Fair use – rätten att anlita en advokat

Det är ibland skönt att komma ifrån partipolitiken och resonera i en mer öppen, stimulerande miljö. Det har jag fått göra under ett par dagar på den Schweiziska orten Steckborn, där Harvad Law School anordnade en workshop med namet ”Building a copyright curriculum for youth”. Deltagarna var bland annat från Harvards Cyberlaw-center och från MIT:s institution för mediastudier.

Min första tanke var att seminariet skulle handla om behovet av mer antipirat-propaganda i skolan. Detta är ju ett ständigt återkommande krav från upphovsrättsindustrin, som även har tagit fram eget material att sprida bland eleverna. Istället visade det sig att jag hamnat i Lawrence Lessigs upphovsrättsreformistiska fanclub.

Syftet med workshopen var att diskutera grunderna för en studieplan som ger elever kunskap om vilka rättigheter de har att använda upphovsrättsskyddat material till kreativt skapande. Ett stort problem, inte minst i länder där det döms ut drakoniska skadestånd, är att människor inte vågar använda sig av lagstadgade rättigheter som fair use.

Stora juridiska gråzoner gör det svårt även för experterna att på förhand säga om en viss återanvändning av ett existerande verk är tillåten. Riskaversiva kreatörer ålägger därför sig själva restriktioner som går långt utöver de uttryckliga förbuden i lagstiftningen. Och även om en dokumentärmakare vågar använda sig av fair use är risken stor att aktörer längre fram i distributionskedjan, till exempel det tv-bolag som ska sända dokumentären, säger nej av rädsla för att hamna i en skadeståndsprocess. En sådan process kan vara jobbig nog även för den som går vinnande ur striden. Lessig lär ha sagt att rätten till fair use i praktiken inte innebär mer än rätten att anlita en advokat.

Bättre kunskaper om var de juridiska gränserna går bör vara prioriterat inom utbildningsväsendet. Lagstiftarens ambition bör vara att minimera de gråzoner som gör kreativt skapande dyrt och riskfyllt. Ett stort steg i den riktningen kan vi ta genom att återformalisera upphovsrätten, alltså att införa ett registreringskrav för verk som ska skyddas. Då slipper vi ett automatiskt upphovsrättsskydd för de verk som inte är avsedda att skyddas, och de rättighetshavare som faktiskt vill skydda sina verk kan enkelt identifieras.