Nu är han förtvivlad

När Socialdemokraternas valberedning föreslog Håkan Juholt som partiledare var det många av mina partikollegor som befarade att han skulle bli en farlig motståndare. Han var en duktig retoriker, hävdade de, och så var han ju dessutom rolig eftersom han drog ett skämt om sin mustasch på presskonferensen.

Med risk för att få äta upp det senare tror jag att de som höjer upp Håkan Juholt har fel. Den mittensväng i skattepolitiken som Tommy Waidelich kommunicerar är visserligen en klok defensiv strategi, men från Juholt själv har jag så här långt inte sett så mycket slagkraft utan mest ett högt tonläge.

Nu i dag skriver han på DN Debatt att hans “förtvivlan är stor” över regeringens kulturpolitik som bara handlar om pengar. Med socialdemokraterna vid makten får vi däremot “en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för. Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.”

Ja, så skriver han faktiskt. Om ovanstående var taget ur ett tal i en Hollywoodfilm så är det här som de bombastiska bakgrundsfanfarerna kommer in.