FRA-debatten visar behovet av demokratireform

Svenska Dagbladet har med FRA-beslutet som utgångspunkt skrivit ett par artiklar om de svenska politiska beslutssystemen. Framför allt intresserar de sig för personvalets betydelse och riksdagsledamöternas självständighet gentemot partiorganisationerna. Det är bra att konstitutionella frågor ibland kommer fram i den offentliga debatten. Det sker alltför sällan. Givet riktigheten i public choice-teorin om att aktörer på den politiska marknaden styrs av egenintresset får maktdelningen – eller bristen på maktdelning i Sveriges fall – långtgående konsekvenser för det sakpolitiska innehållet.

Tyvärr väljer Svenska Dagbladet att bara fokusera på relationen mellan riksdag och regering när den väsentliga frågan är: Hur kan vi utforma det demokratiska systemet på ett sätt som gör att den enskilde medborgarens preferenser i största möjliga utsträckning styr de beslut som fattas? Mer självständiga riksdagsledamöter genom starkare personval kan i och för sig förväntas vara mer lyssnande än dagens partiorganisationer, men det är långt ifrån tillräckligt.

Så länge beslutsprocessen helt saknar inslag av direktdemokratiskt beslutsfattande – exempelvis möjligheten att framtvinga beslutande folkomröstningar – kommer medborgarnas inflytande att begränsas till att gälla det fåtal förändringar som de politiska partierna har valt att öppet söka ett mandat för. I praktiken handlar svenska riksdagsval om att vart fjärde år välja ett budgetalternativ – generösa ersättningssystem eller starkare drivkrafter för arbete. Mycket mer än så är det inte möjligt att kommunicera i en valrörelse. I övriga frågor anser sig partierna ha öppna mandat. Sverige medverkar dessutom till beslut i internationella organ utan att vare sig medborgare eller journalister vet vad som händer. Därför är medborgarnas egen institution – möjligheten att vart fjärde år rösta på ett parti – ett trubbigt verktyg som behöver kompletteras.

Den samlade effekten av det svenska systemets utformning är att vi får en auktoritetsdemokrati. Väljarna kan bara utöva inflytande i ett fåtal centrala stridsfrågor och i övrigt handlar valet om att överlåta makten till någon som inger förtroende. Detta kan ställas mot den sakfrågedemokrati som är betydligt starkare i exempelvis Schweiz och flera amerikanska delstater. Där kan väljarna inte bara ge politikerna ett förtroende att styra, utan även beskära de förtroendevaldas mandat genom att själva fatta vissa beslut i folkomröstningar. Folkomröstningarna utgör en säkerhetsventil när politikerna inte lyckas med uppgiften att representera medborgarna.

Inte minst institutionella beslut om den demokratiska processens utformning bör godkännas direkt av väljarna. Dels därför att beslutssystemet är grunden för alla andra beslut och dels därför att det finns en intressekonflikt mellan medborgare och politiker. Precis som andra yrkesgrupper har politikerna som skrå ett intresse av att stärka den egna maktpositionen medan medborgarna har ett intresse av att kontrollera sina representanter och ställa dem till svars. Att EU:s beslutsprocesser, som utformats långt ifrån medborgarna, är slutna och svåra för väljarna att följa är ingen slump.

Istället för att använda ett digitalt demokratibegrepp – demokrati eller inte demokrati – bör vi tala om samhällen med starkare eller svagare inslag av demokrati. I Sverige har vi genom vår starka yttrandefrihet och offentlighetsprincip i vissa avseenden starka inslag av demokrati. Vad det gäller medborgarnas medverkan i beslutsprocesserna har vi dock svagare inslag av demokrati än vad många andra länder i västvärlden har. Därför måste vi vidareutveckla vår konstitution så att medborgarna bättre kan styra de politiska besluten.

Det finns naturligtvis inget demokratiskt system som är perfekt, och även i ett samhälle där majoritetens vilja genomsyrar varje beslut finns det en minoritet som blir överkörd. Därför bör alla politiska system begränsa sig till att fatta beslut som med nödvändighet är kollektiva. I övrigt är var och en bäst lämpad att fatta sina egna beslut.

Dagens FRA:
DN SvD SvD Ledare