Bildt, Falkvinge, Filminstitutet och Alliansens ungdomsförbund – en skur av upphovsrättspolitiska utspel

Det är kul att Carl Bildt som första regeringsföreträdare går på offensiven i arbetet för ett fritt internet. Han gör det med ett utrikespolitiskt perspektiv och fokuserar särskilt på regimerna i Kina och Iran.

Bara under det senaste året har vi sett hur regimerna i Teheran och Peking på olika sätt har försökt att stoppa oppositionsrörelser genom att begränsa deras möjligheter att kommunicera med omvärlden.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge svarar att Sverige ska sopa rent på den egna uppfarten innan vi börjar moralisera över andra länder. Smutsfläckarna som han anser måste gnuggas bort för att Sverige ska återfå sin trovärdighet är FRA-lagen, IPRED och Thomas Bodströms datalagringsdirektiv.

I en slutreplik ställer sig Bildt oförstående till angreppet. Han påpekar att Sverige är en demokrati och skriver att nationens säkerhet – liksom upphovsrätten – måste skyddas, och att han hade förväntat sig applåder från den rörelse som värnar friheten på nätet.

Bildt har naturligtvis rätt i att Sverige bör värna friheten på nätet i de länder där regimen aktivt blockerar viktiga kommunikationskanaler. Att invånarna i Iran och Kina fritt bör få Twittra, blogga och sprida videoklipp på Youtube borde vi väl kunna vara överens om oavsett vilken inställning vi har till FRA och IPRED?

Samtidigt måste vi betrakta Sverige med samma kritiska ögon som vi betraktar andra länder. Inskränkt yttrandefrihet, informationsfrihet och integritet är inte syftet med upphovsrättsindustrins härjningar, men det är ett ofrånkomligt resultat av de metoder som bland annat IFPI och Antipiratbyrån förespråkar.

Nu vill Filminstitutet trappa upp jakten på fildelare genom att involvera bredbandsleverantörerna i försäljningen av film på nätet. Syftet är att den part som har bäst förutsättningar att övervaka internetanvändarna ska få ett ekonomiskt incitament att också göra det.

Alliansens ungdomsförbund säger nej till att involvera bredbandsleverantörerna och har även i övrigt en bra, balanserat angreppssätt. Begränsa upphovsrätten genom exempelvis kortare skyddstider. Skydda den upphovsrätt som trots allt finns, men bara under förutsättningen att metoderna är acceptabla.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi får en alltmer sofistikerad debatt om upphovsrätt och frihet på nätet. Tiden då upphovsrättspolitiken utformades av branschorganisationer utan hänsyn till allmänintresset tycks vara förbi.