Ubuntu

Efter ett datorhaveri, som jag orsakade helt själv, var det bara att ominstallera operativsystemet från grunden. Givet detta bestämde jag mig för att ge Linuxdistributionen Ubuntu en chans. För ett par år sedan gjorde jag ett försök med Linux, men gav upp när jag insåg vilket projekt det var bara att hitta och installera drivrutiner för hårdvaran. Inget plug´n´play. Här var det terminalkommandon som gällde.

Ubuntu är dock överraskande enkelt. Hårdvaran identifieras automatiskt, och applikationer kan intalleras med ett grafiskt användargränssnitt. Media-pluginsen fungerar inte 100-procentigt, och inställningar för att koppla in TV:n via s-videoutgången har jag fortfarande inte hittat. Bortsett från detta fungerar Ubuntu förvånansvärt bra även för mig som helt saknar Linux-erfarenhet.

I takt med sjunkande hårdvarupriser – och därmed en allt större andel av datorpriset som utgörs av licenskostnader – kommer Ubuntu och andra användarvänliga Linuxdistributioner säkert att öka sina marknadsandelar. I hårt kontrollerade datormiljöer som den i riksdagen borde det vara fullt möjligt att fasa ut sluten programvara och istället använda öppna standarder. För användare som ändå är förbjudna att installera egna program spelar det mindre roll att administrationen är mer komplicerad än i Windows.

På IDG kan man läsa att arbete med öppen källkod ger tre gånger så bra betalt som genomsnittsjobbet. Kanske något att fundera över för dem som tror att det immateriella skapandet står och faller med dagens upphovsrättslagstiftning.

Så här säger jag i Techworld