Karl Sigfrid

Yahoo är ett amerikanskt företag med huvudkontor i Sunnyvale, Kalifornien. De har ingen verksamhet i Belgien, men eftersom tjänster som Yahoo Mail är öppna för vem som helst med tillgång Internet kan de användas av bland annat belgiska invånare. Eller av andra personer som de belgiska myndigheterna vill samla in uppgifter om.

Det står den belgiska staten fritt att vända sig till andra stater för att ansöka om hjälp att inhämta information. När de, som i detta fall, ville ha identiteterna bakom ett antal e-mailadresser hade de kunnat kontakta den amerikanska staten. Istället går åklagaren till belgisk domstol och hävdar att Yahoo har förpliktelser att lämna ut kunduppgifter under belgisk lag. Inte för att de kan visa att invånare i det egna landet stod bakom e-postadresserna utan därför att Yahoo Mail är tillgängligt i Belgien.

The public prosecutor responded that Yahoo! was also a Belgian company as its services are available in Belgium, stressing that there had never been such problems with American rivals Google and Microsoft.

Nyhetsbyrån AFP

Domstolen höll med och dömde Yahoo till 55 000 euro i böter.

Jag undrar om domstolen riktigt förstår implikationerna. Vad de säger är att varje tjänsteleverantör på internet har att rätta sig efter lagarna i varje land varifrån tjänsten kan nås.

De senaste månaderna har obskyra nätförsäljare hävdat att hårdare övervakning av internetanvändare resulterat i en kraftigt växande laglig nedladdning av digitala verk. När kampanjen började påpekade jag att de upphovsrättslobbyister som uttalade sig saknade statistik som var möjlig att granska. Sannolikt har de valt sina mätvärden i syfte att nå de resultat som de vill visa upp.

Seriösa aktörer som Spotify har inte observerat några tydliga avvikelser från den normala utvecklingen. Nu konstaterar även KTH-professorn Roger Wallis att upphovsrättsindustrin saknar verifierbara belägg för sina påståenden.

– Musikindustrin har allt att vinna på att trumma ut detta i medierna, men vi vet inte alls hur de kommit fram till siffrorna och vad de betyder, säger Roger Wallis, professor i multimedia vid KTH.
[...]
– Vi vet ingenting om siffrorna från Grammofonleverantörernas förening, hur de kommit fram till dem eller vad de innehåller, och så länge man inte redovisar det är de ingenting värda. Dessutom vet vi inte om det faktiskt är så att nedladdningen minskat så mycket som man påstår.

Aftonbladet

Robert Gustavsson på företaget Iprodicon tror inte heller att hårdare lagstiftning har gynnat branschen.

Men precis som Wallis påpekar vill upphovsrättsindustrin gärna sätta bilden av att statliga internetregleringar och en upptrappad jakt på fildelare är rätt väg att gå.

Ephone överklagar tingsrättens beslut om att internetleverantören ska lämna ut identiteten bakom en ip-adress.

Så här skriver företaget på din hemsida:

Efter ett massivt stöd från allmänheten och ePhones egna kunder, har ePhone tillsammans med bolagets juridiska ombud, beslutat att överklaga Solna tingsrätts utslag om att ePhone måste lämna ut känsliga uppgifter om sina kunder. Över 99 procent av dem som besvarat bolagets enkätundersökning tycker att ePhone ska överklaga till Svea hovrätt.

Den juridiska utvärdering som bolagets jurister på Wistrands Advokatbyrå har genomfört har kommit fram till samma slutsats.

Ephone

Ephone berättar också i sitt pressmeddelande att de har fått erbjudanden om ekonomiska bidrag till rättsprocessen, vilket företaget dock inte har varit i behov av.

Det finns flera skäl att välkomna Ephones ställningstagande.

För det första prövas fallet enligt en ny lag, och det vore olyckligt om en kunds identitet lättvindigt lämnades ut innan en ordentlig praxis har hunnit utvecklas.

För det andra finns det märkligheter i tingsrättens dom som framgår både i Ephones tidigare uttalanden och i kommentarerna till en av mina tidigare bloggpostningar.

