Nej till lila kuvert

Fredrik Reinfeldt klargjorde i Ekots senaste lördagsintervju att regeringen inte planerar några förslag om att skicka särskilda kuvert hem till dem som misstänks för sexköp. Han tog också principiellt avstånd från tanken på att staten ska hänga ut människor som inte är dömda.

Frånvaron av en distinktion mellan misstänkta och dömda är, som Svenska Dagbladets ledarsida påpekar, den allvarligaste bristen i förslaget. Jag blir lika häpen som Henrik Alexandersson när två riksdagspartier – Kristdemokraterna och Miljöpartiet – instämmer i att staten ska hänga ut misstänkta.

Miljöpartiets talesperson motiverar sitt ställningstagande för att skicka hem strafförelägganden så här:

Som situationen är i dag med strafförelägganden innebär det att sexköparna tillhör någon slags gräddfil. Jag tycker att detta är ett förslag som jag absolut är beredd att titta på.

Jag kan instämma i att korrespondens som gäller alla typer av brott bör administreras på samma sätt. Lika orimligt som att skicka hem lila kuvert till misstänkta eller dömda sexköpare är det att skicka korrespondens i särskilt utformade kuvert hem till den som misstänks eller har dömts för andra typer av brott. Syftet med ett brev är att förmedla information till adressaten – inte att sprida rykten bland dem som ser utsidan av kuvertet.

Att skicka brev i särskilt märkta kuvert hem till misstänkta eller dömda kan i vissa fall bli ett straff utöver det utdömda straffet. Polisen och andra brottsbekämpande myndigheter bör alltid – om den enskilde begär det – vara skyldiga att kommunicera genom kanaler som den enskilde väljer. Om detta av praktiska skäl är omöjligt bör det brev som skickas vara utformat på ett sätt som inte för utomstående avslöjar något om innehållet.