Karl Sigfrid

Jessica Ritzén, vars blogg jag aldrig läst, uppmanar riksdagsledamöter att bli mer personliga i sina bloggar.

De skriver partiprogram och åsikter i stället för att berätta om vad de tror på och hur de lever. Politik är ju livet och det visar ju den här bloggen.

Intresset för hur politiker lever sina liv tror jag är ganska begränsat. Hade folk varit intresserade av vilka riksdagsledamöter träffar och vad de äter till lunch hade twixdagen varit en välbesökt webbplats. Där twittrar riksdagsledamöter om detaljerna i sina liv.

Anledningen till att få politikerbloggar blir lästa är att de flesta saknar unikt innehåll. Och att de är förutsägbara. Vem tycker det är intressant att på femtio olika moderatbloggar läsa att Fredrik var bättre än Mona i senaste debatten, eller att hos socialdemokratiska bloggare läsa pressmeddelanden som hävdar att regeringen sparkar på dem som ligger?

Min kollega Göran Pettersson uttrycker det så här:

Varför har då så många av riksdagsledamöternas bloggar så få besökare och kommentarer. Jag tror att det till stor del beror på att de är tämligen ointressanta. I många av dem rabblas bara ren partipropaganda utan någon som helst personlig analys. I många fall uppfattas riksdagsledamöternas bloggar som varianter på gamla tiders Pravda.

En ointressant text är ointressant oavsett i vilket format den publiceras. Om en text inte är tillräckligt bra för att publiceras i en tidning är den förmodligen inte heller tillräckligt bra för att bli läst och kommenterad på en blogg.

En egen analys är en första förutsättning för att en text ska vara värd att läsa. En andra förutsättning är att det finns ett nyhetsvärde. De bloggposter som får flest läsare hos mig handlar oftast om sådant som tidningarna inte har skrivit om. Fakta är mer intressanta än åsikter om nyheter som andra redan har rapporterat.

En stor del av de socialdemokratiska bloggarna använder partiets eget blogghotell s-info. Henrik Alexandersson noterade för ett halvår sedan att han hade lika många besökare som de socialdemokratiska s-info-bloggarna tillsammans. Det beror på att Henrik Alexandersson bidrar med analyser som inte går att hitta något annat ställe medan informationen på s-info-bloggarna ofta består av gårdagens partiutspel.

I dag publicerade Wikileaks vad som påstås vara ett utkast till ACTA-avtal, framtaget av USA och Japan. Om utkastet är äkta vet jag inte.

Det läckta dokumentet innehåller inte mycket nytt i sak, men om det är genuint så bekräftar det farhågor som har förts fram i den offentliga diskussionen.

Avsnittet om internetregleringar är ännu inte förhandlade, men i utkastet finns rubriken “Special Requirements Related to the Information Technology and Internet Distribution” uppsatt. Vid kommande förhandlingsmöten ska konkreta skrivningar om bland annat internetleverantörers ansvar diskuteras.

I utkastet finns skrivningar om förelägganden mot mellanhänder som befattar sig med piratkopierat material. Huruvida Internetleverantörer och webbplatser med användargenererat material – som Youtube och WordPress – räknas som mellanhänder i det här sammanhanget är oklart.

Bestämmelserna om att tullen får söka i resväskor efter kopierade varor – falska Lacoste-tröjor, dvd-filmer och mp3-spelare med olovligt kopierad musik – blir enligt dokumentet frivilligt. Det kan nog vara en god idé för den som inte vill få datorn genomsökt att lämna den hemma under USA-resan om avtalet blir verklighet.

ACTA föreslås inte bara bli ett avtal utan ska även bli en organisation som styrs av ACTA-rådet (ACTA Oversight Council). ACTA-rådet ska se till att medlemsländerna inför avtalets krav fullt ut och arbeta för att få fler länder att ansluta sig. De ska också avgöra tvister. På ACTA-rådets möten ska berörda aktörer, det vill säga upphovsrättsindustrin, få medverka som observatörer.