Tingrätten säger bland annat att det stora antalet verk på ftp-servern “talar för” att det fanns många användare, och att verken därför ska anses ha varit tillgängliga för allmänheten. Resonemanget saknar all logik, och någon seriös utredning om användarkretsens storlek har inte gjorts.

Tingsrätten skriver själva att de inte kräver särskilt starka bevis för att materialet gjorts tillgängligt för allmänheten, med hänvisning till att bokförlagens begäran är ett “förprocessuellt” verktyg. Syftet med begäran är att möjlliggöra en civilrättslig process, och att medverka i förlagens utredning är enligt domen knappast någon större olägenhet. Därmed är även proportionalitetsbedömningen avklarad.

Domstolen implicerar att röjandet av identitetsuppgifter i sig är en trivial förprocess inför den riktiga rättsprocessen. Detta trots att IPRED-lagen inte ställer några som helst krav på att en civilrättslig process ska äga rum. Det är till exempel fullt möjligt att använda identitetsuppgifterna för att skicka hotbrev och fakturor utan att planera någon rättsprocess.

Tingrättens proportionalitetsbedömningen tycks vara en bedömning av vilken olägenhet det skulle medföra att medverka i en efterföljande process. Det är inte en bedömning av det integritetsintrång som själva utlämnandet utgör. Att lagstiftaren tillskriver skyddet av abonnentsuppgifter ett egenvärde är dock uppenbart. Det är därför internetleverantörer har en generell tystnadsplikt.

SvD1 SvD2 SvD3 Metro1 Metro2 Aftonbladet Sydsvenskan

Efter några dagars kokande i bloggsfären börjar Stockholmsprogrammet att intressera även massmedierna.

I Göteborgsposten svarar jag och Camilla Lindberg på frågor om hur vi ser på de förslag som här långt finns tillgängliga. Eftersom innehållet i programmet ännu inte är klart är det svårt att göra en ordentlig bedöming av vilka konsekvenserna kan bli.

I nuläget handlar det inte om att vara för eller emot, utan om att försöka styra arbetet i rätt riktning. För egen del kommer jag att fokusera på de frågor som rör yttrandefriheten. Två faror som måste bevakas är obligatorisk blockering av webbplatser och utökat ansvar för internetleverantörer.

Det finns också anledning att jobba för att de planerade förstärkningarna av medborgarnas dataskydd får verklig substans.

Uppdatering:
Tonläget blir högre från alla håll, och det är inte lätt för vare sig jounalister eller allmänhet att orientera sig bland dokumenten från EU-kommissionen och framtidsgruppen.
DN HAX Lena Ek

Bush’s tidigare rådgivare Mark Pfeifle föreslog i en debattartikel att Twitter borde tilldelas Nobels fredspris. Motiveringen är den roll som Twitter har spelat för att sprida information om situationen i Iran till människor runt om i världen.

Vid sidan av Twitter lyfter Pfeifle även fram andra betydelsen av andra sociala tjänster som Youtube och Facebook. Men han betraktar ändå Twitters roll som unik.

More so than other networks, it offers many more users the opportunity to communicate ideas, text, and media [...] Additionally, through cellphone applications and SMS, Twitter proves easier to update – and harder for an oppressive regime to block – than other types of social media.

Although we don’t know how the uprising in Iran will end, or where the symbols of freedom and liberty will again be given power by people who require an unfettered means of communicating with the rest of us, Twitter and other social media outlets have become the soft weapons of democracy.

Det som gör Twitter till den starkaste kraften för demokrati och yttrandefrihet är svårigheten för staten att reglera tjänsten. Det är inte bara Twitter-grundarnas förtjänst. Svårkontrollerad yttrandefrihet är en del av internets arkitektur, och vi ska vara glada över att arkitekterna vägleddes av libertarianska idéer om decentralisering och empowerment.

I Dagens Nyheter hävdar Dataspelsbranschens Pär Strömbäck att den ökande internettrafiken enbart är en del av nätets normala utvidgning. DN väljer att inte ifrågasätta påståendet.

