Med jämna mellanrum presenterar byråkrater i Bryssel förslag på hur EU kan ta på sig nya uppgifter som medborgarnas förmyndare. Det allra senaste är ett EU-direktiv som ska träda i kraft i december och innebär ett förbud av så kallad ”falsk information” i marknadsföringssyfte av teaterpjäser och filmer. Det vill säga ett förbud mot att rycka ut några positiva omdömen ur en recension som egentligen är negativ, i syfte att förhärliga och skönmåla en föreställning eller en film vid marknadsföringen.
EU-kommissionens talesperson för konsumentfrågor – varför det nu finns en sådan – menar att de nya hårda reglerna ska försäkra att vi konsumenter ska kunna lita på det som marknaden har att erbjuda. Omtanken för oss konsumenter är central. Vi ska inte lockas och tubbas till att konsumera något vi inte hade konsumerat utan lockande och tubbande.
Vi, som själva är konsumenter, sympatiserar med andra konsumenter när de emellanåt prackas på produkter, varor och tjänster med hjälp av missvisande marknadsföring, eller kanske rentav fabulerade budskap. Men nog är det väl ändå ett större problem att politiker begränsar marknadens aktörer med detta EU-direktiv, och ytterligare inskränker yttrandefriheten?

Visst låter det ädelt av EU att förbarma sig över oss konsumenter, men en rad frågetecken uppstår kring hur förbudet ska tillämpas. Däribland frågan om det verkligen är meningen att myndigheter och domstolar i de enskilda fallen, ska bedöma hur väl ett citat faktiskt reflekterar helheten i en recension.
Det får rentav anses vara farligt att EU inför ett förbud med motiveringen att det ska vara ett slags försäkring, för att övertyga oss konsumenter om att vi blint ska kunna lita på marknadsföringen. I stället för att uppmuntra människor till kritiskt tänkande vill EU begränsa det kritiska tänkandet. Marknaden är inte alltid perfekt. Men när det uppkommer behov av att syna oseriösa aktörer hanteras det av andra marknadsaktörer som konsumentorganisationer och medierna.

EU:s försök att skydda konsumenter från missvisande marknadsföring tyder på en olustig syn på enskilda människor som inkapabla att använda sitt eget förnuft. Och ju oftare människor beskrivs som offer desto fler kommer att börja betrakta sig själva som offer, utan makt och ansvar över det egna livet Vi betraktar människan som förnuftig och rationell. Och framför allt inser vi att människor lever upp till detta om vi ställer upp positiva förväntningar.
Förbud av det här slaget ger oss alla anledning att fundera över vad EU är, vad EU gör och vad EU egentligen borde göra. Inte kan tanken med EU vara att ägna sig åt att begränsa yttrandefriheten, styra marknaden med järnhand och utradera behovet av kritiskt tänkande.

Publicerad i Kvällsposten den 11 juni 2007, skriven tillsammans med MUF-kollegan Marko Huttunen

I Sverige kompenseras kommuner för kostnader som de inte själva kan påverka. Det handlar om sådant som kostnader för stora avstånd och en stor andel barn och äldre. Principen är att det statliga skatteutjämningssystemet ska kompensera alla opåverkbara kostnader som drabbar vissa kommuner hårdare än andra. Det är därför självklart att en kommun som Sundbyberg med höga lönekostnader ska kompenseras för detta.

Sveriges Kommuner och Landsting har konstaterat att de regionala löneskillnaderna är stora i Sverige, och att lönerna är särskilt höga i Stockholmsregionen. Det gäller för det privata näringslivet och det gäller i allt större utsträckning för kommunanställda.

En utredning tillsatt av den gamla, socialdemokratiska regeringen visade att löneskillnaderna inte är av tillfällig natur. Tvärtom tycks kommunernas lönegap öka över tiden. För Sundbybergs del ger det höga löneläget en ytterligare kostnad på 14 miljoner kronor per år. För en vanlig Sundbybergsfamilj betyder det tusentals kronor i extrakostnader. Det är därför välkommet att regeringen i vårbudgeten ger Sundbyberg åtminstone en del av den kompensation som behövs.

Sundbybergs höga lönekostnader beror i första hand på närheten till Stockholm, där lönerna i allmänhet är högre än vad de är på mindre orter. När kommunerna i Stockholmsregionen anställer konkurrerar de om personal både med varandra och med privata företag.

