Spelutredningen föreslår italiensk internetcensur

I går kom regeringens utredning “En framtida spelreglering”. Som bland annat Henrik Alexandersson, Annie Johansson och Tomas Tobé noterat föreslår utredningen att utländska webbplater för spel ska censureras. Utredningens motivering är att utländska spel på nätet inte bör få konkurrera med spel som följer det svenska regelverket. Motiveringen är märklig med tanke på att all gränsöverskridande handel innebär konkurrens mellan företag som lyder under olika nationella regleringar. Därmed konkurrerar även politiska regelverk med varandra på den globala marknaden, vilket ger en drivkraft för välbehövliga avregleringar.

Men den ekonomiska aspekten av internetcensuren är naturligtvis inte det väsentliga. Det väsentliga är censuren som sådan. 2006 års lotteriutredning tog även den ställning till frågan om blockering av spelwebbplatser och kom fram till att åtgärden var alltför repressiv. Lotteriutredningen konstaterade till exempel att många internetleverantörer filtrerar bort webbplatser som finns på polisens barnporrlista, men att internetleverantörerna inte är skyldiga enligt lag att filtrera.

En lagstiftning som tvingar internetleverantörer att blockera webbplatser med spel skulle bli den första av sitt slag. I praktiken skulle den inte bara förhindra spelande utan även blockera nätforum och annan information som kan hittas på samma webbplats.

“Slutligen finns det en risk att även legitim trafik över Internet kommer att förhindras genom ett förbud av ifrågavarande slag. Utredningen fäster stor vikt vid att ett förbud av detta slag inte har införts i fråga om annan trafik över Internet. Det finns ingen skyldighet för Internetleverantörerna att blockera för trafik till hemsidor med illegalt innehåll, t.ex. sådana som innehåller barnpornografiska bilder. Att överväga en sådan skyldighet när det gäller utländska spelsidor skulle därför kräva mycket starka skäl.”
(Lotteriutredningen, s 293)

Lotteriutredningens slutsats för två år sedan var tydlig:

“Mot bakgrund av det anförda finner utredningen inte heller att ett förbud som riktar sig mot förmedlingstjänster av detta slag kan anses vara proportionerligt i förhållande till förbudets syfte.[…] Ekonomiska hänsyn kan slutligen överhuvudtaget inte motivera en sådan åtgärd.”
(Lotteriutredningen, s 293)

Den sista kommentaren kan för övrigt vara värd att lyfta fram när upphovsrättsindustrin föreslår blockering av utländska webbplatser med streamat material. Censur kan aldrig motiveras av någons vilja att öka sin marknadsandel.

Tyvärr gör gårdagens spelutredning en annan bedömning. Utredningen för först ett resonemang om att installera filterprogram i slutanvändarnas datorer, att filtrera bort webbplatser med nyckelord som “poker” och “kasino”, och att realtidsfiltrera internetanvändarnas data i ett slags FRA-system. Till slut landar de i ståndpunkten att utländska spel ska blockeras genom en kombination av DNS-filtrering och IP-filtrering. Internetleverantörerna ska för det första låta bli att koppla vissa domännamn till rätt IP-adress. De ska för det andra spärra utvalda IP-adresser. Myndigheterna upprättar en lista över vilka domännamn respektive IP-adresser som ska blockeras.

Själva censuren tycker utredaren Jan Nyrén är oproblematisk. Däremot ser han ett annat problem – att stora mängder spelare överbelastar internetleverantörernas kundtjänst.

“Det befaras att om blockering av speltjänster genomförs det kommer att resultera i ett stort antal förfrågningar till Internetleverantörernas kundtjänster om skälen för blockeringen.”
(Spelutredningen, s 422)

Han har dock en lösning på problemet:

“Det är därför viktigt att den abonnent som söker en blockerad speltjänst, inte bara förvägras uppkoppling, utan också kopplas vidare till en för alla gemensam informationssida.”
(Spelutredningen, s 422)

Istället för den information som internetanvändaren söker kommer det alltså ett meddelande från staten om att informationen är förbjuden. Så fungerar det i Italien. Den som försöker nå en utländsk spelsida kommer istället till Lotteriinspektionen. Varje gång en italiensk internetleverantör misslyckas med censuren – och en användare når fram till en otillåten webbplats – tvingas internetleverantören betala en “sanktionsavgift” på 30 000 till 80 000 euro.

Internetcensuren beskrivs i utredningen som ett “förtydligande” av förbudet mot att främja lotterier anordnade utomlands. Detta trots att det handlar om ett helt nytt förbud som saknar motsvarighet i annan lagstiftning. Inte heller är utredaren trovärdig när han hävdar att filtreringen med “kirurgisk precision” blockerar spel och inget annat. Lotteriutredningen gjorde den motsatta bedömningen, och det torde vara uppenbart att blockering av ett domännamn, liksom av en IP-adress, kan blockera betydligt mer än möjligheterna till spelande.