I E24 läser jag att surfplattorna så här långt inte har slagit igenom bland företagskunderna.

Artikeln spekulerar i att de kanske ännu inte har haft tillräcklig tid på sig för att fördelarna ska synas, och jämför med e-post i mobiltelefonen som fanns länge innan det spred sig. Själv tror jag att förklaringen är en annan – nämligen att det är poänglöst att dela ut Ipads eller Androidplattor till sina anställda. Vad ska de använda apparaterna till, mer än att spela Angry Birds? Vad har för den delen vanliga konsumenter för nytta av dem?

Jag köpte själv nyligen en surfplatta från Notion Ink, mest för att jag var nyfiken på den reflexiva Pixel Qi-skärmen som kan användas i solsken. Nu ligger Android-plattan i bokhyllan och skräpar. Antingen plockar jag ur skärmen och sätter den i en netbook eller så säljer jag maskinen på Ebay.

Det är inte så att min surfplatta har några allvarligare tekniska tillkortakommanden, men vad är syftet med att släpa runt på en gigantisk smartphone? Varje gång jag ser den påminns jag om den där Canon-reklamen med Mr. Jim.

Vad kan du göra med en Ipad som du inte lika gärna kan göra med en Iphone? Okej, det är lättare att se webbsidor på en större skärm, och det är lättare att skriva på ett större touch-tangentbord. Men vill du skriva mer än sökord på Google – ett blogginlägg till exempel – är även en större surfplatta oanvändbar. Då behövs en riktig dator.

Den som inte vill beskriva surfplattan som en jättestor mobiltelefon kan istället välja att beskriva den som en netbook utan tangentbord. Oavsett vilket är det osannolikt att surfplattan överlever mer än något decennium. Vinsten i en större skärm än den du har i mobiltelefonen kommer till priset av klumpighet. Vinsten i att vara lite mindre än en netbook kommer till priset av att du inte kan använda den till särskilt mycket.

Det är lite tragikomiskt att se hur politiker i stat och kommuner har bestämt sig för att surfplattor är framtiden. Hur de tänker kan jag bara gissa:

Wow, någon har kommit på att man kan bygga en lite sämre dator utan tangentbord och med ett oanvändbart operativsystem. Det tåget får vi inte missa. Nu måste vi vara i framkant och börja läsa våra dokument elektroniskt. Bra för miljön är det också… antar jag..?

Så nu pågår försök runt om i politikersverige med att byta ut pappersluntorna mot surfplattor. I riksdagen har en ledamot per utskott fått en Ipad 2 att utvärdera. Än så länge har nog inte försökspersonerna kommit på hur de ska använda apparaten i arbetet, men vem vet. Någon kanske får en idé.

Jag håller med dem som tror att pappershandlingar kommer ersättas av elektroniska dokument som vi läser på skärmen, men det blir inte på en touch screen-telefon som får 80-talstelefonerna att framstå som smidiga och som du måste fatta i ett tvåhandsgrepp för att inte tappa i golvet. Snarare blir det på en slimmad netbook.

Surfplattorna är definitivt en fluga.

Svenska fotbollslandslaget ska i framtiden ha EU-flaggan på sina tröjor. Det vill i alla fall Europaparlamentet. Europaparlamentets kulturutskott har redan antagit förslaget om att EU-flaggan ska finnas på medlemsländernas landslagströjor – oavsett vilket idrott det gäller – och nästa vecka förväntas Europaparlamentet ställa sig bakom idén.

Det Europaparlamentet röstar om är ett svar på EU-kommissionens vitbok “Utveckling av idrottens europeiska dimension”. Nästa steg i processen är att EU-kommissionen, som uttalat sig positivt om att tvinga alla landslag att bära EU:s färger, utformar ett skarpt förslag som både Europaparlamentet och medlemsstaterna har att ta ställning till. Eftersom beslutet tas av en kvalificerad majoritet i ministerrådet kan vi i Sverige, om vi motsätter oss förslaget, bli nedröstade.

