Karl Sigfrid

En brittisk pubägare har dömts till böter på 8 000 pund, vilket motsvara ungefär 92 000 kronor. Anledningen är att någon laddat ned upphovsrättsskyddat material via pubens trådlösa nätverk.

Ansvaret för den som tillhandahåller öppna trådlösa nätverk är i Storbritannien, precis som i Sverige, en gråzon. Även om det inte är fastslaget i lag att nätverksoperatören ansvarar för kundernas aktivitet så skapar regelverket osäkerhet. För alla som inte har pengar till en advokat eller tid att lägga på rättsprocesser blir osäkerheten ett starkt argument för att stänga ned de öppna nätverken.

Det vore på sin plats med ett förtydligande i lagen så att ingen behöver tvivla på att öppna trådlösa nätverk är tillåtna, oavsett vad en enskild användare laddar hem.

Dagarna efter Lawrence Lessigs presentation i riksdagen rapporterade flera tidningar. Dagens Nyheter, som stod för den mest omfattande rapporteringen, har nu dessutom publicerat en längre och mer detaljerad beskrivning av Lessigs budskap till Sverige.

Kungliga biblioteket lät filma seminariet, och har lagt upp videoklippen på sin hemsida.

Om några dagar åker Åsa Torstensson till USA. I första hand för att diskutera miljö och infrastruktur inför klimatmötet i Köpenhamn, men hon ska också ta upp ACTA.

Det är bra att regeringen tar varje tillfälle att kräva ökad öppenhet. Torstensson ska även framföra att Sverige vägrar ansluta sig till ett avtal som ger internetleverantörer skyldighet att stänga av användare.

Åsa Torstensson träffar också president Obamas handelsrådgivare Peter Cowhey för att diskutera det nya handelsavtalet ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) som nu är under förhandling. Åsa Torstensson kommer dels att framföra synpunkten att förhandlingsprocessen bör öppnas så att intresserade parter ges möjlighet att lämna mer detaljerade synpunkter på innehållet i förhandlingarna, samt att Sverige inte kan gå med på att det i ACTA ges möjlighet till avstängning av Internet-anslutning för användare som gör intrång i upphovsrätten via Internet.

Regeringen

Jag skulle inte ha något emot om regeringen även framförde att Sverige kommer att lämna förhandlingarna eftersom vi inte delar målsättningen att tvinga fram en striktare immaterialrätt.

Som svensk vet du inte hur många myndighetsregister du ingår i. Sannolikt handlar det om mellan 100 och 150 stycken.

Både mängden register och bristen på ordning och reda måste åtgärdas. Därför föreslår nu moderaternas arbetsgrupp om det digitala samhället – ledd av Henrik von Sydow – en upprensning. För det första måste vi skaffa oss en överblick över statens registrering av människor. För det andra bör vi sträva efter att rensa bort den registrering av personuppgifter som inte är absolut nödvändig.

Det konkreta mål som den moderata arbetsgruppen föreslår är att mängden personuppgifter i statliga register ska minska med 25 procent till 2014.

Det är ett mycket välkommet förslag. En omfattande personuppgiftsgallring är fullt genomförbar, säger Datainspektionen till Svenska Dagbladet som skriver om förslaget.

Andra moderata bloggare som kommenterar förslaget är Michaela Fletcher Sjöman, Mary Jensen och Kent Persson.

Två amerikanska senatorer kräver att handelsdepartementet offentliggör de dokument som diskuteras i ACTA-förhandlingarna.

Nyligen uttryckte även Hollywood att de ville se förhandlingarna öppnas upp eftersom hemlighetsmakeriet enligt dem ger utrymme för konspirationsteorier.

Vi tycks befinna oss i den märkliga situationen att nästan alla vill se öppnare förhandlingar – och i princip ingen begär fortsatt slutenhet – men ändå händer ingenting.

EU:s Telekompaket är en omfattande reglering av telemarknaden som syftar till att öppna upp de nationella marknaderna för Europeisk konkurrens.

Den del av paketet som under det senaste året har fått all uppmärksamhet är Europaparlamentets tillägg 138, som i sin ursprungliga form sa att ingen skulle stängas av från nätet utan föregående domstolsprövning.

Striden stod mellan parlamentet, som ville införa ett skydd mot rättsosäker avstängling a la Hadopi, och ministerrådet som ansåg att detta inte hörde hemma på EU:s bord.

Nu har Europaparlamentet godkänt en kompromiss. Enligt kompromissen måste vissa procedurer genomgås innan någon kan stängas av. Men ordet domstol nämns inte.

Om detta verkligen förbjuder den franska Hadopi-lagen, som var måltavlan för tillägg 138, är det ingen som vet. De flesta tycks vara överens om att Frankrike kommer fortsätta hävda sin rätt att bannlysa fildelare från nätet, och det kommer ta tid innan EG-domstolen får möjlighet att säga sitt.

MPAA har skrivit brev till ett antal utskott i senaten, däribland justitieutskottet. I brevet skriver MPAA hur viktigt det är att de får ett ACTA-avtal som ger ökade befogenheter till tull och polis att agera självständigt mot piratkopiering. Det framgår inte om de med detta vill säga att tullen bör få möjlighet att genomsöka datorer och mediaspelare i samtliga avtalsländer. Med tanke på att MPAA är avsändare handlar deras önskemål knappast om tullens agerande mot falska läkemedel.

MPAA efterlyser också striktare regler för att stoppa otillåten fildelning på internet.

Brevet attackerar samtidigt dem som är skeptiska till ACTA och beskriver dem som likgiltiga till att filmproducenter på grund av teknikskiftet inte får den avkastning som de “förtjänar”.