The Guardian har sammanställt klassiska antipirat-filmer från 15 år tillbaka i tiden.

Mycket underhållande.

I dag fick jag äntligen hålla mitt tal på årets IPU-konferens, ett möte för världens parlamentariker som i år äger rum i Etiopien.

Som jag skrev i mitt förra inlägg funderade jag på att nämna Frankrikes förslag om att stänga av fildelare. Nu tycks dock förslaget ha fallit, så det var nog lika bra att jag lät bli.

Det här är vad jag hann säga på mina två minuter:

One of the most fundamental democratic rights these day is free speech on the internet. A debate, where everyone is free to express ideas and to challenge the ideas of others,
such debate exposes weaknesses in policies and enables us to improve.

An increasing threat to digital free speech are the ever-expanding copyright laws. To protect copyright law, governments are now discussing how to restrict the liberties of internet users. One specific restriction that copyright lobbyists push for is mandatory internet filtering, that blocks web sites. Another is and cutting off the internet connections of suspected file sharers, making them unable to blog or to read news on the web. These are modern equivalents of banning books and newspapers – something that a democracy never ought to even consider.

Sådär, nu kan jag äntligen skriva svenska tecken.

I dag har jag besökt ett sjukhus i Adis Ababa och filat på ett tal om yttrandefrihet på internet, som jag ska hålla om ett par dagar. Publiken består av parlamentariker från en majoritet av världens länder. Kanske finns anledning att yttra några kritiska ord om Frankrikes three strikes-lag, som nu har antagits. Om jag hinner med det på mina två minuter.

Tidigt i morgon åker jag till en konferens i Etiopien, och där stannar jag i en vecka. Om jag därifrån har tid och möjlighet att uppdatera bloggen återstår att se.

I dag noterar jag två nyheter av betydelse. Den ena är någon dag gammal och handlar om EOCP, som kanske blir ytterligare en förkortning att hålla reda på. EOCP är ett tilltänkt EU-organ som ska göra insatser mot kopiering av upphovsrättsskyddat material.

Den andra nyheten är internettrafikens halvering på två dagar. Den kommer, som jag tidigare påpekat, sannolikt att öka igen, men ur ett ekonomiskt perspektiv är det olyckligt att den svenska IT-infrastrukturen står outnyttjad. Om detta skriver Bahnhofs vd Jon Karlung på Newsmill.

Tidningarna rapporterar att fildelningen omedelbart minskade när IPRED-lagen trädde i kraft. Henrik Pontén får oemotsagd peka på detta som ett bevis för att lagen fungerar som upphovsrättsindustrin planerat.

Ingen nämner att mönstret vi ser är identiskt med det som finska internetleverantörer såg när motsvarande lagstiftning infördes i Finland.

Så här skrev jag i Svenska Dagbladet den 15 mars 2008:

Finland har infört motsvarande lagstiftning, och där har de avsedda resultaten uteblivit. De finska ­nät­operatörernas ­före­ning­ FICIX har ­analyserat internet­trafiken och konstaterar att fildelningen har fortsatt att öka trots nya lagar.

I samband med ett antal uppmärksammade rättegångar minskade fildelningen tillfälligt med en tredje­del. Tre månader senare var trafiken dock lika omfattande som tidigare, och den fortsätter uppåt.

Metro

Många har undrat vad den liberala falangen inom alliansen har fått i utbyte mot den nya IPRED-lagen. Nu kan vi äntligen presentera resultatet av våra förhandlingar.

Kompromissen har utfallit på följande sätt: Samtidigt som IPRED-lagen träder i kraft skickar moderaterna den konservative, övervakningsvänlige riksdagsledamoten Göran Pettersson till Finland. Detta måste betraktas som en stor seger.

I videoklippet nedan ser ni Petterssons egen kommentarer.