Det dokument som Europaparlamentet nu ska anta innehåller även förslag om att EU-flaggan ska hissas vid alla större idrottsevenemang och om att EU ska inrätta en Europeisk idrottsdag.

På sitt seminarium i dag i Almedalen krävde Svenska spel att staten ska blockera de IP-adresser som används av spelbolag med säte utomlands. Som föredöme framhävde de Italien, vars statscensur finns beskriven i en tidigare bloggpost.

Socialdemokraternas representant i diskussionen höll obekymrat med.

En videoinspelning av arrangemanget ska enligt uppgift läggas ut på spelakademin.se.

För några år sedan uppmärksammade jag den föråldrade automatspelslagen som säger att spelautomater i offentliga miljöer kräver tillstånd från lotteriinspektionen. Automatspelslagen handlar inte om enarmade banditer eller andra maskiner som används för spel om pengar, utan den handlar om helt vanliga arkad- och flipperspel. Även Internetkaféer omfattas enligt den tolkning som lotteriinspektionen gör.

Det senaste offret för lagen är flipper-VM i vårgårda, som kanske måste ställas in efter besked från lotteriinspektionen om att det tillståndslösa evenemanget är olagligt. Mot bakgrund av att tävlingen är ett rent nöjesarrangemang utan några vinster i form av pengar är det naturligtvis absurt.

Automatspelslagen tillkom 1982 med motiveringen att flipper- och arkadhallar var osunda miljöer för unga att vistas i. Den som vill få en bild av tidsandan har ett smakprov här:

På SvD Brännpunkt skriver jag om de svenska politiska partierna, som i många avseenden är att likna vid myndigheter men utan myndigheternas krav på öppenhet.

Med det particentrerade valsystem som vi har i Sverige är det i praktiken partierna och inte medborgarna som bestämmer vilka kandidater som ska ha chans att väljas till förtroendeuppdrag. Det i kombination med ett regelverk som snedvrider konkurrensen till etablerade partiers fördel gör att partiorganisationernas verksamhet närmast kan liknas vid myndighetsutövning. Inte normal myndighetsutövning, utan myndighetsutövning bakom slutna dörrar.

SvD

Den Ungerska regeringen – den som ville att mediernas kritik mot makthavare skulle kräva statens godkännande – är just nu ordförandeland i EU. I den egenskapen föreslår de att EU bygger en virtuell gräns runt Europa på Internet. EU ska upprätta en svart lista över webbplatser som internetanvändare innanför denna gräns hindras från att besöka.

The Presidency of the LEWP presented its intention to propose concrete measures towards creating a single secure European cyberspace with a certain “virtual Schengen border” and “virtual access points” whereby the Internet Service Providers (ISP) would block illicit contents on the basis of the EU “black-list”. Delegations were also informed that a conference on cyber-crime would be held in Budapest on 12-13 April 2011.

Anteckningar från Europeiska Rådet upprättade den 3 Mars 2011 (sid 4)

Förslaget presenterades på ett hemligt möte i Februari enligt the Telegraph. Ungerns represenation i Bryssel ville inte kommentera mötet, och Europeiska rådets talesperson hade på grund av semester ingen möjlighet att uttala sig.

På dagens DN Debatt meddelar Sofia Arkelsten att Moderaterna tar initiativet till ett nytt regelverk för redovisning av privat partistöd. Större bidragsgivare – vilket i det här sammanhanget är de som skänker mer än 20 000 kronor till ett politiska parti – ska offentliggöras. Medborgarna måste veta vilka ekonomiska intressen om står bakom ett parti för att kunna förvissa sig om att stora bidragsgivare inte särbehandlas i statens beslutsfattande.

Jag har egentligen mer att säga om det här, men nu ska jag snart fråga ut Åsa Torstensson i KU. Fortsatta resonemang får vänta tills efter det.

För några dagar sedan kom det fram att Iphone-telefoner i en dold fil lagrar information om var användaren befinner sig.

Informationen finns på telefonen och på datorer som telefonen har synkroniserats med.