Med full kompensation för lönekostnader skulle Sundbyberg kunna anställa fler lärare i skolan, satsa på äldrevården eller sänka kommunalskatten. Tillskottet är särskilt välbehövligt i ett läge då kommunen är på väg att expandera och få ett betydligt större invånarantal.

Publicerad i Mitti Sundbyberg den 5 juni 2007, skriven tillsammans med Sundbybergs kommunalråd Bo Genfors

Genom EU-samarbetet har vi nu ett nytt hot mot yttrandefriheten: Brysselbyråkrater som vill ersätta svensk yttrandefrihet och tryckfrihet med repressiva EU-regler. En undersökning från människorättsorganisationen Freedom House visar att flera av EU:s länder har problem med pressfriheten, vilket kan drabba Sverige när de här länderna exporterar sin politik till EU. Sverige måste därför säga ifrån när makten över vår yttrandefrihet är på väg att flytta till Bryssel.

Freedom House granskar årligen världens länder ur ett pressfrihetsperspektiv. Statliga ingrepp och annat som begränsar yttrandefrihet och journalisters arbete identifieras och summeras. I årets undersökning bedöms Italien ligga på gränsen till att vara et fritt land ur pressfrihetssynpunkt och de nya EU-medlemmarna Bulgarien och Rumänien ligger ännu sämre till.

I Sverige är vi vana vid att information får flöda fritt. Den friheten är inte alls på samma sätt given i länder som Frankrike, där radiostationerna tvingas kvotera bort utländskt material och positiva yttranden om droger kan ge både böter och fängelse. I Polen är det förbjudet att yttra sig nedsättande om religioner eller utländska regeringschefer som ska komma på statsbesök. I Rumänien trakasserar myndigheterna journalister som avslöjar korruption och Bulgarien har stängt en myndighetskritisk hemsida.

EU kan införa bestämmelser som övertrumfar den svenska grundlagen utan den procedur som krävs för en grundlagsändring. Att yttrandefriheten är just en grundlag är ingen slump, för utan yttrandefrihet har vi ingen pressfrihet, religionsfrihet eller vetenskaplig frihet. Ett öppet idéklimat förutsätter att ingen ska behöva hålla tyst av rädsla för att bli straffad. Därför ligger det ett tungt ansvar på regeringen att stå emot varje EU-förslag som kompromissar yttrandefriheten.

I den nu diskuterade Rom II-förordningen regleras det vilket lands lagar som ska gälla i civilmål om förtal. Enligt EU-parlamentet bör den som anser sig vara utsatt för förtal kunna väcka talan enligt det egna landets regler. Det innebär att svenska tidningar och ansvariga utgivare måste följa lagstiftning i vart och ett av EU:s 27 medlemsländer. Det land som har minst respekt för yttrandefriheten bestämmer vad vi i Sverige får säga och skriva. Den ordningen kan vi inte acceptera.

Publicerad i Expressen den 20 maj 2007, skriven tillsammans med MUF:s ordförande Niklas Wykman

Det är bra att Göran Persson efter en livslång karriär inom politiken skaffar sig ett jobb. I stället för att kritisera detta borde fler politiker skaffa sig erfarenhet av arbete och det helst innan de sysselsätter sig med politik på heltid.

Att vara politiker är inte finare än att ha ett jobb i näringslivet, vilket miljöpartiets Peter Eriksson tycks anse när han oroar sig för att Persson ska ”smutsa ned både sig själv och statsministerämbetet”. Som om politiken var mindre smutsig eller politikerna mindre intresserade av egna förmåner än vad vilken företagare som helst är.

Politiska uppdrag är inte finare än vanliga arbeten. Politiker sägs företräda allmänintresset men i själva verket har de precis som alla andra ett egenintresse. Det kan vara ekonomiska förmåner, uppmärksamhet och inte minst makt som lockar. Politikerna sätter sina egna löner och det finns många möjligheter att dela ut toppjobb med partibok som enda kvalifikation.

Egenintresset kan till och med ha ett större spelrum inom politiken än inom näringslivet eftersom det är svårare för väljare att utkräva ansvar än för bolagsägare att kräva aktieutdelning.

