Karl Sigfrid

I kvällens Aktuellt kommenterade jag ACTA.

Inslaget börjar omkring 7 minuter och 35 sekunder in i programmet.

Storbritannien går vidare med planerna på varna och stänga av misstänkta fildelare från nätet.

Internetleverantörerna har länge varnat för de ekonomiska kostnader som förfarandet skulle medföra, och nu medger regeringen att notan troligen skulle bli omkring 500 miljoner brittiska pund, det vill säga närmare 6 miljarder kronor.

Staten vill inte betala och upphovsrättsindustrin vill inte betala. Kostnaden ska istället falla på internetabonnenterna som tvingas betala ytterligare 300 kronor om året, för att bli övervakade.

Den konservativa oppositionen befarar att denna internetskatt får tiotusentals britter att säga upp sitt internetabonnemang, eftersom de inte längre har råd.

Det är allmänt känt att skatter och kostsamma regler leder till minskad konsumtion. Skatt på alkohol får människor att dricka mindre – åtminstone mindre sprit från Systembolaget – och skatt på arbete minskar antalet anställningar. Skatt på internetuppkopplingar leder på samma sätt till att människor får sämre möjligheter att delta i det offentliga informationsutbytet. Orimliga skatter och regelbördor som läggs på internetleverantörerna blir i praktiken inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten för människor som har små ekonomiska resurser.

Nästa år förväntas förhandlingarna om ACTA-avtalet bli färdiga. Som det ser ut nu får riksdagen ta ställning till innehållet i början av nästa mandatperiod.

För den som inte har följt frågan kommer här en sammanfattning av Kanadensiske juridikprofessorn Michael Geist.

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd(KLYS) går till hårt angrepp mot det moderata förslaget om att modernisera upphovsrätten.

På punkt efter punkt slår lobbyorganisationens förbundssekreterare Ulrica Källén fast att det inte finns några förändringsbehov, utan att upphovsrätten redan är så flexibel som den behöver vara. Kanske lite för flexibel. Om kulturarbetarna får för stor avtalsfrihet kommer de bara att ställa till det för sig själva genom att avtala bort rättigheter som de hade behållit om de varit fullt rationella.

Problemet som vi ser det ligger alltså inte i att det skulle vara ”svårt” för en upphovsman att avstå från sin upphovsrätt. Det är snarare så att det är svårt för upphovsmannen att förhindra alltför långtgående överlåtelser av upphovsrättigheter.

KLYS

I klassisk fackföreningsanda efterfrågar KLYS skyddslagstiftning som inskränker kulturskapares rätt att själva bestämma över sina verk, exempelvis genom att avsäga sig sin upphovsrätt.

Det är lustigt att se hur KLYS först sätter likhetstecken mellan upphovsrätten och den traditionella äganderätten för att sedan vilja förbjuda människor från att förhandla bort rättigheterna. Anser KLYS att en biltillverkare ska förhindras att sälja den fulla äganderätten till sina bilar, och att det ska finnas en lagstadgad rätt att återta en såld bil?

Det går att konstruera många exempel som visar hur absurda konsekvenserna skulle bli om vi försökte likställa upphovsrätt med ägandet av fysiska föremål. Men eftersom få seriösa ekonomer eller jurister hävdar att upphovsrätt är detsamma som äganderätt lämnar jag den diskussionen åt sidan.

Ytterligare KLYS-argument mot frivillig avsägelse av upphovsrätten har tidigare framförts från Piratpartiet. Rätten till avsägelse påstås vara onödig med hänvisning till Creative Commons-licenser och till det faktum att en upphovsman alltid kan tillåta användning utan betalning och utan att utnyttja sin ideella upphovsrätt. Nicklas Lundblad – jurist, tidigare Europeisk policychef på Google och nu vice vd på Handelskammaren – förklarar på sin blogg varför dessa möjligheter är otillräckliga.