Den ökning som skett efter den första april är bara samma ökning som alltid varit, säger Per Strömbäck, tales­person för samarbetsorganisationen Dataspelsbranschen.

Med andra ord den helt normala utvidgning av nätet som ständigt pågått under internets historia. Nätet har blivit en del av länders infrastruktur, och alla trafikkurvor pekar stadigt uppåt.

– Ökningen drivs av e-post, av surf, legala innehållstjänster, av att folk laddar upp sina bilder på Photobucket eller Facebook. Det är strömmad video, det är musik på Spotify, säger Per Strömbäck.

DN

Det är visserligen sant att internettrafiken ökar långsiktigt oberoende av enskilda händelser, helt enkelt därför att fler anluter sig, därför att videomaterial blir allt vanligare och därför att materialet håller allt högre teknisk kvalité.

Men internettrafiken ökar inte i jämn takt, utan varierar över året. Netnodes två-årsgraf över internettrafiken visar förra årets svacka som sträckte sig från april till och med juli. Trafiken minskar normalt under sommarmånaderna, av lätt insedda skäl. Det mönstret upprepas inte i år. Istället för den normala minskningen ser vi en konstant ökning av trafiken under den här sommaren. En säsongsbetingad nedgång kompenseras sannolikt av en återhämtningseffekt efter trafikraset den 1 april.

Om det vi ser är en återhämtning kommer internettrafiken att stiga ovanligt snabbt under hösten. Då kombineras återhämtningen med den normala uppgång som återkommer varje år.

Ytterligare en sak att minnas är att internettrafiken inte mäter all fildelning. En trend som snabbas på av internetregleringarna är att fildelningen sker vid sidan av nätet, via usb-minnen, bluetooth-telefoner och andra hjälpmedel som gör oövervakad kortvägskommunikation möjlig.

Stockholmsprogrammet väcker allt fler bloggares uppmärksamhet. Detta femårsprogram för EU:s rättsliga samarbete omfattar allt från migration till internetreglering.

Till grund för projektet ligger kommissionens meddelande KOM(2009) 262. Trots mycket Googlande hittar jag inte den svenska versionen av meddelandet på nätet, så jag lägger upp dokumentet på min blogg som en pdf och hoppas att EU-kommissionen inte stämmer mig för upphovsrättsintrång. En engelsk version finns på kommissionens webbplats.

För den som inte orkar läsa hela dokumentet klipper jag in de delar som är av störst intresse – åtminstone för den krets som läser min blogg:

Avsnitt 2.3, som börjar på sid 9, handlar om skydd av personuppgifter och privatliv:

2.3. Skydd av personuppgifter och privatliv
EU står inför flera svåra uppgifter kopplade till det ökade utbytet av personuppgifter och
skyddet av den enskildes privatliv. Både skyddet av personuppgifter och av privatlivet är
inskrivna i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Ett mer heltäckande system behöver inrättas för att skydda enskilda i dessa avseenden. EU bör
därför enas om en förnyad gemensam ansats för att skydda personuppgifter, både internt och i
förbindelserna med länder utanför unionen. Samtidigt behöver EU reglera villkoren för när
offentliga myndigheter, där så krävs och som ett led i sin myndighetsövning, får begränsa
tillämpningen av bestämmelserna i fråga.
Vi lever i en tid av snabb teknisk utveckling, och ny teknik har många gånger revolutionerat
kontakterna mellan privatpersoner, offentliga organ och företag. Mot denna bakgrund är det
särskilt viktigt att befästa ett antal principer: behandlingen av personuppgifter måste vara
förenlig med principerna om ändamål, proportionalitet och berättigande, tidsgräns för lagring,
säkerhet och sekretess vid behandlingen, respekt för den enskildes rättigheter samt kontroll på
ansvar av en oberoende tillsynsmyndighet.
Den nuvarande rättsliga ramen garanterar redan en hög skyddsnivå. Med tanke på de snabba
tekniska förändringarna förefaller dock vissa kompletterande initiativ vara nödvändiga om
man ska kunna fortsätta garantera att ovan nämnda principer tillämpas effektivt. Det kan
handla om ny lagstiftning eller åtgärder i annan form.
Uppgiftskyddet kan också främjas genom utveckling av ny teknik, som kan utvecklas genom
ökat samarbete mellan den privata och offentliga sektorn, inte minst inom forskningen. Man
bör också överväga att införa ett system för europeisk certifiering av teknik, produkter och
tjänster som ”garanterar en god respekt för privatlivet”.
Ett gott skydd förutsätter också att var och en är förtrogen med de rättigheter och risker det
handlar om, inte minst när det gäller Internet. Det finns därför skäl att genomföra kampanjer
för att informera och öka medvetenheten hos allmänheten, där särskilt sårbara grupper bör
prioriteras.
På det internationella planet bör EU spela en ledande roll för utveckling och främjande av
internationella standarder för skydd av personuppgifter och ta initiativ till bilaterala eller
multilaterala överenskommelser inom detta område. Det samarbete om uppgiftsskydd som
bedrivits med Förenta staterna kan tjäna som en referens för liknande avtal i framtiden.

