverken på Internet, men P2P-nätverken står bara en del av den kopiering som sker. Precis som tidigare kopieras det mycket även direkt från person till person på skolgårdar, arbetsplatser och andra ställen där människor möts. För att komma åt den kopieringen – som kan tänkas öka i omfattning i takt med att portabla minnen blir större och billigare – krävs betydligt mer än att begära ut identiteten på Internetanvändare.

Miljöpartiet vill avkriminalisera nedladdning av upphovsrättsskyddat material, det vill säga upphäva det riksdagsbeslut från 2005 som kriminaliserade nedladdningar. När det gäller tillgängliggörandet är de mer svävande. De vill inte att den som tillgängliggör material i ett icke-kommersiellt syfte ska kunna dömas till fängelse, och de vill utreda om gärningen helt ska avkriminaliseras. Om nedladdning tillåts har jag lite svårt att förstå på vilka grunder den andra sidan av transaktionen ska vara fortsatt kriminaliserad, men klart är i alla fall att förslaget skulle innebära en förbättring jämfört med hur lagen ser ut i dag.

Miljöpartiet går till hårt angrepp mot de DRM-skyddade filer som säljs på lagliga nedladdningsplatser. Och visst är det så att DRM-skyddade filer är en dålig produkt, men att reglera bort dåliga produkter från marknaden är poänglöst. Dåliga produkter väljer kunderna bort på egen hand.

Miljöpartiet slår fast att det inte går att beräkna hur musikers, författares och andras intäkter skulle påverkas av en mer begränsad upphovsrätt. Det har de naturligtvis rätt i. Den som tror sig kunna förutse marknadens utveckling och de tekniska innovationer som driver den har en orealistisk bild av sin egen kapacitet. Miljöpartiets förslag är att vänta och se hur de berörda branscherna påverkas av en avkriminalisering för att sedan eventuellt föreslå en höjd kassettskatt och att staten skjuter till pengar.

Här innehåller miljöpartiets förslag två grundläggande tankefel. För det första skulle statliga tillskjutna pengar, vare sig de tas in genom den bredbandsskatt som miljöpartiet säger nej till eller på andra sätt, innebära staten kopplar ett starkare grepp om kulturen. Precis som biblioteksersättningen fördelar pengar från de författare vars böcker lånats till utvalda stipendiater skulle en statlig ersättning till kulturskapare öppna för godtycklig omfördelning och sämre marknadsmässighet. För det andra utgår miljöpartiet från att dagens intäktsnivåer är de objektivt riktiga nivåerna. Så är det naturligtvis inte. I takt med att samhället och tekniken förändras är det naturligt att de berörda branschernas omsättning kan öka eller minska. Det vore trångsynt att med statens hjälp låsa intäkterna på dagens nivåer oavsett hur marknadens förutsättningar förändras.