Man skulle kunna sammanfatta det på följande sätt: Allt annat än en möjlighet att helt avsäga sig upphovsrätten innebär att potentiella nyttjare kan tvingas spåra rättighetshavaren och försäkra sig om att en viss typ av användning är tillåten. Den byråkratin försvinner om upphovsrättshavaren får möjlighet att en gång för alla deklarera att han eller hon avsäger sig såväl den ekonomiska som den ideella upphovsrätten.

I grunden handlar frågan om frihet och paternalism. Ska staten skydda kulturarbetare från att skriva avtal och bindande deklarationer som staten inte anser är i kulturarbetarens eget intresse?

I en ekonomi där upphovsrättsberoende inkomster spelar en allt mindre roll kan avsagd upphovsrätt mycket väl vara en del av en fungerande affärsmodell. Avsagd upphovsrätt underlättar fri spridning och vidareutveckling av ett verk – i större utsträckning än vad någon CC-licens kan göra.

På entreprenörssidan finns det ett omvänt samband mellan upphovsrättens omfattning och den fria konkurrensen. Enskilda nätentreprenörer som redan har genomgått en avtalsprocess kan gynnas av att konkurrenterna utsätts för byråkratiska hinder, men för konkurrensen i distributionsledet och för kunderna är upphovsrätten en begränsning.

Hur vill då KLYS hantera föräldralösa verk, det vill säga verk vars upphovsman är svår eller omöjlig att identifiera? Även på den punkten förordar de dagens modell.

Problemet med s k orphan works eller på svenska ”föräldralösa verk” kan enkelt lösas genom s k avtalslicenssystem, som vi har här i Norden. Avtalslicensmodellerna är erkända av EU och de förordas nu av EU-kommissionen, särskilt beträffande orphan works.

KLYS

Avtalslicenser är naturligtvis bättre än att helt sakna möjligheten att klarera föräldralösa verk, men de kan medföra onödigt höga kostnader. Särskilt om en enstaka monopolist som STIM får ensamrätten att klarera en viss kategori verk. Vad insamlingssällskapen efterfrågar är en ordning som tvingar användaren att betala för rätten att använda ett föräldralöst verk. Pengarna går till ett insamlingssällskap. Om upphovsmannen ger sig till känna betalas pengarna ut till denne. Om ingen upphovsman ger sig till känna behåller insamlingssällskapet pengarna. Det betyder att organisationer som STIM i praktiken tar över rättigheterna till skyddade verk vars upphovsman inte kan identifieras.

Rimligare är att föräldralösa verk kan användas fritt utan att det gynnar ett insamlingssällskap som på godtyckliga grunder tagit över rättigheterna. Samhällsekonomin och yttrandefriheten vinner på att kostnaden för att använda föräldralösa verk blir så låg som möjligt.

Det finns flera sätt att förhindra insamlingssällskapen från att göra oförtjänta vinster på försvunna musikers arbete. Ett sätt vore att skapa ett regelverk som förbjuder insamlingssällskapen att göra vinst på klareringen av föräldralösa verk. Den avgift de tar från nyttjaren får enbart vara så hög att den täcker kostnaden för administration och för att kompensera försvunna rättighetsinnehavare som ger sig till känna.

En mindre planekonomisk lösning vore att införa konkurrens på marknaden för klarering av föräldralösa verk. Vem som helst som kan garantera betalning till upphittade rättighetsinnehavare får rätten att licensiera ut föräldralösa verk. Med tillräckligt många aktörer som konkurrerar på marknaden sjunker vinstmarginalerna och därmed kostnaderna för den som vill nyttja ett föräldralöst verk.

En tredje variant – som kan kombineras med modellerna ovan – är att införa ett parallellt spår för den som vill klarera rättigheterna till ett föräldralöst verk. Istället för att betala en avtalslicens till ett insamlingssällskap kan det – i linje med det moderata förslaget – vara möjligt att genomföra en standardiserad sökprocess för att hitta upphovsmannen. Misslyckas sökandet trots att en rimlig ansträngning har gjorts kan verket användas fritt och nyttjaren har juridisk immunitet. En upphovsman som i ett senare skede ger sig tillkänna kan enbart kräva ersättning om det visar sig att sökprocessen varit otillräcklig.