En kampanj för att lära medborgarna vilka rättigheter de har vore en utmärkt idé. Jag föreslog samma sak i DN för en vecka sedan. Skolan bör erbjuda varje elev möjligheten att lära sig hur han eller hon utnyttjar sin rätt att skydda sin privata kommunikation på nätet.

Avsnitt 3.1 och 3.3 handlar om gemensam straffrätt och ömsesidigt erkännande av domar. Det är ett så stort ämne att jag lägger det åt sidan för tillfället, men på sikt kan gemensam straffrätt få betydande konsekvenser. Ska vi få se den dagen då Frankrike kan kräva att de som dömts till internetförbud med hjälp av Hadopi-lagen ska få internetförbud i hela Europa, inklusive Sverige?

Mer direkta konsekvenser kan avsnitten om brottslighet på internet få. Avsnitt 4.3.1 på sid 22:

Kampen mot barnpornografi på internet förutsätter ett nära samarbete med den privata sektorn
för att identifiera och stänga ner eller blockera tillträdet till webbplatser som innehåller
barnpornografiskt material, utan att frångå relevanta förfaranden. Europol kommer här att
behöva spela en drivande roll genom att utveckla en plattform för anmälan på nätet av
webbplatser som innehåller barnpornografi, och därigenom underlätta ett effektivt samarbete
mellan medlemsstaterna. Denna åtgärd kommer att kompletteras av åtgärder som erhåller stöd
inom ramen för programmet för ett säkrare internet för 2009-2013.
Slutligen är en aktiv politik för internationellt samarbete nödvändig för att man ska kunna
införa mekanismer för indragning av kriminella internetleverantörers IP-adresser och
underlätta en snabb nerstängning av webbplatser utanför Europa.

En förklaring till vad som menas med “kriminella internetleverantörer” vore kanske på sin plats. Handlar det om internetleverantörer som inte vill ansvara för innehållet i kundernas kommunikation?

Det väsentliga att bevaka är att filtreringen, som i dag, sker frivilligt. Obligatorisk filtrering skulle snabbt medföra att blockering av webbplatser blir ett juridiskt verktyg som börjar tillämpas i allt fler syften.

I avsnitt 4.3.2 på sid 24 fortsätter det inte helt oväntat med terroristerna. Det är bara fildelarna som saknas för att Oscar Swartz lista ska bli komplett.

Utnyttjandet av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat
genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet. Lämpliga tekniska
verktyg måste finnas till hands och samarbetet mellan den offentliga och den privata sektorn
behöver ökas. Målet är att minska spridningen av terroristpropaganda och det konkreta stödet
till terroristaktioner. Detta samarbete bör också underlätta att identifiera personer som hör till
terroristnät.

Uppdatering:
Nu har även Expressen uppmärksammat frågan

Datainspektionen har granskat fem svenska myndigheters hantering av personuppgifter. Flertalet myndigheter saknar tillräckliga loggkontroller, alltså kontroller av vem som tagit del av personlig information och vid vilken tidpunkt detta skett. Loggkontroller är en förutsättning för att anställda inte oupptäckt ska kunna rota i privata uppgifter utan legitima skäl.