MPAA är en av de organisationer som genom det amerikanska handelsdepartementet har tillgång till ACTA-handlingar.

Ibland fyller det en funktion att delta i internationella konferenser. Ibland är det helt nödvändigt för Sverige att närvara på ett möte för att kunna påverka. Och ibland är det internationella samarbetet en förevändning för politiker som tycker det är kul att resa för skattebetalarnas pengar.

Svenska Dagbladet har gjort en föredömlig granskning av det kommunala biståndsarbetet, som resulterat i ett flertal rapporter på bloggen SvD granskar. Biståndsminister Gunilla Carlsson är kritisk till hur det kommunala (men statligt finansierade) biståndet har fungerat, och hennes skepsis delas nog av de flesta som läser om projekten. PJ Anders Linder efterlyser ett tydligt stopp för att låta Sida-pengar disponeras av kommunerna. Vill kommunpolitiker knyta kontakter med lokalpolitiker i andra delar av världen får de finansiera det själva, och då väga nyttan mot nyttan av annan kommunal verksamhet.

Det vore intressant att veta vad skattebetalarna i Värnersborg hade sagt om att lägga 450 000 kronor på ett musikprojekt i Namibia.

Drygt hälften av summan gick till resor – 221 000 kronor kostade det för de 13 personer som reste i projektet från både Sverige och Namibia. I ansökan utlovar Vänersborg konkreta resultat och av vad vi ser lyckas man med det man vill.

En cd-skiva spelas in med ungdomskörer från båda orter. “Skivan är en påvisbar frukt av partnerskapet och används för att sprida kunskap och förståelse för orternas samverkan”, heter det i ansökan inför projektet.

SvD

Eller vad skulle invånarna i Vara säga om att finansiera det kinesiska samarbetsprojektet “kulturell tradition i förändring”?

I november 2007 besöker Vara kommun Huangshan. Under resan i Kina genomför Vara konserthus en konsert för 900 elever. Konserthus samarbetar även med den lokala sångerskan Wu Yuan Yuan vilket mynnar ut i ett potpurri av svensk, kinesisk, grekisk och västafrikansk musik. Sammanlagt genomförs fyra konserter och en workshop. Besöket avslutas med att artisten Ale Möller uppträder i kinesisk tv inför en miljonpublik.

SvD

En tredjedel av projektpengarna har gått till flygresor. Men kommunstyrelsens ordförande i Vara är nöjd.

Det här skapar relationer och förståelse, och jag tror att det här är en bra demokratiseringsprocess i vårt samarbetsland. De ser att en lokal demokrati fungerar. Jag ser att det här kan få enorm betydelse. Men en uppbyggnadsfas tar tid, det tar tid att bygga upp relationer. Man måste ha lite tålamod från bägge parter och man kan inte räkna med resultat efter ett besök, eller ens två. Det är först när man byggt upp relationer och förstår varandras kulturer som det kan bli resultat.

SvD

Budskapet är tydligt. Det tar lång tid att upparbeta relationer, så många fler resor till Kina kommer det finnas anledning att göra. Det låter betydligt roligare än att sitta i kommunhuset sköta de kommunala kärnuppgifterna.

För den som vill testa Google Chrome OS i nuvarande version går det att göra med hjälp av VirtualBox – ett program som låter dig boota ett främmande operativsystem i ett fönster.

Google Chrome OS består för närvarande inte av något annat än en browser. Jag har fortfarande inte förstått om tanken är att typisk browser-funktionalitet är allt systemet ska innehålla, eller om det ska bli en fullfjädrad version av Linux med ett browserbaserat gränssnitt. Det kanske de inte vet på Google heller. Det enda de säger sig veta är att det färdiga operativsystemet blir något helt annat än det som nu har släppts. Och eftersom det är öppen källkod är det fritt fram för vem som helst att komma med egna innovationer.

Vi får hoppas på det bästa, men frågan är vad Googles operativsystem kan erbjuda utöver vad som erbjuds i en lättviktsvariant av exempelvis Ubuntu.

IDG1 IDG2 E24

I går ägde det äntligen rum, det riksdagsseminarium med Lawrence Lessig som fullbokades på ett dygn efter att det blev känt.

Som Rasmus Fleischer påpekar var budskapet bekant för dem av oss som sett tidigare föreläsningar. Avsikten var också att seminariet skulle presentera de grundläggande argumenten för upphovsrättsreform. En Lessig 101.

Jag är själv mycket nöjd med tillställningen. Intresset var stort både från journalistkåren och från de närvarande, som tyvärr inte hann ställa alla sina frågor. De frågor som besökarna tog upp handlade ofta om gränsdragningsproblematik. Var går till exempel gränsen mellan remix och kopia?

Jag tycker inte att Rasmus Fleischer gör Lessigs svar rättvisa när han sammanfattar det:

Remix av en låt är att använda den på ett sätt som skapar någonting nytt, som inte bara handlar om den underliggande låten.

Det centrala i Lessigs svar var att han använde konkurrensbegreppet som ett verktyg för att avgöra vad som i första hand ska betraktas som en kopia. Om en modifierad version av ett verk kan anses konkurrera med originalverket – eller annorlunda uttryckt om du i praktiken kan uppleva originalverket genom den modifierade versionen – är den att betrakta som kopia. En film där någon enbart ändrat typsnittet på eftertexten vore ett övertydligt exempel.

Konkurrensbegreppet erbjuder ingen skarp gräns som gör det enkelt att separera kopior från remix-verk. Det är
Lessig medveten om, och han har även gjort en poäng av det. Principer medför i allmänhet besvärliga gränsdragningar, men det är ingen anledning att avstå från att formulera principer.

DN har rapporterat flitigt, och även gjort en webbintervju med Lessig.