Lex Black Internet

Bloggaren Lars-Erick har kontaktat Camilla Lindberg och fått en bekräftelse på att folkpartiet vill omöjliggöra internetblockering av det slag som tingsrätten beordrade Black Internet att utföra. Bra.

Jag har ägnat en del av min tid de senaste dagarna åt att sätta mig in i det regelverk som gjorde föreläggandet mot Black Internet möjligt. Grunden är artikel 8.3 i EU:s så kallade Infosoc-direktiv:

3. Medlemsstaterna skall se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet.

I den svenska lagens förarbeten angav regeringen att en mellanhand till exempel kunde vara någon som tillhandahöll utrymme på en server. Black Internets koppling till Pirate Bay var betydligt svagare än så, och deras koppling till dem som faktiskt begår upphovsrättsintrång har varit närmast obefintlig.

Jag har också fått synpunkter på tingsrättens proportionalitetsbedömning, som inte tog hänsyn till de lagliga verksamheter som stängdes ned genom blockeringen.

Experter som jag har pratat med anser att det är långt i från självklart att tingsrättens beslut skulle stå sig i högre instans.

Skulle tingsrättens dom bekräftas efter ett överklagande av detta eller av ett framtida mål måste vi genom ändrad lagstiftning säkra yttrande- och informationsfriheten. Förslagsvis genom att förtydliga internetleverantörernas roll som neutrala informationsförmedlare.