Hos Statens Pensionsverk, som behandlar uppgifter om 500 000 svenskar, fanns överhuvud taget ingen loggning som visade åtkomsthistoriken.

En rimlig politisk åtgärd vore att frysa de processer som nu pågår för att bereda staten tillgång till ytterligare information, i väntan på en ordentlig översyn av myndigheternas förmåga att hantera känsliga personuppgifter.

SOM-institutet har undersökt hur fildelningsvanor och partisympatier samvarierar. 48 procent av de moderata sympatisörerna angav att de under senaste året inte har laddat ner film, musik eller böcker från nätet det senaste året. Det är färre än hälften. Jämfört med övriga partiers sympatisörer placerar sig moderaterna någonstans i mitten.

SvD:s IPRED-enkät från i mars bekräftar bilden av moderater som positiva till teknikutveckling och skeptiska till en politik som motverkar förändring. Moderaterna var de alliansväljare som hårdast motsatte sig en upptrappning av jakten på fildelare.

Förutsättningarna för en förnyad moderat internetpolitik borde med andra ord vara goda.

Svenssonpolitik tycks vara den nisch som Kristdemokraterna tänker satsa på för att profilera sig gentemot de andra allianspartierna. Efter partiets riksting skrev DN att Hägglund vill bli medelsvenssons hjälte – den som står upp för vanligt folk när de angrips av kultureliten.

– Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Man är inte sämre för att man bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern.

– Den världen, människornas riktiga värld, det är Kristdemokraternas värld. Vi sitter inte i Stockholm och försöker tolka den världen, vi är den världen, sade Hägglund.

DN

Någon form av anti-elitism är det alltså frågan om.

I Almedalen fortsatte Hägglund på samma spår, med ett frihetsbudskap.

Göran Hägglund tog upp etik och moral som ledstjärna för samhällsordningen. Och att det inte handlar om att drämma till med förbud på förbud. Tvärtom.

- Vi strävar efter ett samhälle med färre förbud, sade Hägglund.

DN

Johan Ingerö blev omedelbart förtjust i kd:s nya överhetsskepsis, och tycks fundera på att rösta på kd i nästa val.

Kd:s idé om att bli medelsvenssons försvarare för närmast tankarna till de amerikanska republikanerna. Republikanernas affärsidé – att stå upp för konservativa medelklassideal – fungerar i USA tillräckligt väl för att de ibland ska lyckas erövra presidentposten och kongressmajoriteten. Men fungerar den i Sverige? Har vi en konservativ tyst majoritet som går och retar sig på Aftonbladets kulturskribenter? Jag tror inte det.

Den svenska Svenssonmedelklassen är snarare socialliberal, i likhet med riksdagspartierna. Liberal i social frågor men med stor acceptans för att staten tar halva deras inkomst. Få tycker det är häftigt att betala skatt, men ideologiskt motiverade skattesänkningar lockar långt ifrån en majoritet av väljarna. För att gå hem måste skattesänkningarna vara instrumentella – till exempel för att minska arbetslösheten – och de måste kombineras med trovärdiga garantier om budgetbalans och bibehållna anslag till vården, skolan och omsorgen.

En tolkning skulle kunna vara att kd går i nyliberal riktning och blir de främsta förespråkarna för enskilda individers och familjers frihet. Mindre stat och mer självbestämmande för Svensson. Den som hoppats på Kd som Svenssons nya frihetsparti fick dock snabbt sin förhoppning krossad. I dag kräver Hägglund att Svensson betalar högre alkoholskatter så att han inte dricker mer än vad staten anser är befogat. Om inte det räcker för att reta upp Svensson ska Hägglund ställa sig i spetsen för dem dem hävdar kulturelitens rätt att jaga hans fildelande tonårsbarn.

Hägglund siktar kanske på de Svenssonfamiljer som inte gillar alkohol och som inte använder internet. De ska nog inte vara så svåra att vinna eftersom de redan röstar på Kd.