Uppgång för moderaterna i regeringsställning

I dagens Sifo har vi moderater nått 31,1 procent. Det är en uppgång med nästan 5 procentenheter sedan förra mätningen, och på ett halvår har vi gått upp över 10 procentenheter.

De flesta analytiker antar att Anders Borgs stabila politik i en orolig tid ligger bakom mycket av uppgången. Så är det nog. Om den ekonomiska oron i omvärlden består kommer medborgarna även fortsättningsvis att föredra en pålitlig, pragmatisk ekonomisk politik framför en tjafsig opposition utan konkreta motförslag. Socialdemokraterna skulle tjäna på att vara mer statsmannamässiga och konstruktiva i svåra tider.

Om krisen avtar snabbare än väntat och vi ser en uppgång under 2010, vad händer då? Kommer väljarna att tacka alliansen för ett ansvarsfullt agerande i kristider, eller kommer goda tider att göra alliansens stabilitetskort mindre värt?

För moderaterna har det betraktats nästan som en naturlag att opinionssiffrorna är högre i mellanvalsperioderna än vid valtillfället. Inför valen 1998 och 2002 hade vi betydligt högre siffror i opinionsmätningarna något år före valet än vad vi till slut fick. Även inför senaste valet fanns samma mönster, men inte lika kraftigt.

En vanlig förklaring till höga moderata mellanvalssiffror är att missnöjda socialdemokrater anger att de ska rösta på moderaterna, för att sedan i valet ändå rösta socialdemokratiskt. Nu när vi har regeringsmakten borde missnöjesfaktorn snarare tala för att moderaterna och alliansen får fler röster i ett verkligt val än i en opinionsundersökning. Samtidigt kan det vara så att trogna socialdemokrater uttrycker sitt missnöje med Sahlin genom att nu ange att de skulle rösta på Reinfeldt.

Det finns helt enkelt för många faktorer för att göra en enkel analys av mätningen, men jag tror att de dryga 30 procent som vi har i den här mätningen är mer stabila än de 30 procent som vi har haft i opposition under tidigare mellanvalsperioder.

Kristdemokraternas svängningar fram och tillbaka över fyraprocentsspärren är inte ett så stort bekymmer som vissa hävdar. Det finns en stor grupp lättrörliga, allmänborgerliga väljare som vet att de föredrar en alliansregering framför en socialdemokratisk regering, men utan att ha starka preferenser för något särskilt alliansparti. Dessa allianssympatisörer räddade kristdemokraterna från att åka ur riksdagen 1994. Även inför senaste valet fanns det en oro för att kristdemokraterna skulle försvinna, och vissa föreslog av det skälet en valteknisk samverkan mellan allianspartierna. Kristdemokraterna klarade sig dock på egen hand, och det gör de sannolikt även i nästa val.

Några partikollegor som kommenterar opinionsläget är MinaModerataKarameller, Kent Persson och Göran Pettersson. Budskapet från samtliga är att de höga siffrorna är ett gott tecken, men att vi inte kan ta någonting för givet. Opinionsmätningar är opinionsmätningar och val är val. Och trots framgångarna har oppositionen ett försprång som alliansen måste arbeta in.