Sida vid sida mot marknaden

Författaren Tomas Lappalainen föreslår på DN kultur att finansieringen av kultur ska kollektiviseras. Kulturen håller nämligen på att gå under.

Marknaden misslyckas alltså på grund av att kulturen blivit kollektivt tillgänglig[…]

Bilden av att fria informationsflöden förstör förutsättningarna för kultur förenar vänstern med upphovsrättsindustrins lobbyister, som resonerar likadant. Vänsterns lösning är att staten ska ta ett större ansvar genom skattefinansierad kultur. Upphovsrättsindustrins lösning är att staten ska ta ett större ansvar genom att kontrollera medborgarnas privata kommunikation.

Vänstern och upphovsrättsindustrin har alltså både problemformuleringen och kravet på statligt ingripande gemensamt. Men vad är problemet som måste lösas? Upplevelseindustrin växer. Dataspelsbranschens omsättning ökade förra året med 34 procent. Musikbranschen omsätter allt mer trots minskad skivförsäljning. Bokförsäljningen ökar. Och så vidare.

Tomas Lappalainens analys utgår från att några skivbutiker – en mellanhand i distributionsledet – har lagts ned, och anser att det är ett tecken på kris. Det är ungefär som att hävda att den minskade försäljningen av VHS-band är ett kristecken för filmindustrin.

Lappalainen fortsätter med att likna situationen med vad som inom ekonimin kallas allmänningens tragedi.

Tragedin består i att en kollektivt tillgänglig resurs (ett fiskrikt hav eller kultur på internet) konsumeras sönder eftersom tillträdet för var och en är fritt och ingen sörjer för återväxten (till exempel genom ett system med fiskekvoter eller genom att se till att kulturproducenter får betalt för sitt arbete).

Det borde ha stått: “Tragedin består i att en ändlig, kollektivt tillgänglig resurs konsumeras sönder.” Tillgången till ett immateriellt verk är inte på en fri marknad begränsad och kan inte sönderkonsumeras.