Ett parallellt spår till avtalslicenserna gör det möjligt för nyttjaren att själv avgöra vad som är billigast. Att sluta ett licensavtal eller att genomföra en sökning som uppfyller lagens kriterier. Orimliga kostnader för avtalslicenser kan genom denna konkurrens omöjliggöras.

På den tredje punkten kan jag ge KLYS rätt. Moderaterna bör mer aktivt medverka i de diskussioner om rättighetsklarering som förs på EU-nivå, och då driva ursprungslandsprincipen.

KLYS avslutar med att kalla det moderata utspelet populistiskt. Om vi med populism menar marknadsföring av enkla, populära lösningar på svåra problem så skulle jag säga att det är tvärtom. Populisterna är de som lovar upphovsrättsinnehavare oförändrat eller stärkt upphovsrättsskydd, trots att dessa löften inte kan hållas med mindre än att den tekniska utvecklingen motas tillbaka. Konkreta reformförslag för en upphovsrätt som fungerar i den digitala miljön är motsatsen till populism.

Med hänvisning till den ekonomiska krisen vill Europaparlamentet att EU:s utgifter ska växa, med omkring 70 miljarder kronor. I Europaparlamentets budgetförslag går närmare hälften av pengarna till jordbruksstöd och en fjärdedel till regionalstöd. En miljard kronor ska lånas ut till företagare och tre miljarder betalas ut som särskilt krisstöd till mjölkbönderna.

Är det någon som tror att Europaparlamentarikerna i framtiden kommer vara beredda att avskaffa detta så kallade krisstöd?

På Slashdot har de noterat ett nytt patent som Microsoft sökt. Microsoft vill ha ensamrätten till avatarer vars utseende och kapacitet beror på användarens egen fysik. Väger du 150 kilo ska du inte kunna springa runt med en vältränad dataspelskaraktär som kan hoppa tre meter högt. Idén är inte att användaren själv anger längd och vikt, utan att informationen tas från verifierbara hälsoregister.

I sin patentansökan skriver Microsoft att tekniken ska uppmuntra ett mer hälsosamt liv. Att, som med traditionella avatarer, kunna överskrida dina fysiska begränsningar medför enligt Microsoft att människor tillbringar för mycket tid stillasittande.

This detachment of the avatar from physical limitations of the individual has often allowed exhilarating possibilities. In gaming environments, individuals are able simulate stunts and performances through their avatar that the real person could not achieve. The challenges and virtual rewards presented reinforce interest in playing. Consequently, these engrossing virtual pastimes have substantially replaced real physical exertion for many people. Unfortunately, excessive amounts of time interacting with video gaming or other virtual programming environments have negative health ramifications. This sedentary outlet provides no avenue or incentive to exercise.

Ur Microsofts patentansökan

Jag kan se flera skäl till att Microsofts nya affärsmodell är problematisk. För det första är en framtvingad koppling mellan den virtuella världen och den fysiska världen ett steg bort från det anonyma nätet. Från ett internet där ingen vet om du är en människa eller hund rör vi oss mot ett nät där andra inte bara vet vad du heter utan även vad du väger och hur högt ditt blodtryck är. Med anonymiteten försvinner en del av den frihet som nätet ger.

För det andra innebär krav på verifierbar hälsoinformation att människor kan tvingas dela med sig av information som de enligt lagen har rätt att hålla för sig själva. Ska det vara tillåtet att diskriminera spelare som inte vill skicka sina patientjournaler till Microsoft eller använda Microsofts certifierade usb-blodtrycksmätare?

“Upphovsrätt är inte äganderätt.” Den rubriken toppar just nu moderat.se. För ett parti som värdesätter privat äganderätt högt är denna insikt av stor betydelse. Äganderätten hör i första hand hemma i den fysiska världen som ett verktyg för att allokera knappa resurser.

Att moderaterna nu distansierar sig från sammanblandningen av upphovsrätt och äganderätt gör det möjligt för oss att lämna den digitala debatten för och emot upphovsrätt. Den relevanta frågan är hur upphovsrätten ska vara utformad.