Myten om politikens godhet kan få allvarliga konsekvenser. Den kan invagga väljare i en falsk trygghet om att politiker och politiken tar hand om allt och vill väl. Det kan leda till en auktoritetstro där väljare litar på ledargestalter i stället för att granska politiken och dess resultat.

En undersökning gjord av professor Stefan Voigt och docent Lorenz Blume visar att länder med större inslag av direkt väljarinflytande ofta har en effektivare offentlig sektor och ett lägre budgetunderskott.

Lösningen på problem är inte alltid mer politik, och det förstår väljare i högre utsträckning än politikerna som de representeras av. När politiker lever och arbetar under samma villkor som vanligt folk blir de mer lika sina väljare. Därför borde fler göra som Göran Persson och ta steget över till näringslivet.

Publicerad i Aftonbladet den 11 maj 2007

When Sweden’s first commercial TV station started in 1987, social democratic parliamentarians proposed banning satellite dishes. TV stations not controlled
by the government were unthinkable to some politicians back then. Many of the
regulations in the European Union’s 1989 audiovisual Directive, TV without Frontiers,
stem from the same fear of unregulated broadcasters. Now, as the Commission has started the process to update the Directive, the same fears surface. The national governments are uneasy with cross-border information flows that they can’t control, and the European Parliament sees its chance to force EU-approved values into TV productions.

Read more in the march issue of the European Journal

Stockholmarna betalar Gotlands ishallar, fritidsgårdar och kongressanläggningar genom den så kallade Robin Hood-skatten. Trots det kritiserar kommunstyrelsen på Gotland förslaget att Stockholms län ska betala lite mindre i framtiden – för att lönerna här är så höga. Stockholm har rätt till kompensationen, skriver Karl Sigfrid, m, riksdagsledamot för Stockholms län.

På uppdrag av regeringen har utredaren Ulf Wetterberg föreslagit ett system för att kompensera kommuner och landsting som har höga lönekostnader. Systemet är särskilt viktigt för Stockholmsregionen, och när glesbygdskommunernas remissvar nu strömmar in är de som väntat negativa. ”Stockholmsområdet mot resten av landet” lyder rubriken till en TT-artikel på temat. En slående andel av glesbygdspolitikerna tycks dock inte ha läst utredningen utan argumenterar utifrån rena vanföreställningar. Ett krav som vi bör ställa på kommunminister Mats Odell och resten av regeringen är att de grundar sitt beslut på fakta och bortser från de osakliga regionintressen som vi nu ser komma till uttryck.

Egentligen borde den föreslagna reformen av skatteutjämningen vara okontroversiell. Redan när 2005 års system för skatteutjämning infördes sa bland annat Sveriges Kommuner och Landsting att det finns stora regionala löneskillnader. Regeringen ville dock inte omedelbart införa en utjämningsmodell för lönekostnader eftersom det var osäkert om den höga
lönenivån i Stockholm var permanent. Principen om att höga lönekostnader skulle kompenseras på samma sätt som exempelvis långa avstånd var det ingen som ifrågasatte. Men nu låter det annorlunda.

Kommunstyrelsen på Gotland kallar förslaget för en omvänd Robin Hood-modell. Man kan fråga sig om Gotlandspolitikerna vet hur den nuvarande skatteutjämningen ser ut. De 276 kronor per invånare som Stockholms läns landsting skulle tjäna på en lönekostnadsutjämning kan jämföras med de tusentals kronor per invånare och år som Stockholmarna betalar till andra landsting. De kommuner som skulle få den största lättnaden till följd av utredningens förslag är Nacka, Solna och Lidingö. Dessa kommuner förlorar mångdubbelt mer till skatteutjämningen varje år än vad de skulle tjäna på Wetterbergsutredningens rekommendationer. Även om förslaget genomförs kvarstår det faktum att Stockholm finansierar Gotlands ishallar, fritidsgårdar och kongressanläggningar.

Ett tillskott till Stockholm är inte bara välbehövligt med tanke på att Stockholmarna betalar landets högsta landstingsskatt. Det är dessutom ett tillskott som Stockholmsregionen har rätt till enligt skatteutjämningens principer. Skulle det vara så att glesbygdspolitikerna nu motsätter sig dessa principer kan Stockholm naturligtvis leva med att skatteutjämningen skrotas.

