Stockholmsprogrammet – det man ser och det man inte ser

I går kom det svenska EU-ordförandeskapets utkast till Stockholmsprogram. Efter att snabbt ha skummat dokumentet konstaterar jag att kommissionens förslag om blockering av webbplatser inte finns med. Det betyder inte att risken för censur på nätet är borta, men det betyder att EU i nuläget knappast kommer att slå fast ambitionen att använda statlig blockering som ett verktyg i brottsbekämpningen.

Jag är övertygad om att den internetpolitiska debatt som förs och som har förts är en viktig anledning till att justitiedepartementet har strukit förslaget. Men vad som inte skrivs in i ett dokument skapar ingen dramatik. Lika lite som det blev några reaktioner på att Renforsutredningens förslag om att stänga av fildelare skrotades.

Det blir ett enormt tryck från nätaktivister när formella förslag väl har lagts fram, men sällan särskilt mycket aktivitet i de stadier av processen som föregår de reella besluten. Och när besluten faller ut väl i ett tidigt skede noteras detta inte överhuvud taget. Kanske är det här en delförklaring till den vanliga uppfattningen om att allting går i fel riktning.