Hearing om upphovsrätten på internet

I dag anordnade riksdagens närings- och kulturutskott en hearing om “upphovsrätten på internet”. Rubriken är något märklig eftersom ingen föreslår att upphovsrätten på internet ska se ut på ett annat sätt än vad upphovsrätten gör i andra sammanhang.

Hearingen har blivit kritiserad för att enbart ge utrymme åt upphovsrättslobbyn medan fildelarna inte får komma till tals. Även om kritiken är berättigad så fanns det ljuspunkter. Förutom en saklig och bra inledning av Daniel Westman fick Martin Thörnkvist från The Swedish Model möjlighet att representera de artister som välkomnar fri fildelning. De har visat sig vara många. Enligt Sydsvenska Dagbladet vill två av fem musikartister att den i dag olagliga fildelningen ska avkriminaliseras. IFPI kan naturligtvis inte acceptera detta faktum, utan hävdar att artisterna inte förstår vad de själva säger. Samma strategi tog filmbutiken film2home till på riksdagens hearing när de skulle förklara hur filmkonsumenter resonerar. Konsumenterna förstår inte, påstod film2home, att filmskapande medför en kostnad utöver kostnaden för att trycka dvd-skivan. Med den synen på kundernas intellektuella förmåga är det kanske inte så märkligt att film2home har problem.

Till stora delar var diskussionen den vanliga. Upphovsrättslobbyisterna, som fyllde större delen av riksdagens förstakammarsal, hävdade att de bara kan utveckla marknaden om de får ny lagstiftning för att mer effektivt kunna jaga fildelare. Inte heller denna gång förklarade de logiken i detta. Menar de att de inte är intresserade av att sälja mer produkter så länge fildelningen fortgår? Tyvärr har de lyckats övertyga många politiker om att hårdare fildelningslagar och minskad integritet skulle stimulera utvecklingen av legala alternativ, trots att det är precis tvärtom. Stoppad fildelning skulle innebära att förändringstrycket upphör.

Mest intressant i debatten om affärsmodeller var The Swedish Models konstaterande att fildelningen har förändrat människors medievanor. I dag handlar det inte om att köpa enstaka verk, utan om att ladda hem stora mängder material. Att gå tillbaka från överflödsparadigmet till det gamla lågkonsumtionsparadigmet är inget alternativ. En marknad som ska konkurrera med illegal fildelning – för fildelningen kommer inte att upphöra med nya lagar – måste simulera fildelarnas verkliga beteenden.

En centerpartistisk riksdagsledamot tog upp frågan om de föreslagna lagarnas förväntade effektivitet. Experternas svar var att vi inte bör ha för höga förväntningar. Ingen ur upphovsrättslobbyn invände mot detta. Det ger en fingervisning om vad deras verkliga affärsidé är. Inte att driva igenom effektiva åtgärder mot illegal fildelning, för alla som är insatta i debatten vet att detta inte går att åstadkomma med rimliga medel. Affärsidén tycks snarare vara att övertyga uppdragsgivarna – skivbolag, filmproducenter och dataspelsföretag – om att kampen mot tekniken kan vinnas. Och så länge uppdragsgivarna är hoppfulla får lobbyisterna behålla jobbet.