Immaterialrätt i Luleå

I dag besökte jag MUF-Norrbotten och pratade om – just det – fildelning. Att deltagarna var positiva till budskapet var kanske inte oväntat, det är de flesta moderater när de väl förstår vad frågan handlar om. Få moderatpolitiker är entusiatiska till kontroll och övervakning av medborgarnas kommunikation. Men att besöka MUF:arna var ändå något annat än att besöka en partiförening. Jag märkte snabbt att de poänger jag gjorde uppfattades som självklarheter. Ståndpunkter som etablissemanget betecknar som radikala, eller rentav extrema, var en naturlig del av MUF:arnas världsbild.

Istället för de vanliga frågorna om kulturskapares rätt till betalning fick jag stå till svars för att jag inte vill avskaffa alla de planekonomiska monopol som utgör immaterialrätten. Är det verkligen vetenskapligt belagt att lagstadgade idémonopol ökar innovationstakten? Diskussionen var ett välkommet avbrott från en ofta substanslös mediedebatt.

Som talarpresent fick jag en prenumeration på Flashbacks anonymitetstjänst.

Politiker pratar gärna om behovet av att vara datorlitterat på dagens arbetsmarknaden. Det behovet torde vara än större bland dem som ansvarar för att stifta lagar i en miljö där tekniken dikterar förutsättningarna. I längden går det inte att dogmatiskt slå fast principer och sedan ducka för debatten om hur de ska upprätthållas.