Publicerad i Stockholm City den 14 mars 2007

När TV3 började sända 1987 som Sveriges första kommersiella TV-kanal fanns det riksdagsledamöter som ville förbjuda parabolantenner. TV-kanaler som inte kontrollerades av staten var för somliga otänkbart på den tiden, och många av regleringarna som återfinns i Europeiska Unionens TV-direktiv från 1989, ”TV utan gränser”, andas samma misstro mot oreglerade TV-bolag. Nu när ministerrådet och europaparlamentet jobbar med att uppdatera TV-direktivet kommer politikernas motstånd till yttrandefriheten återigen upp till ytan.

Medan det nu gällande TV-direktivet begränsar sig till att reglera traditionella TV-sändningar omfattar det nya förslaget också den växande marknaden för videoklipp på Internet som ska regleras.

Kommissionens förslag har mött stort motstånd från berörda branscher som bredbandsleverantörer och Internetbaserade tjänsteföretag. Den brittiska näringslivsorganisationen CBI anser att direktivet är för oflexibelt för att passa denna snabbt föränderliga marknad. Överdrivet komplicerade regler kan driva ut företag ut ur EU och jobb kan gå förlorade.

Behöver vi verkligen de här lagarna? Redan i dag kan föräldrar med hjälp av gratis Internetfilter hindra sina barn från att besöka olämpliga webbplatser. Med verktyg som V-chip och automatiska TV-övervakare har amerikanska föräldrar i flera år kunnat blockera TV-program, och kan nu till och med redigera bort stötande språkbruk.

Minimireglerna som kan komma att hamna i slutversionen av direktivet är många och av varierande art. Bland annat rekommenderar EU-kommissionen att medlemsstaterna stiftar lagar som påbjuder TV-bolagen att visa en viss kvot av europeiska program. I en tid då det är lättare och billigare än någonsin att sända TV är denna typ av försök att reglera fram mångfald hopplöst förlegad.

Det finns flera grupperingar i europaparlamentet som vill skydda konsumenterna från skadlig reklam. De svenska socialdemokraterna föreslår att reklam för ohälsosam mat ska förbjudas under vissa tider på dygnet. I utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män vill man även totalförbjuda produktplaceringar och lagstifta bort program som visar stereotypa könsroller.

Kommissionen säger förvånansvärt lite om hur minimireglerna kan påverka de Europeiska TV-bolagens ställning på den globala marknaden. Detta kan bli en huvudvärk för de internationellt verksamma bolagen. 163 miljoner människor tittar eller lyssnar på minst ett BBC-program varje vecka. Mer än 80 procent av tittarna bor i Afrika, Asien eller Mellanöstern. Bara 5,4 procent bor i Europa. För bolag av den här typen är det globala perspektivet oerhört mycket viktigare än det europeiska. Det mest anmärkningsvärda i direktivet är dock inte minimireglerna utan urholkningen av sändarlandsprincipen – en urholkning som skapar osäkerhet för företag som sänder över nationsgränserna. BBC:s talesman för Europafrågor Matteo Maggiore säger att ett avskaffande av sändarlandsprincipen vore att resa nya barriärer mot det fria informationsflödet.

Framtidens efterföljare till TV3 lär inte etablera sig i Europa. Lyckligtvis finns det en större värld utanför EU:s gränser för TV-bolag som vill bestämma över sin egen verksamhet och sända sådant som tittarna vill se.

Debattartikel i tidningen resumé, nr 10, 9 mars 2007 skriven av mig och Christofer Fjellner

Som förtroendevald på plats 320 i riksdagen vill jag inte bli en anonym del av en riksdagsgrupp. Alla som har röstat på moderaterna i Stockholms län – och andra som påverkas av mina beslut – har rätt att få veta hur jag använder mitt mandat. Därför har jag startat den här hemsidan som låter den som har lust följa vad jag gör i riksdagen, och vad jag tycker och tänker om de beslut som vi fattar.

Under rubriken “Artiklar och skrifter” till höger kan du läsa delar av vad jag har skrivit, både som riksdagsledamot och tidigare. På riksdagens hemsida finns all information om vad jag har sagt och gjort i kammaren.