Efter att ha kört Iphone Tracker på min PC kan jag se var jag själv har befunnit mig vid olika tidpunkter sedan jag hämtade ut min riksdagstelefon. Samma uppgifter är åtkomliga för alla som kan komma åt telefonen eller en dator som den synkroniserats med. Exempelvis familjemedlemmar och besökare. Varje gång jag lämnar in telefonen på service får riksdagsadministrationen tillgång till uppgifterna. Information om ledamöter som synkroniserar telefonen med sin riksdagsdator på kontoret torde riksdagsadministrationen ha ständig tillgång till.

(Det här innebär inte – vill jag understryka – att riksdagens tjänstemän gör något fel. De har nog varit lika ovetande som alla andra om att informationen lagras.)


Så här visas informationen i Iphone Tracker. Den 11 april befann jag mig i korsningen mellan Sveavägen och Rådmansgatan och även på Engelbrektsgatan intill Humlegården. Om jag tittar i loggen kan jag dessutom se exakt vilka tider som jag befunnit mig på respektive plats.

Uppdatering: Nu har Expressen skrivit om detta.

Den vanligaste läsarkommentaren är att riksdagsmän inte ska klaga över att de utsätts för samma typ av övervakning som andra medborgare. En fullt rimlig synpunkt. Jag säger inte att Apples hemliga registrering av var icke-politiker befinner sig skulle vara mer berättigad.

En domstol i Texas har dömt Google till skadestånd för att ha brutit mot ett mjukvarupatent som tillhör företaget Bedrock Computer Technologies. (Patentet finns beskrivet här för den som vill ha de tekniska detaljerna).

Syftet med en patentlagstiftning är att ge innovatörer ett försprång framför dem som kopierar deras produkt. Syftet är inte att patenttroll ska kunna ta mängder av patent i syfte att stämma företag som självständigt utvecklar lösningar baserade på samma principer.

Eftersom den programkod som målet gäller ingår i Linuxkärnan kan Google-Bedrock-domen få stora konsekvenser. I teorin skulle Bedrock kunna kräva en licensavgift av alla amerikaner som använder en Linuxvariant med version 2.4.22.x eller senare av Linuxkärnan.

Det här illustrerar varför vi i Europa inte bör införa mjukvarupatent, men det visar också att det finns behov av en generell begränsning av patenträtten. Ett avgörande faktor i patenttvist bör vara huruvida den som står till svars har kopierat en lösning från patentinnehavaren eller utvecklat den på egen hand.

Hur ska en domstol kunna avgöra det, kanske någon undrar? Det är naturligtvis inte lätt, men det är inte heller lätt att avgöra vems fel det var att två bilar krockade när de inblandade ger helt olika bilder av vad som hänt. Att göra besvärliga bedömningar är vad domstolarna är till för.

När Socialdemokraternas valberedning föreslog Håkan Juholt som partiledare var det många av mina partikollegor som befarade att han skulle bli en farlig motståndare. Han var en duktig retoriker, hävdade de, och så var han ju dessutom rolig eftersom han drog ett skämt om sin mustasch på presskonferensen.

Med risk för att få äta upp det senare tror jag att de som höjer upp Håkan Juholt har fel. Den mittensväng i skattepolitiken som Tommy Waidelich kommunicerar är visserligen en klok defensiv strategi, men från Juholt själv har jag så här långt inte sett så mycket slagkraft utan mest ett högt tonläge.

Nu i dag skriver han på DN Debatt att hans “förtvivlan är stor” över regeringens kulturpolitik som bara handlar om pengar. Med socialdemokraterna vid makten får vi däremot “en kulturpolitik som utrustar människor med vingar, som uppmuntrar till eget skapande genom hela livet, som öppnar museer och kulturens arenor, som respekterar den kunskap, det engagemang, det djup och den bredd som landets kulturarbetare står för. Ytterst handlar det om synen på människan och människovärdet: människan som medborgare i ett samhälle eller människan som kund på en marknad.”

Ja, så skriver han faktiskt. Om ovanstående var taget ur ett tal i en Hollywoodfilm så är det här som de bombastiska bakgrundsfanfarerna kommer in.