Upphovsrätten syftar till att ge incitament för kreativ verksamhet, och på DN debatt argumenterar Henrik von Sydow och Per Schlingmann för att begränsa upphovsrättens omfattning. Detta genom tre reformer.

• Det ska bli enklare att avsäga sig upphovsrätten till ett verk, eller korta ned den tid som upphovsrätten gäller.
• Det ska bli lättare att nyttja så kallade föräldralösa verk, det vill säga verk vars upphovsman är okänd.
• En ursprunglandsprincip ska införas för rättighetsklarering inom EU. Det betyder att den som i ett EU-land har skaffat sig rätten att nyttja ett verk ska ha samma rätt inom hela EU. Detta underlättar för den som vill erbjuda en tjänst på den Europeiska marknaden.

Tre steg i rätt riktning.

Reaktionerna har så här långt varit blandade. Juridikbloggaren Mårten Schultz tycker att reformerna är självklara, liksom konstaterandet att upphovsrätt och äganderätt är två separata institutioner.

Moderaternas uttalande idag tyder på en mer nyanserad och klokare inställning än vad jag tidigare hört från något av regeringspartiernas ledning.

Mårten Schultz

Techrisk för ett liknande resonemang.

Nicklas Lundblad, som har varit policychef på Google och nu är vice vd på Handelskammaren, är glad över att Sveriges största regeringsparti lägger fram reformförslag som kan ge upphovsrätten ökad legitimitet. Han ser det som fullt möjligt att det här är reformer som de flesta kan enas kring.

Piratpartisterna är som väntat kritiska. Rick Falkvinge skriver att fildelningen inte står i vägen för det digitala samhället utan tvärtom utgör det digitala samhället. Ravenna anser att möjligheten att avsäga sig upphovsrätten är onödig nu när Creative Commons redan finns som ett alternativ. Mattias Andersson invänder mot avsagd upphovsrätt med två andra argument. Dels argumentet att upphovsmannen redan nu kan avstå från att hävda sina rättigheter och dels att någon fritt kan tjäna pengar på ett verk utan upphovsrättsskydd.

Invändningen mot att någon tjänar pengar på ett icke skyddat verk är svår att förstå. Är det dåligt att ett verk sprids och att någon får betalt för att trycka eller distribuera en icke skyddad text i bokform?

Wikipedia tillåter för övrigt kommersiell användning av det material som finns på webbplatsen.

Vilken nytta gör då möjligheten att kunna avsäga sig upphovsrätten givet förekomsten av CC och givet att du redan nu kan avstå från att stämma den som använder ditt verk?

När det gäller möjligheten att inte upprätthålla sin upphovsrätt så är det en otillräcklig försäkring för den som vill använda verket. Så länge upphovsrätten gäller finns en juridisk osäkerhet som kan avhålla andra från att nyttja verket. Även om rättighetshavaren sätter en CC-stämpel på verket som tillåter all spridning och vidareanvändning så går det inte att avsäga sig den ideella rätten. Därmed är inte heller användningen helt fri.

Flera av alliansens partier utvecklar just nu sin politik för det digitala samhället. Det handlar om allt från att rensa i statliga register till att öka öppenheten genom användning av fria licenser.

I Aftonbladet skriver jag att det vore en fördel att tillsätta en minister med särskilt ansvar för att förverkliga en ny internetpolitisk agenda.

Uppgifter att lägga i en sådan ministerportfölj saknas inte. Allianspartiernas internetpolitiska idéarbete måste omsättas i konkreta regeringsförslag. Den svenska offentlighetsprincipen måste utvecklas för att bättre ta vara på datoriseringens möjligheter. Den internationella upphovsrätten måste reformeras så att ett fritt, öppet och kreativt internet kan bevaras. Det här är frågor som spänner över flera departement, men som bör hållas samman.

Aftonbladet

Samtidigt som en KTH-studie har visat hur artisters inkomster ökat i takt med fildelningen kommer nu uppgifter om att 2009 blir ett rekordår för biograferna. De amerikanska biobesökarna förväntas vid årets slut ha spenderat över 10 miljarder dollar.