Stärkt demokrati bra för skattebetalarna

För ett par dagar sedan publicerade DN Debatt en tänkvärd artikel av min riksdagskollega Anne-Marie Pålsson. Enligt riksdagens utredningstjänst är Sverige det enda OECD-landet som saknar horisontell maktdelning. Istället har vi ordningen att medborgarna delegerar all makt till riksdagen som sedan – i praktiken – delegerar all sin makt till regeringen. Regeringen med stöd i riksdagsmajoriteten får därigenom en makt som mellan valen inte balanseras av någon annan institution.

I teorin ligger makten hos riksdagen, men riksdagsledamöter utses av partierna och regeringspartierna styrs i allmänhet av personer som ingår i regeringen. Det är alltså inte hos regeringsföreträdare som sådana som makten är koncentrerad utan hos ledningarna för de partier som ingår i riksdagsmajoriteten. Systemet innebär inte bara att riksdagen så gott som alltid godkänner regeringens förslag utan även att majoriteten av dem som är satta att granska regeringen tillsätts av regeringspartierna eller av stödpartier.

Det finns mycket som skulle kunna förbättras i det svenska systemet. Anne-Marie Pålsson föreslår tre åtgärder som ganska enkelt skulle kunna genomföras. För det första behöver vi en författningsdomstol som fråntar riksdagen uppgiften att granska sina egna beslut. För det andra bör vi möjliggöra medborgarinitiativ till folkomröstningar. För det tredje behöver vi ökade inslag av personval och resurser som går direkt till de folkvalda snarare än till partierna.

Att vi bör inrätta en författningsdomstol och stärka personvalet är ståndpunkter som vi moderater står för sedan tidigare. När Anne-Marie Pålsson föreslår större självständighet för enskilda riksdagsledamöter och möjligheten för medborgarna att driva fram folkomröstningar så flyttar hon däremot fram positionerna. Det är bra. Vår representativa demokrati är en långt ifrån perfekt kompromiss mellan å ena sidan medborgarnas demokratiska inflytande och å andra sidan systemets förutsättningar att fungera rent praktiskt.

Det är tänkbart att den renodlade representativa demokratin tidigare har varit en praktisk nödvändighet. I takt med att den tekniska utvecklingen ger större möjligheter till elektronisk kommunikation – som kan användas både för diskussion och för beslutsfattande – behöver vi inte längre begränsa medborgarnas insats till att rösta vart fjärde år. I dag är det tekniskt möjligt att utforma system som till en rimlig ekonomisk kostnad låter medborgarna behålla beslutanderätten i politiska frågor som de anser är särskilt viktiga.

Politiker prisar ofta nya kommunikationsmöjligheter och säger sig vara angelägna om att utnyttja dem. Alltför ofta begränsar sig detta utnyttjande till att skapa informationssidor på nätet eller att anordna diskussionsforum. Att låta medborgarna delta i skarpa beslut kommer sällan på tal.

Vi moderater borde vara angelägna om att stärka medborgarnas direktdemokratiska inflytande. Undersökningar visar nämligen att direktdemokratiska institutioner bidrar till att begränsa de offentliga utgifterna. Detta är fullt logiskt. Valda representanter i parlamentet och regeringen kommer alltid vilja styra en större del av samhällsekonomin, medan enskilda medborgare har ett intresse av att få fatta beslut själva.