Det är lätt att spendera, men svårare att spara

När staten expanderar är det ofta genom åtgärder som sägs vara tillfälliga, men som sedan blir permanenta. Antingen för att politiker inte vill ta tillbaka dem – som i fallet med värnskatten – eller för att politiker inte klarar av att ta tillbaka dem – som i fallet med statliga utgifter.

Anders Borg ska ha beröm för att de tillfälliga extrapengarna till Sveriges kommuner blev just tillfälliga, trots att socialdemokraterna försöker ta poänger genom att kalla det för nedskärningar.

En liknande princip tycks gälla även regleringar och begränsningar av människors frihet. De är lättare att införa än att avskaffa. Kanske därför att den regering som avskaffar en lag hålls ansvarig för alla de problem som lagen syftade till att bekämpa, medan den regering som stiftar dåliga lagar kan säga att de åtminstone tar problemen på allvar. Som om samhället blev bättre av inkompetenta politikers goda intentioner.

Politikens benägenhet att bevara dålig lagstiftning bör hållas i åtanke när EU nu vill införa statlig censur på Internet. Ett sådant regelverk, om det väl kommer på plats, blir i praktiken omöjligt att avskaffa.